Nej, jag skriver inte så ofta. På jobbet passar det sig inte (i alla fall inte oftast) och hemma sitter maken framför datorn på kvällarna, eller så ser vi på film eller liknande. Dessutom mår jag så kasst på kvällarna att det inte känns så lockande att sitta och knappa på ett tangentbord.
Sea band: Hjälper inte.
Postafen: Har en viss placeboeffekt.
Som vanligt mår jag bäst när jag har nåt annat att tänka på. Igår var jag ute och fikade med en kompis. Då mådde jag bara lite kasst. Fast bussen hem var inte så speciellt kul, kände jag. Hade glömt headsetet till telefonen hemma och kunde inte lyssna på min ljudbok, som annars är räddaren (läst på engelska, så man måste koncentrera sig lite extra mycket). Ljudboken är med in i Vs rum när han ska sova och den pratar även på när jag cyklar till och från jobbet. Om det inte ösregnar, då är telefonen ytterst vattensäkert nedpackad.
Jag skulle vilja vila i helgen, men svärföräldrarna kommer och hälsar på på söndag, och jag tror att maken vill gå på nån mässa på lördag, vilket lämnar mig som "barnvakt". Nåt jag i normala fall skulle tycka var ganska trevligt, eftersom jag träffar V så lite nu när jag jobbar. Dock inte lika kul att ha att göra med en 15-månaders gosse när man helst vill ligga i soffan och äta konstant, medan han vill vara i sandlådan eller i alla fall att man ska busa och vara på gott humör. Jag är imponerad av de kvinnor som fixar att vara föräldralediga med ett äldre barn samtidigt som de är gravida med en ny liten bråkstake. Jag är inte avundsjuk.
Idag är jag glad över:
* att vi nu inte behöver diskutera valresultatet längre (igår var man tvungen att prata om SD hela dagen lång och det blev tröttsamt)
* att jag har fått några riktiga arbetsuppgifter
* att maken är förstående och servar mig med mat och omsorg
* att V är så ljuvlig och babblar så ohämmat - fast bara enstaka ord än så länge
* mina tjocka tröjor
2010-09-21
2010-09-13
Provokation
Ja. Det är så det känns. Jag mår helt enkelt PROVOCERANDE illa. Fan. Fanfanfan.
Jag ska vara tydlig: Jag HATAR att må illa. Det är det värsta jag vet. Näst värsta. Det allra värsta är att kräkas. Det här är inget som jag bara hatar nu, för att jag mår dåligt. Illamåendehatet är djupt rotat i min själ.
Jag var ganska förskonad i helgen. Kan bero på att jag tog några åksjukepiller. Jag tog inte med tabletterna till jobbet. Fanfanfan igen. När jag kommer hem ska jag äta ett så fort jag kan och hoppas på att det hjälper. Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen...
Vanligtvis brukar jag ändå känna att det skulle bli bättre av att äta, och som jag stoppar i mig! Men nu känns magen full och en macka lockar inte det minsta. Fast jag kanske får ta en ändå.
Illamående, med växtvärk, extremt frusen och trött ska jag alltså ta mig igenom arbetsdagen. Det hade varit enklare om jag faktiskt haft nåt speciellt att göra.
Nåja. Den här dan tar väl slut den också.
Jag ska vara tydlig: Jag HATAR att må illa. Det är det värsta jag vet. Näst värsta. Det allra värsta är att kräkas. Det här är inget som jag bara hatar nu, för att jag mår dåligt. Illamåendehatet är djupt rotat i min själ.
Jag var ganska förskonad i helgen. Kan bero på att jag tog några åksjukepiller. Jag tog inte med tabletterna till jobbet. Fanfanfan igen. När jag kommer hem ska jag äta ett så fort jag kan och hoppas på att det hjälper. Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen...
Vanligtvis brukar jag ändå känna att det skulle bli bättre av att äta, och som jag stoppar i mig! Men nu känns magen full och en macka lockar inte det minsta. Fast jag kanske får ta en ändå.
Illamående, med växtvärk, extremt frusen och trött ska jag alltså ta mig igenom arbetsdagen. Det hade varit enklare om jag faktiskt haft nåt speciellt att göra.
Nåja. Den här dan tar väl slut den också.
2010-09-07
Sea band
Inte ens en vecka har jag mått dåligt, och jag är redan så sjukt trött på det!
Idag ska jag se om jag kan få tag på åksjukeband på nåt apotek eller i en hälsokostaffär. Det KAN ju hjälpa. Det blir i alla fall inte värre av det.
Gnäll, gnäll.
Lyckligtvis verkar det även den här gången vara mestadels psykiskt illamående, för det blir alltid mycket bättre så fort jag har nåt att göra och är som värst när jag ligger hemma i soffan. Och då borde ju åksjukeband hjälpa. Även om det är ren placeboeffekt.
Ska fika med en kompis ikväll. Hoppas jag mår bra då och inte vill kräkas av kaffelukten inne på caféet. Kaffe är verkligen ingen häjdare nu. Jag går inte nära kaffeautomaten på jobbet om jag slipper.
Igår var V världens smartaste unge, enligt maken. Han tog på sin ena sko alldeles själv, och knäppte kardborrbandet! Jag måste erkänna att det ändå var ganska kompetent.
Vi har sökt en lägenhet på 140 kvadrat med inglasad balkong. Håll tummarna! Just nu är det tyvärr 76 stycken till som sökt den, och innan helgen är det garanterat 150. Men NÅN GÅNG måste det ju blir vår tur...
Idag är jag glad över:
* att en bebis är värd lite illamående, även om det ibland inte känns så
* att få träffa min kompis
* att det finns knäckebröd och ost på jobbet - jag äter hela tiden. Hela, hela, hela tiden.
* att en sjal runt halsen får en att hålla värmen
* att arbetsdagen snart är slut - jag har av olika anledningar haft extremt lite att göra idag
Idag ska jag se om jag kan få tag på åksjukeband på nåt apotek eller i en hälsokostaffär. Det KAN ju hjälpa. Det blir i alla fall inte värre av det.
Gnäll, gnäll.
Lyckligtvis verkar det även den här gången vara mestadels psykiskt illamående, för det blir alltid mycket bättre så fort jag har nåt att göra och är som värst när jag ligger hemma i soffan. Och då borde ju åksjukeband hjälpa. Även om det är ren placeboeffekt.
Ska fika med en kompis ikväll. Hoppas jag mår bra då och inte vill kräkas av kaffelukten inne på caféet. Kaffe är verkligen ingen häjdare nu. Jag går inte nära kaffeautomaten på jobbet om jag slipper.
Igår var V världens smartaste unge, enligt maken. Han tog på sin ena sko alldeles själv, och knäppte kardborrbandet! Jag måste erkänna att det ändå var ganska kompetent.
Vi har sökt en lägenhet på 140 kvadrat med inglasad balkong. Håll tummarna! Just nu är det tyvärr 76 stycken till som sökt den, och innan helgen är det garanterat 150. Men NÅN GÅNG måste det ju blir vår tur...
Idag är jag glad över:
* att en bebis är värd lite illamående, även om det ibland inte känns så
* att få träffa min kompis
* att det finns knäckebröd och ost på jobbet - jag äter hela tiden. Hela, hela, hela tiden.
* att en sjal runt halsen får en att hålla värmen
* att arbetsdagen snart är slut - jag har av olika anledningar haft extremt lite att göra idag
2010-09-04
Hormonernas intåg
Nu har den stora bakfylleperioden börjat igen. Då man är omväxlande löjligt hungrig och sugen på skräpmat och omväxlande vill ligga och kräkas i fosterställning och hela, hela tiden är så trött att det känns som om ögonen håller på att torka ihop till sviskon och ramla ut ur sina hålor.
Men det är väl bra på sätt och vis. Att hormonnivåerna ökar. Och inget kräks än. Jag håller tummarna för att slippa det även den här omgången.
LIllgrisen sover sött i sin säng. Han har haft lite insomningssvårigheter på sista tiden, antagligen hade vi tjänat på att lägga honom lite senare, men nu har vi inte riktigt kommit så långt i åtgärdandet. Så han stoppas i säng runt 19-tiden och sen ligger han och suckar, babblar och gnäller i 7-minutersperioder. Varjer period avslutas med att han ställer sig upp och kastar ut snuttetrasan ur sängen. Men för varje gång blir han tröttare och tröttare, så det är bara att vara tålmodig och lägga honom igen. Idag tog jag dock en genväg, trött och illamående som jag var: Jag sjöng för honom. V nöjde sig glatt med vanliga vaggvisor i somras, ffa Byssan Lull fungerade alldeles utmärkt. Så icke längre. Helst ska det vara nåt lite jazzigare. As Time Goes By, Dream a Little Dream och den något otippade Din Arm Omkring Min Hals fungerar. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag..?
Jag har bestämt mig för att försöka ta en liten promenad varje kväll som maken nattar V. Jag behöver traska bort lite av småätningsfläsket som redan har börjat smyga sig på. Igår var jag ute och irrade i skogen. Ja, vi bor ganska nära skogen och ett elljusspår, men det finns stigar som inte är belysta alls, och det var där jag irrade, medan det började mörkna. Lyckades i alla fall ta mig tillbaka till civilisationen utan att bryta några ben eller råka ut för andra otrevligheter. På vägen tillbaka gick jag genom ett "fabriksområde", ingen tillverkning som sker där nu, snarare försiggår det IT-konsulteri och annan tjänstemannatät verksamhet i lokalerna nuförtiden. Utom i en lokal. Mitt på gården står ett mycket högt hus med en skorsten. Jag är såååå nyfiken på vad man har gjort därinne tidigare! Just nu gör man nog inte så mycket, med tanke på att vissa av fönsterna är trasiga. Men vem frågar man om det? Ytterligare ett mysterium som inte kommer att få sin förklaring, antar jag.
Det är fortfarande kallt i lägenheten. Idag träffade jag en granne som sa att värmen fungerat perfekt i 38 år, men att hon nu fick ha på sig päls inomhus. Lite kul, eftersom hon satt ute och stickade i solen iförd knälånga byxor och solhatt när jag pratade med henne. Men hon har rätt. Jag skulle också vilja ha en päls. Får nöja mig med en tjock ylletröja och raggsockor PLUS fårskinnstofflor som extra värmehållare. Och kanske en fleecepläd när jag snart ägger mig i soffan och läser. I sängen tronar duntäcket, och under duntäcket ligger varmvattenflaskan och gonar.
I morgon är det söndag och maken har sovmorgon. Jag och mitt illamående ska ta hand om V några timmar på egen hand. Jag hoppas att fil med lingon- och kanelsmak inte är så äckligt som det skulle kunna vara, för jag behöver Verkligen min frukost för att klara av föräldraskap på förmiddagen. Jag fick sova länge i morse, men vaknade 07:45 och kunde inte somna om - ont i ryggen (dags att köpa nya bäddmadrasser, tror jag), ilsket barn utanför sovrummet och solen som sken in genom gardinerna var bidragande orsaker. När V tog sin eftermiddagslur somnade jag i soffan, fast jag inte alls hade tänkt det. Så kan det gå. Ska försöka lägga mig tidigt ikväll.
Idag är jag glad över:
* att jag fick sova extra på morgonen
* att V är en sån gullig unge
* att i den gamla filmen som just visas på TV spelas "Ride The Bullet" med Army Of Lovers. Mycket länge sen man hörde den låten...
* att maken sköter vårt hushåll medan jag är på jobbet så att jag sen kan ligga i soffan och huttra när jag kommer hem
* äpplet som väntar på mig i kylen
Men det är väl bra på sätt och vis. Att hormonnivåerna ökar. Och inget kräks än. Jag håller tummarna för att slippa det även den här omgången.
LIllgrisen sover sött i sin säng. Han har haft lite insomningssvårigheter på sista tiden, antagligen hade vi tjänat på att lägga honom lite senare, men nu har vi inte riktigt kommit så långt i åtgärdandet. Så han stoppas i säng runt 19-tiden och sen ligger han och suckar, babblar och gnäller i 7-minutersperioder. Varjer period avslutas med att han ställer sig upp och kastar ut snuttetrasan ur sängen. Men för varje gång blir han tröttare och tröttare, så det är bara att vara tålmodig och lägga honom igen. Idag tog jag dock en genväg, trött och illamående som jag var: Jag sjöng för honom. V nöjde sig glatt med vanliga vaggvisor i somras, ffa Byssan Lull fungerade alldeles utmärkt. Så icke längre. Helst ska det vara nåt lite jazzigare. As Time Goes By, Dream a Little Dream och den något otippade Din Arm Omkring Min Hals fungerar. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag..?
Jag har bestämt mig för att försöka ta en liten promenad varje kväll som maken nattar V. Jag behöver traska bort lite av småätningsfläsket som redan har börjat smyga sig på. Igår var jag ute och irrade i skogen. Ja, vi bor ganska nära skogen och ett elljusspår, men det finns stigar som inte är belysta alls, och det var där jag irrade, medan det började mörkna. Lyckades i alla fall ta mig tillbaka till civilisationen utan att bryta några ben eller råka ut för andra otrevligheter. På vägen tillbaka gick jag genom ett "fabriksområde", ingen tillverkning som sker där nu, snarare försiggår det IT-konsulteri och annan tjänstemannatät verksamhet i lokalerna nuförtiden. Utom i en lokal. Mitt på gården står ett mycket högt hus med en skorsten. Jag är såååå nyfiken på vad man har gjort därinne tidigare! Just nu gör man nog inte så mycket, med tanke på att vissa av fönsterna är trasiga. Men vem frågar man om det? Ytterligare ett mysterium som inte kommer att få sin förklaring, antar jag.
Det är fortfarande kallt i lägenheten. Idag träffade jag en granne som sa att värmen fungerat perfekt i 38 år, men att hon nu fick ha på sig päls inomhus. Lite kul, eftersom hon satt ute och stickade i solen iförd knälånga byxor och solhatt när jag pratade med henne. Men hon har rätt. Jag skulle också vilja ha en päls. Får nöja mig med en tjock ylletröja och raggsockor PLUS fårskinnstofflor som extra värmehållare. Och kanske en fleecepläd när jag snart ägger mig i soffan och läser. I sängen tronar duntäcket, och under duntäcket ligger varmvattenflaskan och gonar.
I morgon är det söndag och maken har sovmorgon. Jag och mitt illamående ska ta hand om V några timmar på egen hand. Jag hoppas att fil med lingon- och kanelsmak inte är så äckligt som det skulle kunna vara, för jag behöver Verkligen min frukost för att klara av föräldraskap på förmiddagen. Jag fick sova länge i morse, men vaknade 07:45 och kunde inte somna om - ont i ryggen (dags att köpa nya bäddmadrasser, tror jag), ilsket barn utanför sovrummet och solen som sken in genom gardinerna var bidragande orsaker. När V tog sin eftermiddagslur somnade jag i soffan, fast jag inte alls hade tänkt det. Så kan det gå. Ska försöka lägga mig tidigt ikväll.
Idag är jag glad över:
* att jag fick sova extra på morgonen
* att V är en sån gullig unge
* att i den gamla filmen som just visas på TV spelas "Ride The Bullet" med Army Of Lovers. Mycket länge sen man hörde den låten...
* att maken sköter vårt hushåll medan jag är på jobbet så att jag sen kan ligga i soffan och huttra när jag kommer hem
* äpplet som väntar på mig i kylen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)