Det lider emot jul

Eller, jag hoppas på att det värsta lidandet är överstökat. I ordets moderna bemärkelse alltså. Alla klappar köpta och paketerade, en etikett kvar att lacka, lägenheten åtminstone hyfsat städad och lussekatter och pepparkakor bakade.

En helt annan typ av lidande som jag är lite rädd att åka på är influensa - E har varit snorig och sovit dåligt i över två veckor, V har haft hosta som nu försvunnit, men jag och maken har klarat oss utan symptom. En kompis hävdade att E antagligen smittat henne, eftersom vi sågs förra veckan och hon blev sjuk efter det. Men hon blev då MYCKET sjukare än E, och hon vistas normalt i miljöer där mycket folk passerar, så... jag tror nog snarare att smittan kommer från henne och då antagligen snart TILL oss, eftersom vi har bakat pepparkakor ihop (med våra mer eller mindre intresserade tvååringar, för övrigt en trevlig aktivitet om man inte får influensa av den). Känner mig onekligen lite hängig, vag huvudvärk och en känsla av inte komplett närvaro i verkligheten. Men det kan ju bero på att min kropp förtvivlat försöker ta igen lite sömn och faktiskt fick något av en chans till det i natt, eftersom E sov hyfsat bra. I vår säng halva natten, iofs. Men utan större protester i alla fall.

Största nyheten är väl i alla fall att E börjat krypa. Han startade med att åla sig mot saker han var intresserad av, eftersom han inte förstod att man faktiskt måste flytta båda armarna och båda benen för att kunna krypa, utan bara flyttade benen och ena armen. När han väl fått kläm på arm nummer två, i fredags kväll, lärde han sig krypa i sömnen, för på lördagsmorgonen kröp han ett par meter. Lyckan och glädjen är så stor att jag misstänker att den dåliga sömnen beror lite på otålighet över att tvingas ligga ner nu när man har Hela Världen att utforska. Det utforskas sannerligen intensivt. Igår var det närkontakt med toaborsten. Den står nu mycket, mycket högt upp...

V har inte riktigt fattat att E nu kan komma och interferera i legobyggandet och bokläsandet, och går ibland upp i falsett när han skriker "E taaaaaar boken! E TAAAAAAR BOKEN!!!", men generellt verkar vi ännu vara i krypandets smekmånad, V tycker att det är roligt när E kommer sättandes efter honom NÄSTAN varje gång. Och jag och maken tycker att det är gulligt.

Om några dagar bär det av med tåg till svärföräldrarna. Hoppas, hoppas att vi inte får influensa bara! Vi har lite logistiska problem med barn och packning. Jag tycker vi ska ta dubbelvagnen, maken röstar för bärsele och paraplyvagn. Vi får väl se hur det blir. Och hur många väskor vi behöver. Hur som helst kliver vi på tåget på startstationen, så vi har tid på oss att komma ombord med allt pick och pack. Och det finns Kanske plats för alla grejer när vi stiger på. Det blir lite mer komplicerat att komma av...

Nu är det dags att väcka E och göra kaffe/mellanmål till oss. Det KAN ju trots allt vara kaffet som behövs för att spola bort huvudvärken och få mig tillbaka till verkligheten.

Idag är jag glad över:
* att jag fick sova ganska bra i natt
* att jag hann skriva här
* att jag inte har nåt speciellt inplanerat som MÅSTE göras. Kanske tvätta bilen...
* att granen står och luktar gran i vardagsrummet
* att E är på så gott humör när han kan transportera sig själv