37+3, onsdag: Namnbekymmer och krämpor

Åh, det är så vansinnigt svårt att enas om ett killnamn! Maken har en klar favorit som jag inte är så intresserad av, och i gengäld gillar han inget av mina förslag. "Gubbnamn" fnyser han, medan jag tycker att hans förslag bärs av för många i vår egen generation. I går satt vi uppe en extra timme och suckade över detta.

Maken: "Men Henrik då?"
Jag: "Jamen det heter ju ett av mina ex! Funkar inte Axel?"
Maken: "Näää.. hellre Isak då i så fall. Fast jag gillar inte det heller. Men Anton! Det är fint!"
Jag: "Nja... alltså... det heter ju s son"
Maken: "Jamen vaddå? Hur ofta träffar du henne?"
Jag: "Jamen det känns fel ändå. Men OK, Simon! Simon är ju inget gubbnamn!"
Maken: "Simon låter som någon med djupt liggande ögon. Oärlig."

Efter en halvtimmes seriöst spånande börjar man dessutom bara komma på namn som man VERKLIGEN inte gillar. Som Orvar. Kjell. Konstantin. Magne.

Jag lovade i alla fall att jag skulle fundera vidare på Anton. Fast det känns fel.

Nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt att vara gravid. Framförallt om kvällarna. Det är tungt och bebisen skrapar i ljumsken så att man får en "änkestöt" som ilar ner i benet. Näsan är täppt, jag är andfådd och mår lite illa, magen är i vägen och jag vill bara ligga i soffan, men får istället packa flyttlådor. Nu är det nog inte så värst mycket kvar att packa i alla fall. Igår tömde vi stora badrumsskåpet, och i köket är det bara vardagsporslin, kylskåpsinnehåll och halva skafferiet kvar. Idag försvinner nog resten av skafferiet ner i en låda, och de kläder som jag inte tror att jag kommer att använda under de närmaste 10 dagarna. Eller så blir det en pack-paus ikväll, och soffläge i sällskap av en samling Gaiman-noveller. Det känns mer lockande.

Har faktiskt - främst på kvällarna när aktiviteten och obehaget i magen är som störst - börjat "oroa" mig lite för att bebisen ska komma tidigt. Som mest suboptimalt skulle det naturligtvis vara om den kom samma dag som flyttgubbarna står och frustar i trapphuset, men allt som är innan skärtorsdagen, dvs torsdag om två veckor, är mindre praktiskt ur flyttsynpunkt. Så igår googlade jag lite för att se om det öht inträffar att en förlossning startar naturligt innan 40+0 om första barnet kom i 42+3. Tyvärr hittade jag ingen info om det, men gott om info angående hur dåligt det är för barnet att komma efter v. 42. Så nu oroar jag mig både för att det ska komma "för tidigt" (innan v. 40) och bli överburet (efter 41+6). Jaja, det var väl bara en tidsfråga innan det var dags att börja oroa sig.

För övrigt har vi blivit grymt bortskämda med att bo supernära tvättstugan! På nya stället ligger tvättstugan i ett annat hus, och en promenad på kanske 75 meter utomhus med tvättkassar och två barn ter sig inte speciellt lockande. Tvättstugan är en trappa upp, så att få med en barnvagn är inte heller att tänka på. Dessutom är den i ganska dåligt skick. Gamla maskiner, trasig inredning, vatten på golvet och en orealistisk mängd skumt upplysta torkrum med hänglås som saknar nyckel och alltid står öppna. Förra hyresgästen drog fram el och vatten till egen tvättmaskin. Gissningvis kommer vi att sätta in en egen också. Frågan är bara var tvätten ska kunna torka, med tanke på att badrummet i dagsläget inte är direkt optimalt ur torksynpunkt. Någon måste ha räknat fel på dimensioneringen av ventilationen när huset byggdes.

Idag är jag glad över:
* att jag lovat mig själv att bara VILA en timme i em innan jag hämtar V hos dagmamman - det var ju trots allt därför jag gick ner i arbetstid. Inte för att packa
* att vi insynsskyddat toalett/badrum i nya lägenheten så man slipper kissa (och duscha) för öppen ridå
* att alla 40 flyttlådor som tar upp plats hemma kommer att flytta i helgen
* att V sov hela natten i sin egen säng, till skillnad från igår då han sov hos oss från midnatt
* att all snö är borta - nu regnar det i stället