28+0, söndag: bad och punktering

Igår var vi på födelsedagsfest hos ett par kompisar som bor i villa utanför stan. När vi ställt bilen på deras uppfart hördes ett mystiskt pysande från ena bakdäcket. Däcket var i alla fall inte det minsta platt, och när vi kom ut till bilen några timmar senare var pysandet borta, och det var alldeles för mörkt för att kunna se hur något såg ut. Kändes dock inte konstigt att köra, och inga mystiska ljud på hela hemvägen, så jag var övertygad om att pysandet, som hade återkommit när vi kom hem, hade att göra med något helt annat, och inte kom från däcket.

I morse skulle vi åka och bada med V. Vi hade tänkt åka till en simhall som öppnar tidigt, men ligger en bit bort. Efter 200 meters körning på en extremt is-gropig väg kom vi ut på "bar" asfalt, och då var det där. Slamrandet. Mycket riktigt. Ett helt platt däck. Så när maken kommit hem från sitt biobesök är det reservdäck på som gäller. Och så håller vi tummarna för att däckfirman tvärs över vägen har tid att göra nåt åt vårt bekymmer redan i morgon.

Eftersom vi inte kom iväg till "rätt" simhall men hade lovat V att bada så fick det bli ett annat alternativ - stora badhuset mitt i stan som ALLTID har öppet. De öppnar kl 7 varje dag. Ja, utom på söndagar. Då öppnar de kl 11. Där stod vi, kalla efter bussresa och promenad, utanför deras entre kl 10. Snopet. V grät och sa "Åka bada simma!" upprepade gånger och allt var miserabelt. Som tur var skulle ju maken på bio, och biografen ligger nära badet och hade mirakulöst nog öppnat, så vi passade på att hämta ut hans biljetter och kunde spendera en del tid där, och V kunde springa omkring i den jättelika, folktomma foajen. Väl inne på badet insåg vi att barnbassängen inte var uppvärmd till drygt 30 grader, som V (och vi) är vana vid, utan höll en alldeles normal temperatur på 29 grader. Det är allt lite kallt det, om man inte rör sig hela tiden. Så det blev ingen lång vistelse i vattnet, eftersom Vs underläpp började darra och färgas blå. Istället fick vi sitta ett tag i bastun - det gillade han allt, lilla busungen! När han väl fått på sig blöja igen sprang han omkring i omklädningsrummet och hälsade på alla han såg. Med en rörlig ett och ett halvt-åring och BHn halvvägs på kan man bara hoppas på att övriga damer i omklädningsrummet är barnkära. Det var dock inte den sura tonåringen som V knallade fram till. "Låt bli mina saker!" väste hon ilsket, fast gossen för en gångs skull faktiskt HADE låtit bli hennes saker. Nåja, det är väl förståeligt att alla inte gillar att, endast iförda underkläder, bli antastade av en halvnaken kille som kommer fram och flinar och säger hej. Även om killen bara är ett och ett halvt.

Att det inte blev ett raseriutbrott på bussen hem är otroligt, med tanke på att Vs lunch och middagslur var över en timme försenade. Men han var på gott humör, och sover som en stock nu, i sin nya säng.

För övrigt har dagmammandet gått alldeles utmärkt. Första veckan avklarad, och inte ens ett litet gnäll när pappa säger hej då och går ut genom dörren. Och då har vi ändå fått ha två vikarierande dagmammor eftersom den ordinarie först var ledig och sen sjuk. Alla tre damerna har berömt V för att han pratar så bra och är så lätt att ha att göra med. Hurra för vår mönsterson!

Idag är jag glad över:
* att badandet blev av, mot alla odds
* att det går att åka kollektivt till jobbet, även om det blir löjligt tidigt när man ska hinna hämta hos dagmamman innan kl 16:30
* att läggandet långsamt har blivit lite mindre långdraget
* att V gillar att vara hos dagmamman
* att det finns hallonsorbet i frysen som väntar på oss