Provokation

Ja. Det är så det känns. Jag mår helt enkelt PROVOCERANDE illa. Fan. Fanfanfan.

Jag ska vara tydlig: Jag HATAR att må illa. Det är det värsta jag vet. Näst värsta. Det allra värsta är att kräkas. Det här är inget som jag bara hatar nu, för att jag mår dåligt. Illamåendehatet är djupt rotat i min själ.

Jag var ganska förskonad i helgen. Kan bero på att jag tog några åksjukepiller. Jag tog inte med tabletterna till jobbet. Fanfanfan igen. När jag kommer hem ska jag äta ett så fort jag kan och hoppas på att det hjälper. Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen...

Vanligtvis brukar jag ändå känna att det skulle bli bättre av att äta, och som jag stoppar i mig! Men nu känns magen full och en macka lockar inte det minsta. Fast jag kanske får ta en ändå.

Illamående, med växtvärk, extremt frusen och trött ska jag alltså ta mig igenom arbetsdagen. Det hade varit enklare om jag faktiskt haft nåt speciellt att göra.

Nåja. Den här dan tar väl slut den också.