Stressnivå

Alltså, hittills har det gått betydligt enklare att vara tvåbarnsmor än vad jag förväntat mig. E sover fortfarande ganska mycket, framförallt i bärsele och vagn, men även inomhus i sin mjuklift. Även på nätterna, fast i sängen då. Så mycket att hans huvud hotar att bli platt i bak. V verkar ha fattat att E är här för att stanna och opponerar sig inte speciellt ofta när jag ammar. Bara nån gång om dagen. Men stressnivån är ändå konstant förhöjd, V testar gränserna för fullt och vi har fått återgå till pipmugg efter att en ansenlig mängd vätska har hamnat på golvet. Gång på gång. "Men V!! FÅR man hälla ut mjölken?" *Flin* "Mm".

E är hård i magen. Det bajsas ett par gånger i veckan om man har tur. Och då är det som hårvax i konsistensen. Och grönt. Som från en kanadagås. Han får fortfarande totalt 210 ml ersättning om dagen, och vi häller i rapsolja nån gång varje dag, men det verkar inte hjälpa så speciellt. Vi har även testat messmör, vilket gav resultat exakt en gång. Faktum är att lillkillen bara bajsat i blöjan en gång. Övriga tillfällen har vi fått hjälpa honom genom att trycka benen mot magen och reta lite med tvättlapp i rumpan - på skötbordet. Det "lustiga" är att det som kommer ut i slutet inte är så hårt. Men E klämmer fortfarande för kung och fosterland. Resultatet: Bajs överallt, på skötbord, golv och även på mamma. Och, för all del, nöjd bebis.

Eftersom allt går så bra så tyckte maken att det nu var på tiden att V lär sig att somna själv igen - en kunskap han haft, men som gått förlorad. Så nu är varje kväll en kamp. Men en kortare kamp för var gång, lyckligtvis. Inte lika många tårar fälls nu som i förra veckan. Knappt några alls, faktiskt.

Idag har jag umgåtts med en väninna vars tvååring har varit sjuk. Ja, hon är nog sjuk fortfarande, och det är bara att hoppas att V inte fått några bassilusker. Men det har han nog, eftersom de små liven valde att PUSSAS mitt i leken. Otroligt gulligt. Frågan är om det är värt ett barn med 40 graders feber. Eller för den delen, en sexveckors bebis med 40 graders feber. Jag hoppas på o-smitta, som sagt var.

Snart är det semester. Inte illa. Det blir stuga i år igen, såklart. Vi ska inte göra NÅT vettigt alls, har maken lovat. Bara lata oss. Fast det går inte att lata sig med två småbarn. Vi ska i alla fall försöka.

Idag är jag glad över:
* att väninnan var med ut på stan eftersom jag lovat att köpa fler flaskor på systemet än vad som rymdes i min barnvagns pack-korg och i ryggsäcken jag hade med mig
* att allt än så länge går över förväntan
* att det är maken som lägger V ikväll
* att jag har presentkort på massage, för att amma och läsa om Pettsson samtidigt tar hårt på ryggen
* att jag äntligen fick mer än en minut framför datorn