Hormonernas intåg

Nu har den stora bakfylleperioden börjat igen. Då man är omväxlande löjligt hungrig och sugen på skräpmat och omväxlande vill ligga och kräkas i fosterställning och hela, hela tiden är så trött att det känns som om ögonen håller på att torka ihop till sviskon och ramla ut ur sina hålor.

Men det är väl bra på sätt och vis. Att hormonnivåerna ökar. Och inget kräks än. Jag håller tummarna för att slippa det även den här omgången.

LIllgrisen sover sött i sin säng. Han har haft lite insomningssvårigheter på sista tiden, antagligen hade vi tjänat på att lägga honom lite senare, men nu har vi inte riktigt kommit så långt i åtgärdandet. Så han stoppas i säng runt 19-tiden och sen ligger han och suckar, babblar och gnäller i 7-minutersperioder. Varjer period avslutas med att han ställer sig upp och kastar ut snuttetrasan ur sängen. Men för varje gång blir han tröttare och tröttare, så det är bara att vara tålmodig och lägga honom igen. Idag tog jag dock en genväg, trött och illamående som jag var: Jag sjöng för honom. V nöjde sig glatt med vanliga vaggvisor i somras, ffa Byssan Lull fungerade alldeles utmärkt. Så icke längre. Helst ska det vara nåt lite jazzigare. As Time Goes By, Dream a Little Dream och den något otippade Din Arm Omkring Min Hals fungerar. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag..?

Jag har bestämt mig för att försöka ta en liten promenad varje kväll som maken nattar V. Jag behöver traska bort lite av småätningsfläsket som redan har börjat smyga sig på. Igår var jag ute och irrade i skogen. Ja, vi bor ganska nära skogen och ett elljusspår, men det finns stigar som inte är belysta alls, och det var där jag irrade, medan det började mörkna. Lyckades i alla fall ta mig tillbaka till civilisationen utan att bryta några ben eller råka ut för andra otrevligheter. På vägen tillbaka gick jag genom ett "fabriksområde", ingen tillverkning som sker där nu, snarare försiggår det IT-konsulteri och annan tjänstemannatät verksamhet i lokalerna nuförtiden. Utom i en lokal. Mitt på gården står ett mycket högt hus med en skorsten. Jag är såååå nyfiken på vad man har gjort därinne tidigare! Just nu gör man nog inte så mycket, med tanke på att vissa av fönsterna är trasiga. Men vem frågar man om det? Ytterligare ett mysterium som inte kommer att få sin förklaring, antar jag.

Det är fortfarande kallt i lägenheten. Idag träffade jag en granne som sa att värmen fungerat perfekt i 38 år, men att hon nu fick ha på sig päls inomhus. Lite kul, eftersom hon satt ute och stickade i solen iförd knälånga byxor och solhatt när jag pratade med henne. Men hon har rätt. Jag skulle också vilja ha en päls. Får nöja mig med en tjock ylletröja och raggsockor PLUS fårskinnstofflor som extra värmehållare. Och kanske en fleecepläd när jag snart ägger mig i soffan och läser. I sängen tronar duntäcket, och under duntäcket ligger varmvattenflaskan och gonar.

I morgon är det söndag och maken har sovmorgon. Jag och mitt illamående ska ta hand om V några timmar på egen hand. Jag hoppas att fil med lingon- och kanelsmak inte är så äckligt som det skulle kunna vara, för jag behöver Verkligen min frukost för att klara av föräldraskap på förmiddagen. Jag fick sova länge i morse, men vaknade 07:45 och kunde inte somna om - ont i ryggen (dags att köpa nya bäddmadrasser, tror jag), ilsket barn utanför sovrummet och solen som sken in genom gardinerna var bidragande orsaker. När V tog sin eftermiddagslur somnade jag i soffan, fast jag inte alls hade tänkt det. Så kan det gå. Ska försöka lägga mig tidigt ikväll.

Idag är jag glad över:
* att jag fick sova extra på morgonen
* att V är en sån gullig unge
* att i den gamla filmen som just visas på TV spelas "Ride The Bullet" med Army Of Lovers. Mycket länge sen man hörde den låten...
* att maken sköter vårt hushåll medan jag är på jobbet så att jag sen kan ligga i soffan och huttra när jag kommer hem
* äpplet som väntar på mig i kylen