18+5, fredag

Den observante ser att graviditeten har gått nästan två veckor framåt på 1,5 vecka. Det är för att jag varit på rutin-ultraljud och fått ett beräknat datum, 24 april. Mitt "eget" beräknade datum var den 28/4.

Allt såg bra ut såvitt ultraljudsdamen kunde avgöra. Hjärtat hade sina förmak och kammare, njurarna såg OK ut, läppen var inte kluven och hjärnan verkade också bestå av de delar som det är tänkt. Alla armar och ben fanns, och navelsträngen var "tjock och fin".

Vi frågade inte om kön, och såg inget heller. Så det blir en överraskning.

Idag har vi babysimmat och jag har adventspyntat så gott jag kunnat. Dvs bytt gardiner. Alla stjärnor och stakar ligger i källarförrådet, och den enda nyckeln dit sitter på makens nyckelknippa. Och maken är ute och slarvar. Nä, han slarvar nog inte så mycket, men han är på svulsig herrmiddag hemma hos en kompis. Jag kan tänka mig att det blir mycket ost. Och vin.

V älskar fortfarande att bada, men är inte alls förtjust i att få vatten i ansiktet. Nåt som ofta händer under babysim. Vi har inte bestämt oss för om vi vill fortsätta i vår. Det är ju bra att han blir vattenvan, men samtidigt... kanske är roligare att åka till badhuset och bada helt på hans premisser?

Idag har jag fått låna ett foglossningsbälte. Oj, en sån skillnad det gjorde! Och jag som inte ens tycker att jag har haft ont...

På TV maler "Så mycket bättre". V somnade helt utan knot (kors i taket!) lite innan kl 20 och jag som hade sett fram emot ett avsitt hemladdat Grey's Anatomy fick snabbt acceptera att det inte sändes nåt nytt avsnitt igår, så nu funderar jag på vad min härliga TV-kväll blev av.

V vaknade i natt och hade lite svårt att somna om. Jag fick gå in till honom och plocka upp alla sänginventarier som han slängt på golvet och uppmana honom att lägga sig igen. Han suckade och vred sigi 20 minuter och till slut gick jag fram till sängen för att klappa honom lite lugnande. Döm om min förvåning när han med slutna ögon sa "Hej då, mamma!" och vinkade åt mig! Jaha, uppenbarligen någon som inte ville bli störd. Skönt att han klarar av att somna själv nuförtiden, lilla plytet!

När vi kom hem efter att ha lämnat av maken i eftermiddags fanns det våta badkläder att hänga och mat som skulle in i kylen. Jag lät V ströva fritt i lägenheten (det gör han ju normalt sett också), men fick utslag på mammaradarn när det plötsligt var väldigt tyst. Otäckt tyst. Jag hittade min son halvvägs nerför den formligen livsfarliga spiraltrappan ned till källaren. Maken hade inte stängt någon av de två grindar som sitter vid trappen innan vi åkte. Gissa om hjärtat slog med trippla slag medan jag snabbt och försiktigt kastade mig nedför trappan för att hålla V i handen resten av vägen ner! För ingen tror väl att han kröp baklänges? Nej, ena handen på ledstångens "stänger" och upprätt var det som gällde. Det är egentligen helt otroligt att det inte har hänt nåt allvarligare än en hett-kaffe-incident för den lille våghalsen. Än så länge. Men nu ska grindarna banne mig vara stängda!

Idag är jag glad över:
* att bebisen verkar må prima
* att jag fått tummen ur och börjat producera lite bättre på jobbet efter nån veckas dödläge
* att det är första advent i morgon och faktiskt snö och kallt ute
* foglossningsbältet
* att V är en sån underbar unge, även om han är utmattande ibland