Jodå. Nu har vi flyttat klart. Alltså, vi har ju inte packat upp allt än. Naturligtvis. Men vi och alla våra saker är i den nya lägenheten. Idag flyttstädas den gamla lägenheten. Hoppas jag. För i morgon är det inspektion. Flytten gick smidigt - vi hade ju flytthjälp. Tack och lov.
Mamma har kommit hit för att ta hand om V när det bär iväg till förlossningen. Men varken hon eller jag tror på bebis den här veckan, så för tillfället är hon och besöker vänner lite utanför stan och stannar där till i morgon. V är hos dagmamma efter att ha varit hemma fem dagar i sträck (det har varit påsk) och maken är såklart på jobbet. Jag är alldeles allena, vilket är ganska skönt. Och lite tråkigt. Men det finns ju en oändlig mängd av saker att göra. Minst 15 lådor att packa upp, bland annat. Och då har vi ändå redan packat upp 45 stycken.
I torsdags var jag inne för kontroll på antenatal eftersom magen inte vuxit och jag tyckte att bebisen rört sig mindre de senaste dagarna. Men allt var alldeles utmärkt, och nu går den lilla varelsen loss som aldrig förr, framförallt under kvällarna.
Inga tecken finns på att det skulle vara nån förlossning på gång, i alla fall. Eventuellt hade jag en förvärk i natt. Vaknade och hade ont i magen, men det kom inte tillbaka. Idag har jag varit en sväng till IKEA och Coop, och snart är det väl dags att hämta V hos dagmamman igen. Maken ska göra nåt jobbrelaterat ikväll, så honom får jag väl inte träffa förrän senare.
Något som irriterar mig är att jag och min man inte riktigt är på samma våglängd gällande det här med öldrickning de sista veckorna. För honom alltså, jag dricker ju såklart ingen öl. Förra graviditeten var det inget snack om att han skulle hålla sig spik nykter från v. 38+0 och framåt, men den här gången ifrågasätter han detta, från min synvinkel högst rimliga krav, och undrar vad som egentligen kan hända om han tar en liten öl... Tja, att vattnet går, det är klargrönt och att han inte kan köra till förlossningen? Att jag tycker att ölandedräkt är obeskrivligt äckligt när jag har fruktansvärt ont? Inte vet jag... är det en så stor uppoffring att man får dricka alkoholfritt några stackars veckor? Det är ju inte som att jag hindrar honom från att lämna hemmet...
Idag är jag glad över:
* att våren verkligen är här - det är närmare 20 grader ute
* att min ytterst hastigt uppkomna förkylning verkar klinga av igen, efter ett par dagars intensivt snytande
* att mamma med outsinligt tålamod läser om Lille P för V. Gång på gång.
* att bebisen verkar må bra fortfarande
* att flytten är avklarad
2011-04-12
38+2, tisdag: lövsprickning och vekhet
I helgen flyttades det lådor. Jag skulle vara lite duktig och bara bära lätta grejer fram till lägenhetsdörren så att maken och svärfar slapp trängas innei lägenheten när de hämtade grejer, men fick till slut ge upp. Sammandragningarna duggade tätt och bäckenet talade bestämt om att jag var dum i huvet. Så går det när man sitter på rumpan en hel graviditet och inte ens försöker ta sig ut på promenader längre än till Ica, 15 minuter bort.
Våren verkar i alla fall vara på gång. De tidiga buskarna har fått små ofärdiga musöron till blad, och det har varit strålande sol och nästan 15 grader de senaste dagarna. Fast idag strilar regnet oförtrutet ner.
Igår hyrde vi en matt-tvätt-apparat och gjorde ren våra stora mattor. Såg ut ungefär som en dammsugare, men med både vattensprut- och sugfunktionalitet. Vattnet som sögs upp ur mattorna var i princip svart. V var helt till sig över denna fantastiska maskin och efter säkert 20 tillsägelser om att han inte fick pilla med maskinen och inte vara på mattan som vi just tvättade sprang han runt mattan, varv efter varv, tjutande av glädje. Det tröttade ut honom fullständigt, och han somnade nog ganska snabbt efter att maken lagt honom i sängen. Själv körde jag grejer till nya lägenheten - till och med i en kombi är det lite av en utmaning att få in en mattvättmaskin, en gunghäst, 4 plastbackar, en barnkorgstol och en strykbräda. Speciellt när det står två barnstolar i baksätet så att sätet inte kan fällas.
V var supernöjd över att farfar var här i helgen. "HEEEEJ!" skrek han varje gång han fick syn på farfar, och sen skulle han upp i famnen så fort som möjligt. Farfar har alltid varit favoriten, sen V var 5 veckor och fyrade av sitt livs andra leende mot farfar första gången de sågs.
Inga tecken på att förlossningen är på gång än. Tack och lov. Visst, jag får lite märkliga känningar i magen ibland, i natt vaknade jag med en smärta som liknar den man får när man sträcker en muskel, fast det gjorde ont på undersidan av magen. När jag vaknade nästa gång var det borta. Har också börjat få tillbaka lite illamående, men inget som är ohanterligt.
Bebisen verkar lugnare nu, framförallt på förmiddagarna. Tidigare har den rört sig i perioder under hela dagen, men mest på kvällarna. Nu verkar den sova större delen av morgonen och petar lite slött med ett knä nån gång ibland bara. Sparkarna har slutat för länge sen. Det är väl alldeles för trångt för att det ska vara värt besväret, antar jag. Nu är det mes bökande, och flyttande av rumpa från ena sidan magen till den andra. Barnmorskan på MVC säger att huvudet är fixerat, eller så gott som fixerat, så man behöver i alla fall inte oroa sig för nån sätesbjudning. Vilket jag iofs inte gjorde innan heller. Om det kniper finns det ju alltid kejsarsnitt att tillgå. Jag talade dock om för henne att min förra graviditet skulle ha satts igång eftersom jag hade för lite fostervatten kvar på överburenhetskontrollen, och att jag gärna ville ha en koll på sjukhuset INNAN 42+0 den här gången om det var möjligt. Min snälla barnmorska skulle ta reda på det åt mig. Hoppas det funkar!
I eftermiddag hoppas jag på att få vila en stund innan jag hämtar V. Igår tog det lite längre tid att komma hem, inte bara skulle jag hämta mattvätten, jag kollade också efter födelsedagspresent till maken. Och när jag kom hem måste maskinen in i lägenheten och sen skulle bilen ner till parkeringen och så fanns det helt osannolikt mycket disk att diska. Osannolikt eftersom vi har packat ner allt porslin utom två djupa tallrikar, och allt övrigt köksmateriel utom två kastruller, en stekpanna, ett par slevar, ett par knivar, ett par stekspadar, en visp, en osthyvel och en skärbräda. Vi äter på papptallrikar. Inte så charmigt, men man kan ju inte lämna hela köket intakt fram till flyttdagen heller.
Idag är jag glad över:
* vårens ankomst som påbörjats
* att jag faktiskt inte är förkyld, utan bara har gravidtäppa att irritera mig på
* att lägenheten nu börjar tömmas - alla lådor borta, alla mattor borta, alla gardiner borta, de flesta skåp tömda
* att maken har börjat på sitt nya jobb
* att jag fortfarande får på mig regnjackan
Våren verkar i alla fall vara på gång. De tidiga buskarna har fått små ofärdiga musöron till blad, och det har varit strålande sol och nästan 15 grader de senaste dagarna. Fast idag strilar regnet oförtrutet ner.
Igår hyrde vi en matt-tvätt-apparat och gjorde ren våra stora mattor. Såg ut ungefär som en dammsugare, men med både vattensprut- och sugfunktionalitet. Vattnet som sögs upp ur mattorna var i princip svart. V var helt till sig över denna fantastiska maskin och efter säkert 20 tillsägelser om att han inte fick pilla med maskinen och inte vara på mattan som vi just tvättade sprang han runt mattan, varv efter varv, tjutande av glädje. Det tröttade ut honom fullständigt, och han somnade nog ganska snabbt efter att maken lagt honom i sängen. Själv körde jag grejer till nya lägenheten - till och med i en kombi är det lite av en utmaning att få in en mattvättmaskin, en gunghäst, 4 plastbackar, en barnkorgstol och en strykbräda. Speciellt när det står två barnstolar i baksätet så att sätet inte kan fällas.
V var supernöjd över att farfar var här i helgen. "HEEEEJ!" skrek han varje gång han fick syn på farfar, och sen skulle han upp i famnen så fort som möjligt. Farfar har alltid varit favoriten, sen V var 5 veckor och fyrade av sitt livs andra leende mot farfar första gången de sågs.
Inga tecken på att förlossningen är på gång än. Tack och lov. Visst, jag får lite märkliga känningar i magen ibland, i natt vaknade jag med en smärta som liknar den man får när man sträcker en muskel, fast det gjorde ont på undersidan av magen. När jag vaknade nästa gång var det borta. Har också börjat få tillbaka lite illamående, men inget som är ohanterligt.
Bebisen verkar lugnare nu, framförallt på förmiddagarna. Tidigare har den rört sig i perioder under hela dagen, men mest på kvällarna. Nu verkar den sova större delen av morgonen och petar lite slött med ett knä nån gång ibland bara. Sparkarna har slutat för länge sen. Det är väl alldeles för trångt för att det ska vara värt besväret, antar jag. Nu är det mes bökande, och flyttande av rumpa från ena sidan magen till den andra. Barnmorskan på MVC säger att huvudet är fixerat, eller så gott som fixerat, så man behöver i alla fall inte oroa sig för nån sätesbjudning. Vilket jag iofs inte gjorde innan heller. Om det kniper finns det ju alltid kejsarsnitt att tillgå. Jag talade dock om för henne att min förra graviditet skulle ha satts igång eftersom jag hade för lite fostervatten kvar på överburenhetskontrollen, och att jag gärna ville ha en koll på sjukhuset INNAN 42+0 den här gången om det var möjligt. Min snälla barnmorska skulle ta reda på det åt mig. Hoppas det funkar!
I eftermiddag hoppas jag på att få vila en stund innan jag hämtar V. Igår tog det lite längre tid att komma hem, inte bara skulle jag hämta mattvätten, jag kollade också efter födelsedagspresent till maken. Och när jag kom hem måste maskinen in i lägenheten och sen skulle bilen ner till parkeringen och så fanns det helt osannolikt mycket disk att diska. Osannolikt eftersom vi har packat ner allt porslin utom två djupa tallrikar, och allt övrigt köksmateriel utom två kastruller, en stekpanna, ett par slevar, ett par knivar, ett par stekspadar, en visp, en osthyvel och en skärbräda. Vi äter på papptallrikar. Inte så charmigt, men man kan ju inte lämna hela köket intakt fram till flyttdagen heller.
Idag är jag glad över:
* vårens ankomst som påbörjats
* att jag faktiskt inte är förkyld, utan bara har gravidtäppa att irritera mig på
* att lägenheten nu börjar tömmas - alla lådor borta, alla mattor borta, alla gardiner borta, de flesta skåp tömda
* att maken har börjat på sitt nya jobb
* att jag fortfarande får på mig regnjackan
2011-04-06
37+3, onsdag: Namnbekymmer och krämpor
Åh, det är så vansinnigt svårt att enas om ett killnamn! Maken har en klar favorit som jag inte är så intresserad av, och i gengäld gillar han inget av mina förslag. "Gubbnamn" fnyser han, medan jag tycker att hans förslag bärs av för många i vår egen generation. I går satt vi uppe en extra timme och suckade över detta.
Maken: "Men Henrik då?"
Jag: "Jamen det heter ju ett av mina ex! Funkar inte Axel?"
Maken: "Näää.. hellre Isak då i så fall. Fast jag gillar inte det heller. Men Anton! Det är fint!"
Jag: "Nja... alltså... det heter jus son"
Maken: "Jamen vaddå? Hur ofta träffar du henne?"
Jag: "Jamen det känns fel ändå. Men OK, Simon! Simon är ju inget gubbnamn!"
Maken: "Simon låter som någon med djupt liggande ögon. Oärlig."
Efter en halvtimmes seriöst spånande börjar man dessutom bara komma på namn som man VERKLIGEN inte gillar. Som Orvar. Kjell. Konstantin. Magne.
Jag lovade i alla fall att jag skulle fundera vidare på Anton. Fast det känns fel.
Nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt att vara gravid. Framförallt om kvällarna. Det är tungt och bebisen skrapar i ljumsken så att man får en "änkestöt" som ilar ner i benet. Näsan är täppt, jag är andfådd och mår lite illa, magen är i vägen och jag vill bara ligga i soffan, men får istället packa flyttlådor. Nu är det nog inte så värst mycket kvar att packa i alla fall. Igår tömde vi stora badrumsskåpet, och i köket är det bara vardagsporslin, kylskåpsinnehåll och halva skafferiet kvar. Idag försvinner nog resten av skafferiet ner i en låda, och de kläder som jag inte tror att jag kommer att använda under de närmaste 10 dagarna. Eller så blir det en pack-paus ikväll, och soffläge i sällskap av en samling Gaiman-noveller. Det känns mer lockande.
Har faktiskt - främst på kvällarna när aktiviteten och obehaget i magen är som störst - börjat "oroa" mig lite för att bebisen ska komma tidigt. Som mest suboptimalt skulle det naturligtvis vara om den kom samma dag som flyttgubbarna står och frustar i trapphuset, men allt som är innan skärtorsdagen, dvs torsdag om två veckor, är mindre praktiskt ur flyttsynpunkt. Så igår googlade jag lite för att se om det öht inträffar att en förlossning startar naturligt innan 40+0 om första barnet kom i 42+3. Tyvärr hittade jag ingen info om det, men gott om info angående hur dåligt det är för barnet att komma efter v. 42. Så nu oroar jag mig både för att det ska komma "för tidigt" (innan v. 40) och bli överburet (efter 41+6). Jaja, det var väl bara en tidsfråga innan det var dags att börja oroa sig.
För övrigt har vi blivit grymt bortskämda med att bo supernära tvättstugan! På nya stället ligger tvättstugan i ett annat hus, och en promenad på kanske 75 meter utomhus med tvättkassar och två barn ter sig inte speciellt lockande. Tvättstugan är en trappa upp, så att få med en barnvagn är inte heller att tänka på. Dessutom är den i ganska dåligt skick. Gamla maskiner, trasig inredning, vatten på golvet och en orealistisk mängd skumt upplysta torkrum med hänglås som saknar nyckel och alltid står öppna. Förra hyresgästen drog fram el och vatten till egen tvättmaskin. Gissningvis kommer vi att sätta in en egen också. Frågan är bara var tvätten ska kunna torka, med tanke på att badrummet i dagsläget inte är direkt optimalt ur torksynpunkt. Någon måste ha räknat fel på dimensioneringen av ventilationen när huset byggdes.
Idag är jag glad över:
* att jag lovat mig själv att bara VILA en timme i em innan jag hämtar V hos dagmamman - det var ju trots allt därför jag gick ner i arbetstid. Inte för att packa
* att vi insynsskyddat toalett/badrum i nya lägenheten så man slipper kissa (och duscha) för öppen ridå
* att alla 40 flyttlådor som tar upp plats hemma kommer att flytta i helgen
* att V sov hela natten i sin egen säng, till skillnad från igår då han sov hos oss från midnatt
* att all snö är borta - nu regnar det i stället
Maken: "Men Henrik då?"
Jag: "Jamen det heter ju ett av mina ex! Funkar inte Axel?"
Maken: "Näää.. hellre Isak då i så fall. Fast jag gillar inte det heller. Men Anton! Det är fint!"
Jag: "Nja... alltså... det heter ju
Maken: "Jamen vaddå? Hur ofta träffar du henne?"
Jag: "Jamen det känns fel ändå. Men OK, Simon! Simon är ju inget gubbnamn!"
Maken: "Simon låter som någon med djupt liggande ögon. Oärlig."
Efter en halvtimmes seriöst spånande börjar man dessutom bara komma på namn som man VERKLIGEN inte gillar. Som Orvar. Kjell. Konstantin. Magne.
Jag lovade i alla fall att jag skulle fundera vidare på Anton. Fast det känns fel.
Nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt att vara gravid. Framförallt om kvällarna. Det är tungt och bebisen skrapar i ljumsken så att man får en "änkestöt" som ilar ner i benet. Näsan är täppt, jag är andfådd och mår lite illa, magen är i vägen och jag vill bara ligga i soffan, men får istället packa flyttlådor. Nu är det nog inte så värst mycket kvar att packa i alla fall. Igår tömde vi stora badrumsskåpet, och i köket är det bara vardagsporslin, kylskåpsinnehåll och halva skafferiet kvar. Idag försvinner nog resten av skafferiet ner i en låda, och de kläder som jag inte tror att jag kommer att använda under de närmaste 10 dagarna. Eller så blir det en pack-paus ikväll, och soffläge i sällskap av en samling Gaiman-noveller. Det känns mer lockande.
Har faktiskt - främst på kvällarna när aktiviteten och obehaget i magen är som störst - börjat "oroa" mig lite för att bebisen ska komma tidigt. Som mest suboptimalt skulle det naturligtvis vara om den kom samma dag som flyttgubbarna står och frustar i trapphuset, men allt som är innan skärtorsdagen, dvs torsdag om två veckor, är mindre praktiskt ur flyttsynpunkt. Så igår googlade jag lite för att se om det öht inträffar att en förlossning startar naturligt innan 40+0 om första barnet kom i 42+3. Tyvärr hittade jag ingen info om det, men gott om info angående hur dåligt det är för barnet att komma efter v. 42. Så nu oroar jag mig både för att det ska komma "för tidigt" (innan v. 40) och bli överburet (efter 41+6). Jaja, det var väl bara en tidsfråga innan det var dags att börja oroa sig.
För övrigt har vi blivit grymt bortskämda med att bo supernära tvättstugan! På nya stället ligger tvättstugan i ett annat hus, och en promenad på kanske 75 meter utomhus med tvättkassar och två barn ter sig inte speciellt lockande. Tvättstugan är en trappa upp, så att få med en barnvagn är inte heller att tänka på. Dessutom är den i ganska dåligt skick. Gamla maskiner, trasig inredning, vatten på golvet och en orealistisk mängd skumt upplysta torkrum med hänglås som saknar nyckel och alltid står öppna. Förra hyresgästen drog fram el och vatten till egen tvättmaskin. Gissningvis kommer vi att sätta in en egen också. Frågan är bara var tvätten ska kunna torka, med tanke på att badrummet i dagsläget inte är direkt optimalt ur torksynpunkt. Någon måste ha räknat fel på dimensioneringen av ventilationen när huset byggdes.
Idag är jag glad över:
* att jag lovat mig själv att bara VILA en timme i em innan jag hämtar V hos dagmamman - det var ju trots allt därför jag gick ner i arbetstid. Inte för att packa
* att vi insynsskyddat toalett/badrum i nya lägenheten så man slipper kissa (och duscha) för öppen ridå
* att alla 40 flyttlådor som tar upp plats hemma kommer att flytta i helgen
* att V sov hela natten i sin egen säng, till skillnad från igår då han sov hos oss från midnatt
* att all snö är borta - nu regnar det i stället
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)