36+3, onsdag: nedräkning

Tydligen har jag börjat räkna ner till ledighet nu. Mycket svårt att uppbåda någon större entusiasm för jobbet, jag kan bara tänka på att nästa vecka jobbar jag 80%. Skönt!

V har blivit förkyld igen, efter att ha varit frisk i åtminstone ett par veckor. Vi får väl se om han blir så förkyld att det blir VAB eller om han håller sig på rätt sida gränsen. Hosta och snuva är det i alla fall.

Grus-uppsoparna kör rundor på gårdar och cykelbanor, men tydligen har man lassat ut rekordmycket flis i år, och då tar det ju rekordlång tid att få bort det också. Hallgovlet hemma blir otroligt smutsigt.

För ett par år sen hade vi en liten myrinvasion hemma, och i år var det tydligen dags igen - fast de kom in i lägenheten en annan väg den här gången. Ett väl valt ställe, eftersom vi kunde placera en sträng Radar längs hela väggen utan att V kommer åt det (eftersom det är vid trappan, bakom trappgrinden). Inte en myra i sikte igår.

Nu är i princip allt på nedervåningen färdigpackat, köket töms långsamt (det blir inga fler våfflor innan vi flyttar, för igår åkte våffeljärnet ner i en låda) och jag har dessutom packat BB-väskan, i alla fall delvis. Kläder till mig, en arsenal med bebiskläder i olika storlekar, amningsilägg, egna bindor, blodgruppspapper osv. Saknas mat och snask, men snasket fick jag ju inte i mig förrän efter epiduralbedövningen senast, eftersom jag tillbringade tiden innan EDA med att kräkas så fort jag reste mig upp, och inte var så sugen på att ligga och äta - eller överhuvud taget att äta, om jag tänker efter. Så just snasket kanske inte är livsviktigt. Mat till maken behövs dock. Vi får väl köpa lite nöd-Billys att ha ifall bebisen kommer innan vi flyttar, efter flytten kan jag nog lägga en av mina lediga dagar på att laga nåt godare åt honom.

Idag är jag glad över:
* att maken tog V när han vaknade vid midnatt så att jag fick sova vidare
* att det snart är helg
* att jag har en macka med mig som jag snart ska smälla i mig
* att nya lägenheten officiellt är vår i övermorgon
* att V har varit på gott humör de senaste veckorna

36+1, sommartid och nysnö

Bilen har fått sommardäck, klockan är justerad en timme och så börjar det snöa! Riktigt yrväder var det igår, men plusgrader, som tur var. Inget som ligger kvar alltså. Fast lite halt att köra i morse. Och mörkt. Just som det blivit lite bekvämare att stiga upp om morgnarna eftersom det ljusnat innan 05:30 så är man tillbaka i mörkret. Nåja, det brukar väl bara ta ett par veckor innan det är ljust igen, om jag minns rätt.

Näsan är fortfarande täppt, men bihålorna mår bra nu, och penicillinkuren är avslutad sen igår. Antar att jag får leva med täppan tills graviditetshormonerna har gått ur kroppen. Var på MVC i fredags och allt såg bra ut som vanligt. Mitt SF-mått följer samma kurva som innan, vilket innebär att folk tror att jag ska ha barn viken dag som helst och börjar ifrågasätta att jag är på jobbet fortfarande. Men så är det ju inte. Mindre än en månad kvar till det "officiella" datumet, dock. Mindre än 4 veckor faktiskt. Och dryga tre arbetsveckor kvar. Från och med fredag går jag ner i arbetstid till 80%. Det ska bli skönt, har varit lite trött de senaste dagarna, och det hjälper inte direkt att V har vaknat en, ibland två gånger per natt. I natt vaknade han också och ropade lite snyftande på mig - "Mammaaaa!" - men verkade somna om innan jag hann upp ur sängen. Skönt.

Igår var vi och badade, till Vs förtjusning. Det var ett tag sen sist. Vi har också provmonterat babyskyddet i bilen för att se så att maken kan köra med det bakom förarstolen, och det funkade. Vs stol är så stor att det blir trångt i sätet framför den. Hur det ska gå med två stora stolar får framtiden utvisa. Vår airbag kan inte kopplas ur, så nån stol i framsätet blir det inte. Kanske ny bil.. men ny bil om ett halvår? Har vi råd med det? Då måste det säljas fonder, och det är maken definitivt för snål för :)

Jag noterar att klockorna på jobbet inte är omställda. Det känns genast lite obehagligt tidigt när man kastar en blick på klockan och den visar kvart över sex. Inte konstigt att jag är ensam i hela kontorslandskapet, tänker jag. Men det är ju kvart över sju den är, och det brukar faktiskt vara fler än jag här vid den här tiden.

Idag är jag glad över:
* att helgen har varit bra
* att vi fått fler flyttlådor
* att jag inte har ont i ansiktet längre
* att det snart är 32-timmarsveckor som gäller
* att vi äntligen fått bilen tvättad

35+2, den återfunne sonen

V har kommit tillbaka från farmor och farfar. Han var ju borta i nästan en vecka och var faktiskt lite blyg för mig och maken när han kom hem - men det rann av ganska snabbt. För en gångs skull är han inte snorig och följdaktligen på gott humör. Förutom vid läggdags. Efter middagen blir han mer och mer manisk för att slippa sova, och när vi ändå propsar på att det är dags för tandborstning bryter han ihop.

Han pratar mer och mer för varje dag som går, härmar det man säger och försöker sätta in saker i sammanhang. Han citerar långa haranger ur böcker och övar på intonation samtidigt som han verkar bli bättre på att sjunga sånger med "riktiga" melodier. Han har börjar förstå färger och prickar så gott som alltid "gul", men säger "grön" om alla färger han är osäker på. "Den är glöööön!" kan han utbrista och peka på nåt rosa.

Bihålorna är fortfarande inte friska. Jag fick mycket riktigt en penicillinkur och avsvällande medicin i tablettform - Rinexin. Jag tycker inte att det hjälper så värst mot nästäppan. Och jag har som sagt fortfarande ont. Det känns oftast bra på morgonen, men mitt på dagen eller fram emot kvällen känns det som om nån har slagit mig hårt i ansiktet och över munnen. Läste att det kan ta upp till 5 dagar innan man märker nån förbättring, och i så fall är det väl idag som förbättringen borde komma.

Målandet är över för den här gången, i alla fall. Två sovrum och ett bibliotek avklarade. Och vi packar för fullt. Vi har sagt att vi flyttar lådor och småmöbler själva, och att flyttgubbarna tar de stora möblerna. Sen kom svärfar och erbjöd sig att hyra en bil och hjälpa till, vilket kanske hade ställt anlitandet av flyttfirma i en annan dager. Men flytthjälpen är redan bokad, och i princip gratis. Eller, såklart inte, men vi fick veta igår att vår nuvarande lägenhet har blivit uthyrd från 1/5 och inte 1/6, så vi slipper en dubbelhyra, vilket var ungefär det flyttfirman kommer att ta för att flytta gjutjärnspianot, möbler under 3 timmar samt städa övervåningen i lägenheten.

Idag är jag glad över:
* att våren verkar vara på väg
* att bilen omöjligt kan bli smutsigare än vad den är
* att det är mindre än en månad kvar att jobba och att jag går ner på 80% nästa eller nästnästa vecka
* att V har kommit hem igen
* att vi nog har packat i alla fall hälften av alla kartonger

34+4, torsdag: Målning och bihålor

Vi har fått en ny lägenhet - fast det kanske jag redan har skrivit? Hur som helst, 6 rok, över 150 kvadrat i etage. Inte så tokigt. Fast standarden är väl... sådär. Ska renoveras nästa år, men renoveringen innefattar inte målning och sånt. Så det gör vi nu. Ja, inte alla kvadratmeter vägg. Vi nöjer oss med tre rum, och det är alldeles tillräckligt ansträngande.

En människa som ska föda barn om drygt fem veckor är inte supersmidig i situationer då det ska klättras på trappstegar och målas längs golvlister. Det är mage överallt, och mycket stånk och stön för att byta position medan det knakar i fogarna, bokstavligt talat. Jag var dessutom listig och kastade bort alla gamla trasiga mysbyxor innan jag började packa mina icke-gravid-kläder i flyttlådor, och har alltså inget att ha på mig när jag målar. Jag fick offra ett par trekvartslånga träningsbyxor till slut, och ett linne som visade sig ha fläckar som inte gick bort i tvätten. Båda plaggen är förtjänstfullt turkosa och tighta. Jag måste definitivt vara en syn...

Vi målar som galna den här veckan, för V är hos sin farmor och farfar. De ger honom sötsaker och leksaker och utflykter om vartannat, så han har inte haft tid att sakna oss alls. Och vi hinner inte sakna honom så mycket heller, eftersom vi spenderar max 2 timmar vakentid hemma, morgonbestyr inkluderade. Men det är klart att det ska bli roligt när han kommer hem till oss igen!

Jag har haft en helt överjävligt lång förkylning som kulminerade måndagen förra veckan (jag tror egentligen att det var en ny förkylning som kom då, eftersom det liksom började om.. men det var i alla fall illa). Sen säkert tre veckor tillbaka är jag nästan konstant täppt i vänstra näshalvan, och förra måndagen fick jag ont i vänster ansiktshalva. Bihålorna, gissar jag. Läste dock på nätet att man ska ha haft besvär i minst 10 dagar för att en läkare ska intressera sig, och sen gick värken över helt på onsdagen. Men nu är den tillbaka. Det gör ont i tänderna i överkäken, förbi näsan och vid ögat. Inte speciellt kul när man sysslar med att böja sig framåt hela kvällarna, eftersom det förvärrar det hela. Snoret luktar sjukt (blä!) och maken har sagt åt mig på skarpen att få det kollat, så idag ska jag ringa till vårdcentralen och se om de har nån akuttid. Vem vet, man kanske kan få nån läskig tömning? Eller penicillin?

Idag är jag glad över:
* att målandet går framåt, om än långsamt
* att V kommer hem på lördag
* att vi har bokat flyttfirma (flytt av möbler, flytt av piano, städning)
* att vi fick träffa både min och makens släkt i helgen
* att jag har ett höj- och sänkbart bord på jobbet