Snorig bebis och märklig makemage

Två av familjemedlemmarna har varit sjuka de senaste dagarna. E är snuvig och det går åt skrämmande mängder näsdroppar för att skölja igenom snoret ner till magen. Och snorsugen går varm. Maken har haft nåt knas med magen, först väldigt ont, sen lite mindre ont i magen, men ont i huvet och feber, sen helt bra förutom ont i magen, men inte så farligt ont, varje gång han äter. Det var inte så vidare muntert i förrgår, då han låg till sängs hela dagen med nära 39 grader. Igår var det muntrare, eftersom han tog det säkra före det osäkra och stannade hemma från jobbet, men var nästan kry på em och kunde leka med V så att jag hann göra annat.

Märklig känsla när det bara var jag, maken och E hemma på förmiddagen. Vi kunde prata med varandra utan att bli avbrutna av en gäll röst som kräver legolek eller sagostund. Det är på nåt sätt enklare att bortse från den lilla, gälla rösten. Fast E är ju sällan missnöjd på förmiddagarna, bara han får vara i samma rum som man själv. Han är i stället sur på kvällarna, antagligen för att vi är så vansinnigt tråkiga då, vi vuxna. Vill sitta i soffan eller framför datorn och är inte alls leksugna.

Elementen har äntligen fått lite varmvatten i sig här hemma. Det har varit KALLT på nedervåningen fram till igår.

Och avfuktaren har kommit! Inte alls två veckors väntetid.. Det känns nästan konstigt att inte ha det tropiskt fuktigt i badrummet, men det är klart - när vi har hängt en maskin tvätt därinne är det tropiskt ändå. Avfuktaren avger nämligen värme som biprodukt. Men halleluja för att slippa gå till tvättstugan! Även om det inte är 100% praktiskt att ha tvätt hängande i vårt trånga badrum som dessutom ska ha plats för blöjbytande. Och så får vi ju gå till tvättstugan när vi ska tvätta lakan såklart, för det har vi inte plats att hänga här hemma.

Nästa vecka är jag och E ensamma här hemma, maken ska utomlands och svärföräldrarna tar med V hem till sig. Jag hoppas på att det ska bli lugnt och skönt, men vi får väl se. Jag kanske blir galen av att inte få lugn och ro på kvällarna.

E äter sina smakisar med så stor aptit att jag börjar fundera på om det finns en maxgräns för hur mycket man får ge honom i den här åldern. Samtidigt har hans mage blivit mer regelbunden sen vi började ge honom "fast" föda.

Apropå magar så har V för första gången lyckats bajsa på toaletten. Pottan har inte varit poppis de senaste månaderna, men tydligen är toalettstolen mer spännande. Och igår hände det! Jag är imponerad! Men har inga illusioner om att det kommer att vara en bred och rak väg med potträningen framöver. Han är nog fortfarande inte tillräckligt intresserad, är jag rädd.

Se där! Morgonens regn har förbytts i strålande sol. Då blir det nog lekplatsen efter att jag hämtat V hos dagmamman. Det är läge för E att sova i vilket fall som helst, och då får han väl göra det i vagnen på lekplatsen. Vaknar han får man gå runt i åttor. Det har jag gjort förr. Och funker inte det så kan man faktiskt ta upp honom. Han är så stor att han kan sitta upp i vagnen nu om det är hyfsat vindstilla och man spänner fast honom ordentligt. Han gillar att sitta och titta på saker som händer runt omkring. En liten stund i alla fall.

Idag är jag glad över:
* att E tuggar på sina tår, för det är såååå gulligt, och V gjorde aldrig det
* att mitt humör har bättrat sig från i morse, då jag kunde likställas med gubben i Stackars Pettson-boken
* att jag ska få gå på bio med mina tjejkompisar ikväll medan maken styr och ställer här hemma
* att man kan gå omkring i mysbyxor hela dan när man är hemma och föräldraledig
* att jag väger under 70 kg för första gången sen förra året