Vi har ett evigt Bamsetema hemma. Stora killen trallar Bamsemelodin absent-mindedly medan han gör.. ja, allt. Bamse går på repeat, lite småfalskt, ungefär 80% av tiden hemma.
Självklart är V Bamse. Han delar ut de andra rollerna - E får vara Lille Skutt medan jag eller maken är Skalman. Och Skalman är väldigt, väldigt trött. Skalman har gått och lagt sig för sent i förhållande till uppvakningstiden varenda kväll de senaste tre veckorna. Ni vet sådär trött så att magen liksom protesterar och så att man bara vill sitta väldigt, väldigt stilla och titta rakt fram? Så känns det nu.
Men det är ju så VANSINNIGT mycket att göra! Vi har bott i vår riktiga lägenhet i sisådär fyra veckor nu, och gardinerna är fortfarande inte uppe. Inte för att det märks från utsidan, eftersom det fortfarande står löpmeter med byggnadsställnig utanför, men JAG märker det. Väggarna gapar också taveltomma i de flesta rum. Det görs nämligen subtila ommöbleringar, och vissa tavlor ska bytas ut. Och hela kvällarna och helgerna går åt till inredning och inköp, och trots detta går själva inredningen och inköpen framåt i snigelfart. Frustrationen är total! Men det kommer att bli fint. Kanske till och med innan jul.
Som grädde på moset över vi E i att somna själv. Det har tagit i princip hela kvällen tre kvällar i rad nu. Men det går åt rätt håll i alla fall.
Inredningsproblemet är dock inte enbart på tidsbristfronten, utan även ekonomiskt. Vi har en lista med 40 grejer i varierande prisklass som behöver köpas. Tyvärr ligger snittpriset per grej på typ 500 kr, och tyvärr tror jag inte att vi kommer att ha 20000 under hösten till ett och samma projekt. Speciellt inte nu när vi ordinerats 6 veckors VAB.
Vs ögonläkare har nu till slut gjort bedömningen att det är dags för en ögonoperation. Först opererar man det ena ögat. Sen är man hemma från dagmamman och försöker att inte få en infektion i tre veckor. Sen (när det enligt olika synundersökningar är lämpligt) opererar man det andra ögat och är hemma tre veckor till. V tycker att det är superspännande, speciellt eftersom han kommer att få GLASÖGON, något som är nästan lika bra som pannkakor i en fyraårings värld. Jag hoppas verkligen att han inte omgående blir retad för brillorna. Än har vi inte fått något datum för första operationen. Vi väntar med spänning.
Båda killarna har börjat på simskola i sina respektive nivåer. Båda killarna är tveksamma till att doppa huvudet under vattnet. Milt sagt. Men det är ju det som simskolan ska hjälpa till med, tänker jag. V går i en grupp där det bara är barn och lärare, inga föräldrar i vattnet. Han är en av de yngsta och är superduktig, han kämpar verkligen för att orka lyssna på lärarna och har faktiskt börjat doppa näsan. Jag är mycket stolt! E "simmar" i grupp där föräldrarna är med, lite babysim (men man kallar det minisim). Gruppen är ganska blandad med nybörjare och fortsättare och E är inte alltför kaxig - men tycker i alla fall att det är kul att "koka kaffe" och att hoppa från kanten om man LOVAR att han inte ska få huvudet under vattnet. Fast poängen med själva hoppandet är just att barnen ska få huvudet under vattnet för att lära sig att det är det som händer och att man inte ska få panik. Vi får väl se hur det ser ut i slutet av terminen.
Vi har också börjat överväga om det är dags för V att börja i förskola i stället för hos dagmamma. Han har klagat på dagmamman nu i ett år och när det startade direkt igen efter semestern tyckte vi att det kunde vara nog. Med tanke på att han har en specialpedagog inkopplad kollade vi med henne (hon har tidigare sagt att det är bra för honom att inte vara i en större barngrupp), men nu verkade hon tycka att han kanske kunde få ut mer av att umgås med fler barn i sin egen ålder. När vi väl börjat dra i detta, utan att prata med V såklart, visar det sig att han plötsligt ändrat inställning HELT och nu Älskar sin dagmamma och inte alls gnäller när han ska gå dit. Jaha..? Nu är vi i valet och kvalet. Men med tanke på förestående ögonoperationer, som mycket väl kan dra ut på tiden hela hösten så känns det som om vi i alla fall kan skjuta på dagisdebuten till efter jul. Ja, det är ju inte som att det finns några lediga platser i vilket fall som helst, och så måste vi kolla upp vilken förskola som verkar bäst just för V och hans storabarngrupper-stress innan vi gör en ansökan.
Vi har avyttrat vår älskade Phil&Teds på Blocket nu, för 1700 kr. Kändes meningslöst att ha en syskonvagn när inte V har åkt vagn på över ett halvår. Även om Phil&Teds är en supersmidig syskonvagn så är den ändå ganska mycket större än en sulky... Vi har en såndär superminimalistisk paraplyvagn utan vare sig sufflett eller fällbar rygg sen tidigare, men den fyller kanske inte helt och hållet den funktion som E fortfarande behöver - han sover ju trots allt i vagnen nån gång varannan vecka eller liknande. Så igår lyckades jag lägga vantarna på en lite större paraplysulkymodell för 200 spänn. Begagnad såklart, men vad spelar det för roll? Aldrig att vi hade köpt en ny för 800 kr med det lilla vagnbehov vi har.
Idag är jag glad över
* att jag kan cykla till jobbet
* att det fortfarande är ganska varmt ute
* att vi fått tummen ur och bokat om Egypten -> Teneriffa
* att beslutet om operation äntligen är taget - det var ju bara en fråga om när, egentligen
* att jag snart kan börja träna igen efter massvis med förkylning och skadade tår
2013-09-04
2013-07-04
Semesterdags
I morgon bär det iväg. Först till mamma, sen till stugan. Jag uppfattar det som att vi är galet oorganiserade inför denna semester, vi har inte börjat packa, lägenheten är lortighetens högbord, vi har en såg (mer om detta senare...) att lämna tillbaka, blommor som skall byta hem, nycklar som ska lämnas över, avtal om postlådetömning som skall göras upp, väskor som ska hämtas och allt detta på en och samma kväll, medan middag ska lagas och barn nattas. Maken är inte ett DUGG stressad. Total okaraktäristiskt! Antagligen ger kaoset någon slags känsla av total uppgivenhet i hans fall.
Sågen, ja.
Vi skulle ju lägga golv. Dan innan midsommarafton fick vi lägenhetsnyckeln. "Är du beredd på att nånting inte kommer att stämma nu då?" undrade maken. "Nää", sa jag. "Jag är optimistisk".
Den optimismen hade jag inte mycket för, då det visade sig att en hel del jobb helt enkelt var utförda på fel ställen. Tex låg det redan en ny plastmatta där vårt ena golv skulle läggas. Eftersom ny plastmatta limmats på gammal plastmatta skulle 7mm klickgolv höja golvet för mycket, så det alternativet var inte att tänka på. Och i och med att andra rum skulle korrigeras på andra sätt kunde vi inte heller lägga det andra golvet eftersom det inte fanns något ledigt och totalt färdigt rum att flytta över möblerna i. Sågen är lånad i syfte att lägga golv. Sågen får lämnas tillbaka.
Det här låter ju inte så bra, men det är inte alls så illa som man skulle kunna tro. Det var nämligen VÄLDIGT tydligt specat var det skulle läggas matta, målas, vilken färg man skulle måla med etc. Hyresvärden kommer därför självklart att korrigera så det blir korrekt. Och DESSUTOM får vi förarbetet för golvläggning och golven inlagda mot det ganska billiga priset att flytta lite möbler mellan läggningarna.
Golv nummer ett är så gott som klart och ser bra ut (såklart det gör, det är ju lagt av ett proffs!). Golv nummer 2 kommer att bli paradnumret, hoppas jag. Maken och grannen flyttade möbler för glatta livet igår, medan jag sprang som en tätting mellan tvättstugorna och nattade tvååring. Könsroller? Vi?
I övrigt är lägenheten jättefin. Vi har en del målning själva att göra, och planering (och inköp, suck..) av köksö som skall stå där vi inte längre har en bärande vägg (bara en bärande balk uppe vid taket...).
Har förresten köpt gymkort på Fitness24Seven, utan att ens vänta på att mitt gamla går ut - jobbet betalar ju 3000 kr/år i friskvårdsbidrag och struntar i vilka giltighetsdatum mina kort har... Har tränat innan jobbet och gått på BCAA (aminosyror, grovt räknat samma sak som proteiner, men bara det allra götteste - är man sjukt intresserad så kan google komma med långa utläggningar om detta) hela förmiddagen innan och efter träning. Det räknas TYP som att inte äta enligt periodisk-fasta-och-tränings-gurun. Tycker det funkar bra. Blir starkare. Blir inte tjockare (än så länge).
Har lite svårt med omställningen från jättegymanläggning till minigym, dock. Men det finns lyftarställningar, skivstänger och hantlar även på Fitness247. I en enda röra såklart, eftersom det bara finns personal där några timmar om dagen, och folk helt enkelt inte är intresserade av att hålla ordning när de väl lyft klart - men den som söker skall finna! Tar bara liiite längre tid att lägga på vikt på skivstången när man måste scanna av hela gymmet för att hitta en till 10kg-vikt (den ligger till slut och skräpar på stretchavdelningen). Och det bästa av allt: Det finns ett separat tjejgym, där jag än så länge inte satt min fot, men som avlastar resten av anläggningen för oss som är intresserade av tyngre hantlar än 10 kg...
Försöker förtvivlat hitta nåt slags proteintillskott som jag gillar (jag gillar Swebar väldigt mycket, men det blir också väldigt dyrt i längden). Whey-80 var ju inte att tänka på eftersom jag fick svåra laktos-smärtor och illamående. I alla fall tror jag att det var laktosen... Har nu, på Gymgrossisten-personalens inrådan, köpt smakprover på Star Nutritions Gourmet Pro. Inte ont i magen, i alla fall. Har testat mintchokladsmak, och den var väl.. OK. 5/10. Har testat jordgubb. Den var inte god. 3/10. Återstår choklad, som ligger på skrivbordet och väntar till lunchen. Jag hoppas på den!
Köpte även en shaker (jag har aldrig ägt nån sån pulverskakare faktiskt.. men börjar se ett behov). Det blev en SmartShake, som har behållare för extra portioner av vad-det-nu-är-man-sätter-i-sig i botten. Faktiskt.. smart.
Kom nu inte dragandes med "ät riktig mat istället för att äta pulver!". Jag vill äta med familjen. Samma middag. Om familjen väljer korvåmakaroner - svårt att få i sig massor av protein. Samma med pizza, potatissoppa, våfflor med sylt och grädde, rostbiff och potatissallad. Ja, ni fattar. Ibland passar det inte att bara vräka i sig kött. Det blir fel proportioner. Inte gott. Det passar kanske inte heller att vräka i sig bönor. Och kesella.. nja.. det blir en väldigt konstruerad måltid. Jag föredrar nog kött som matproteinkälla framför bönor, kesella och gigantiska mängder light-ost. Men det blir i så fall antingen väldigt enformigt (lågbudget-tonfisk) eller väldigt dyrt, nu när vi har semester, köksö, mer semester, födelsedagspresenter, och, i mitt fall, typ en helt ny byx-garderob att köpa. Så går det när alla ens jeans går sönder samtidigt.
Idag är jag glad över
* att vår riktiga lägenhet kommer att bli kalasfin
* att mitt gymkort gäller i alla anläggningar i landet - så det blir träning på semestern!
* att vi åtminstone har tvättat allt, även om vi inte packat
* att vi tog omboknings-skydd till resan i vår, nu när det är militärkupper till höger och vänster i Egypten
* att semestern startar i morgon
Sågen, ja.
Vi skulle ju lägga golv. Dan innan midsommarafton fick vi lägenhetsnyckeln. "Är du beredd på att nånting inte kommer att stämma nu då?" undrade maken. "Nää", sa jag. "Jag är optimistisk".
Den optimismen hade jag inte mycket för, då det visade sig att en hel del jobb helt enkelt var utförda på fel ställen. Tex låg det redan en ny plastmatta där vårt ena golv skulle läggas. Eftersom ny plastmatta limmats på gammal plastmatta skulle 7mm klickgolv höja golvet för mycket, så det alternativet var inte att tänka på. Och i och med att andra rum skulle korrigeras på andra sätt kunde vi inte heller lägga det andra golvet eftersom det inte fanns något ledigt och totalt färdigt rum att flytta över möblerna i. Sågen är lånad i syfte att lägga golv. Sågen får lämnas tillbaka.
Det här låter ju inte så bra, men det är inte alls så illa som man skulle kunna tro. Det var nämligen VÄLDIGT tydligt specat var det skulle läggas matta, målas, vilken färg man skulle måla med etc. Hyresvärden kommer därför självklart att korrigera så det blir korrekt. Och DESSUTOM får vi förarbetet för golvläggning och golven inlagda mot det ganska billiga priset att flytta lite möbler mellan läggningarna.
Golv nummer ett är så gott som klart och ser bra ut (såklart det gör, det är ju lagt av ett proffs!). Golv nummer 2 kommer att bli paradnumret, hoppas jag. Maken och grannen flyttade möbler för glatta livet igår, medan jag sprang som en tätting mellan tvättstugorna och nattade tvååring. Könsroller? Vi?
I övrigt är lägenheten jättefin. Vi har en del målning själva att göra, och planering (och inköp, suck..) av köksö som skall stå där vi inte längre har en bärande vägg (bara en bärande balk uppe vid taket...).
Har förresten köpt gymkort på Fitness24Seven, utan att ens vänta på att mitt gamla går ut - jobbet betalar ju 3000 kr/år i friskvårdsbidrag och struntar i vilka giltighetsdatum mina kort har... Har tränat innan jobbet och gått på BCAA (aminosyror, grovt räknat samma sak som proteiner, men bara det allra götteste - är man sjukt intresserad så kan google komma med långa utläggningar om detta) hela förmiddagen innan och efter träning. Det räknas TYP som att inte äta enligt periodisk-fasta-och-tränings-gurun. Tycker det funkar bra. Blir starkare. Blir inte tjockare (än så länge).
Har lite svårt med omställningen från jättegymanläggning till minigym, dock. Men det finns lyftarställningar, skivstänger och hantlar även på Fitness247. I en enda röra såklart, eftersom det bara finns personal där några timmar om dagen, och folk helt enkelt inte är intresserade av att hålla ordning när de väl lyft klart - men den som söker skall finna! Tar bara liiite längre tid att lägga på vikt på skivstången när man måste scanna av hela gymmet för att hitta en till 10kg-vikt (den ligger till slut och skräpar på stretchavdelningen). Och det bästa av allt: Det finns ett separat tjejgym, där jag än så länge inte satt min fot, men som avlastar resten av anläggningen för oss som är intresserade av tyngre hantlar än 10 kg...
Försöker förtvivlat hitta nåt slags proteintillskott som jag gillar (jag gillar Swebar väldigt mycket, men det blir också väldigt dyrt i längden). Whey-80 var ju inte att tänka på eftersom jag fick svåra laktos-smärtor och illamående. I alla fall tror jag att det var laktosen... Har nu, på Gymgrossisten-personalens inrådan, köpt smakprover på Star Nutritions Gourmet Pro. Inte ont i magen, i alla fall. Har testat mintchokladsmak, och den var väl.. OK. 5/10. Har testat jordgubb. Den var inte god. 3/10. Återstår choklad, som ligger på skrivbordet och väntar till lunchen. Jag hoppas på den!
Köpte även en shaker (jag har aldrig ägt nån sån pulverskakare faktiskt.. men börjar se ett behov). Det blev en SmartShake, som har behållare för extra portioner av vad-det-nu-är-man-sätter-i-sig i botten. Faktiskt.. smart.
Kom nu inte dragandes med "ät riktig mat istället för att äta pulver!". Jag vill äta med familjen. Samma middag. Om familjen väljer korvåmakaroner - svårt att få i sig massor av protein. Samma med pizza, potatissoppa, våfflor med sylt och grädde, rostbiff och potatissallad. Ja, ni fattar. Ibland passar det inte att bara vräka i sig kött. Det blir fel proportioner. Inte gott. Det passar kanske inte heller att vräka i sig bönor. Och kesella.. nja.. det blir en väldigt konstruerad måltid. Jag föredrar nog kött som matproteinkälla framför bönor, kesella och gigantiska mängder light-ost. Men det blir i så fall antingen väldigt enformigt (lågbudget-tonfisk) eller väldigt dyrt, nu när vi har semester, köksö, mer semester, födelsedagspresenter, och, i mitt fall, typ en helt ny byx-garderob att köpa. Så går det när alla ens jeans går sönder samtidigt.
Idag är jag glad över
* att vår riktiga lägenhet kommer att bli kalasfin
* att mitt gymkort gäller i alla anläggningar i landet - så det blir träning på semestern!
* att vi åtminstone har tvättat allt, även om vi inte packat
* att vi tog omboknings-skydd till resan i vår, nu när det är militärkupper till höger och vänster i Egypten
* att semestern startar i morgon
2013-06-18
Den blomstertid nu kommer
Sedär. Midsommar på fredag. Givetvis ska det regna. Det spelar inte så stor roll, för vi ska inte ut och kura i nån stuga på landet i vilket fall som helst, utan fira med grannarna. Maken gravar lax och planerar matjestårta. Jag har inte orkat ta tag i nån planering än. Har haft så mycket annat att planera.
Jag försöker planera min träning. Det går sådär. Jag har inte tid att träna så mycket som jag vill, inte ens i närheten av så mycket som jag vill. Självklart är det en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar att träffa familjen mer än att träna. Hade jag inte gjort det hade jag kunnat åka och träna efter jobbet varannan dag och lämnat maken med middag och läggning. Men så funkar det ju inte riktigt. Förutom det uppenbart felaktiga i att inte träffa sina barn varannan kväll och lämpa över allt ansvar så har även maken ibland saker som måste göras på kvällarna som inte involverar läggning och middagslagning. Funderar på att ta ett 24-timmars-gym nästa gång träningskortet ska förnyas, och så komplettera med ett 10-kort på mitt vanliga gym, så jag kan gå på spinning. Blir ju inte billigast i stan, men det är typ kl 05:30 på morgonen jag har tid att träna, och mitt gym öppnar inte förrän 06:30.
Jag har planerat semesterresa. I vinter ska det åkas till Egypten med kompisar och deras familjer. Ja, vi hade ju inte bestämt Egypten, därav den nedlagda tiden på jämförelser av hotell, restider, väder och vind. Nu är det dock bestämt: Det blir det Sharm el Sheikh. Bring your own vätskeersättning in case of magsjuka.
Jag har försökt planera golvläggning i lägenheten också. Vi ska få nyckeln till vår riktiga lägenhet alldeles snart, och innan vi flyttar in ska det fixas lite. Knappt två veckor (endast en helg) mellan få nyckel och åka på semester ger inte stora möjligheter till gemensamt arbete. Jag hoppas att det går att lägga klick-golv själv... Vi behöver också hyra en ordentlig såg, eftersom såntdärnt golv har metallskenor och jag inte är jätteintresserad av att stå med bågfil och svettas. Återflytten är listigt nog inte planerad förrän efter att vi kommit hem från semestern, dvs i början av augusti. Det ska blir otroligt skönt att komma tillbaka till diskmaskin, tvättmaskin och badkar! Både porslinet och barnen behöver få en ordentlig tvagning. Kläderna går det ingen nöd på i dagsläget, för den stora tvättstugan har nya maskiner som faktiskt fungerar varje gång man tvättar. Men OSS går det lite nöd på, där vi står och svettas i torkrummen. Sen är ju bonusen att lägenheten kommer att vara betydligt bättre än innan, avseende el, ventilation, fönster och standard i kök och badrum. Jag är såå nyfiken på hur det ser ut. Ge oss nyckeln nån gång då!
Nåt jag kanske borde planera lite mer, men struntat i, är maten. Jag nöjer mig med att konstatera att nu funkar det fint att inte äta innan kl 12. Jag blir inte tokhungrig vare sig före eller efter lunch, bara om jag tränat dan innan och inte lyckats klämma i mig så mycket mat jag borde efter passet. Och tro mig, jag klämmer. Proteinshake, proteinbar, normalstor middag och kanske nån deciliter kesella. Har dock insett att när man faktiskt försöker äta ikapp det man tränat för så blir man också starkare i en helt annan utsträckning än när man hela tiden tränar maniskt samtidigt som man försöker gå ner i vikt. Resultatet är att jag står typ stilla i vikt, eftersom jag vräker i mig mat. Men jag har än så länge inte upplevt att jag har blivit fetare. Å andra sidan har jag inte upplevt att jag blivit smalare heller - kläderna sitter likadant som innan, men däremot har folk sagt att jag ser smalare ut. Jag gissar på förbättrad hållning. I kombination med att man VET att jag tränar, kanske.
En färdigplanerad detalj är Vs cykel. V ville ju verkligen inte ha en springcykel, men när E fick en och den för var stor för honom var den plötsligt superintressant för V. Vi fick köpa en 10"-springcykel till E och låta V använda 12"-varianten. V blev snabbt bra på springcykeln, kunde balansera med båda fötterna i luften och efter en månad var det dags för fyraårsdag och riktig cykel från Islabikes. Döm om min förvåning när killen efter starthjälp bara trampade iväg över parkeringsplatsen som om han aldrig gjort annat! Dagen efter lärde han sig att starta själv. Bromsandet sitter dock betydligt längre inne. Det är handbromsar, och det är BRA handbromsar. Det här med att klämma försiktigt för att bromsa bara lite, det är inte Vs grej. Vi har fått lossa frambromsen lite så han inte ska stupa över framhjulet när han bromsar, så varje gång han stannar gör han nu fina sladdar med bakhjulet. Konsekvensen av att inte kunna bromsa lagom är att han inte kan cykla i nerförsbackar eftersom han tycker att det går för fort och inte gillar att tvärbromsa från hög fart till noll fart (förståeligt). Men det här med att ibland bara VÄGRA lära sig saker fast jag förklarar hur han ska göra, erbjuder mig att hjälpa och visa, det är väldigt symptomatiskt för min son. Erfarenheten säger mig att plötsligt en dag så fattar han själv, och innan dess kommer man inte att kunna tvinga honom att lära sig. Så vi leder cykeln i backarna tills han vill lära sig att bromsa försiktigt.
Hur går det med Es cyklande då? Jodå, han börjar få koll på sin lilla springcykel han också, och häromdagen såg jag honom faktikt lyfta båda fötterna och bara rulla. Heja mina barn!
En sak som återstår att planera (utom midsommar) är ett par femtiårspresenter till släktkalaset i sommar. Men jag ska kolla med storebror. Med lite tur har någon redan planerat och vi behöver bara hosta upp pengar.
Idag är jag glad över:
* att vi snart får nyckeln till vår lägenhet
* att semestern ligger runt hörnet
* att vinterns resa är spikad (men inte bokad)
* att mina barn är så bra på att cykla
* att jag tog på mig en långärmad tröja eftersom det som vanligt är för kallt på kontoret
Jag försöker planera min träning. Det går sådär. Jag har inte tid att träna så mycket som jag vill, inte ens i närheten av så mycket som jag vill. Självklart är det en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar att träffa familjen mer än att träna. Hade jag inte gjort det hade jag kunnat åka och träna efter jobbet varannan dag och lämnat maken med middag och läggning. Men så funkar det ju inte riktigt. Förutom det uppenbart felaktiga i att inte träffa sina barn varannan kväll och lämpa över allt ansvar så har även maken ibland saker som måste göras på kvällarna som inte involverar läggning och middagslagning. Funderar på att ta ett 24-timmars-gym nästa gång träningskortet ska förnyas, och så komplettera med ett 10-kort på mitt vanliga gym, så jag kan gå på spinning. Blir ju inte billigast i stan, men det är typ kl 05:30 på morgonen jag har tid att träna, och mitt gym öppnar inte förrän 06:30.
Jag har planerat semesterresa. I vinter ska det åkas till Egypten med kompisar och deras familjer. Ja, vi hade ju inte bestämt Egypten, därav den nedlagda tiden på jämförelser av hotell, restider, väder och vind. Nu är det dock bestämt: Det blir det Sharm el Sheikh. Bring your own vätskeersättning in case of magsjuka.
Jag har försökt planera golvläggning i lägenheten också. Vi ska få nyckeln till vår riktiga lägenhet alldeles snart, och innan vi flyttar in ska det fixas lite. Knappt två veckor (endast en helg) mellan få nyckel och åka på semester ger inte stora möjligheter till gemensamt arbete. Jag hoppas att det går att lägga klick-golv själv... Vi behöver också hyra en ordentlig såg, eftersom såntdärnt golv har metallskenor och jag inte är jätteintresserad av att stå med bågfil och svettas. Återflytten är listigt nog inte planerad förrän efter att vi kommit hem från semestern, dvs i början av augusti. Det ska blir otroligt skönt att komma tillbaka till diskmaskin, tvättmaskin och badkar! Både porslinet och barnen behöver få en ordentlig tvagning. Kläderna går det ingen nöd på i dagsläget, för den stora tvättstugan har nya maskiner som faktiskt fungerar varje gång man tvättar. Men OSS går det lite nöd på, där vi står och svettas i torkrummen. Sen är ju bonusen att lägenheten kommer att vara betydligt bättre än innan, avseende el, ventilation, fönster och standard i kök och badrum. Jag är såå nyfiken på hur det ser ut. Ge oss nyckeln nån gång då!
Nåt jag kanske borde planera lite mer, men struntat i, är maten. Jag nöjer mig med att konstatera att nu funkar det fint att inte äta innan kl 12. Jag blir inte tokhungrig vare sig före eller efter lunch, bara om jag tränat dan innan och inte lyckats klämma i mig så mycket mat jag borde efter passet. Och tro mig, jag klämmer. Proteinshake, proteinbar, normalstor middag och kanske nån deciliter kesella. Har dock insett att när man faktiskt försöker äta ikapp det man tränat för så blir man också starkare i en helt annan utsträckning än när man hela tiden tränar maniskt samtidigt som man försöker gå ner i vikt. Resultatet är att jag står typ stilla i vikt, eftersom jag vräker i mig mat. Men jag har än så länge inte upplevt att jag har blivit fetare. Å andra sidan har jag inte upplevt att jag blivit smalare heller - kläderna sitter likadant som innan, men däremot har folk sagt att jag ser smalare ut. Jag gissar på förbättrad hållning. I kombination med att man VET att jag tränar, kanske.
En färdigplanerad detalj är Vs cykel. V ville ju verkligen inte ha en springcykel, men när E fick en och den för var stor för honom var den plötsligt superintressant för V. Vi fick köpa en 10"-springcykel till E och låta V använda 12"-varianten. V blev snabbt bra på springcykeln, kunde balansera med båda fötterna i luften och efter en månad var det dags för fyraårsdag och riktig cykel från Islabikes. Döm om min förvåning när killen efter starthjälp bara trampade iväg över parkeringsplatsen som om han aldrig gjort annat! Dagen efter lärde han sig att starta själv. Bromsandet sitter dock betydligt längre inne. Det är handbromsar, och det är BRA handbromsar. Det här med att klämma försiktigt för att bromsa bara lite, det är inte Vs grej. Vi har fått lossa frambromsen lite så han inte ska stupa över framhjulet när han bromsar, så varje gång han stannar gör han nu fina sladdar med bakhjulet. Konsekvensen av att inte kunna bromsa lagom är att han inte kan cykla i nerförsbackar eftersom han tycker att det går för fort och inte gillar att tvärbromsa från hög fart till noll fart (förståeligt). Men det här med att ibland bara VÄGRA lära sig saker fast jag förklarar hur han ska göra, erbjuder mig att hjälpa och visa, det är väldigt symptomatiskt för min son. Erfarenheten säger mig att plötsligt en dag så fattar han själv, och innan dess kommer man inte att kunna tvinga honom att lära sig. Så vi leder cykeln i backarna tills han vill lära sig att bromsa försiktigt.
Hur går det med Es cyklande då? Jodå, han börjar få koll på sin lilla springcykel han också, och häromdagen såg jag honom faktikt lyfta båda fötterna och bara rulla. Heja mina barn!
En sak som återstår att planera (utom midsommar) är ett par femtiårspresenter till släktkalaset i sommar. Men jag ska kolla med storebror. Med lite tur har någon redan planerat och vi behöver bara hosta upp pengar.
Idag är jag glad över:
* att vi snart får nyckeln till vår lägenhet
* att semestern ligger runt hörnet
* att vinterns resa är spikad (men inte bokad)
* att mina barn är så bra på att cykla
* att jag tog på mig en långärmad tröja eftersom det som vanligt är för kallt på kontoret
2013-04-24
Hungrig?
Jotack.
Jag skulle gärna säga att jag inte var hungrig, inte det minsta hungrig innan kl 12.
Fast det hade ju varit att ljuga.
Jag är jättehungrig. Sen äter jag lunch, och jag äter upp all mat jag har, kanske en frukt och så är jag ändå inte helt mätt. Tur att det finns kaffe.
Jag kommer hem, proppar i mig mackor (OK, inte optimalt ur näringssynpunkt, men vi tar detta ett steg i taget...) och lagar mat till familjen. Sen tar jag mig iväg och tränar. Inte varje dag, såklart, men de dagar jag tränar sparar jag min middag till senare. Efter att jag tränat (spinning, premiär i söndags) äter jag så mycket middag att magen står i fyra hörn. Och jag vill ändå äta mer, fast det inte får plats. Igår blev det typ 100g fläskfilé (det fanns inte mer, annars hade jag ätit meeeeeeer!), tre hasselbackspotatisar, en hyfsad mängd svampsås, en näve salladsärter, och efter en kort fundering toppade jag upp med en burk krossad ananas. Sen var klockan 20 och det var dags att sluta äta.
Man undrar ju om den ilskna hungern beror på att jag BEHÖVER mer mat eller om det beror på att hela min organism får panik av att inte få någon näring under 16 timmar.
Jag ska i alla fall fortsätta att utvärdera detta i nån månad. Det kan ju bli helt annorlunda efter en viss invänjningsperiod. Och blir det inte bättre så får jag väl backa till 14+10 om jag vid det laget inte tröttnat helt...
Hur som helst, söndag - onsdag: -1kg. Jaaa, det är ett kilo glykogendepåer, jag vet. Men i alla fall.
Idag är jag glad över
* att jag snart ska få äta lunch. Herregud!
* att ett jobbrelaterat missöde på morgonen upptäcktes i tid (innan det blev ett STORT missöde) och kunde korrigeras smärtfritt
* att mamma kommer och hälsar på lagom till Vs fyraårsdag
* att jag börjat träna
* att det finns kaffe
Jag skulle gärna säga att jag inte var hungrig, inte det minsta hungrig innan kl 12.
Fast det hade ju varit att ljuga.
Jag är jättehungrig. Sen äter jag lunch, och jag äter upp all mat jag har, kanske en frukt och så är jag ändå inte helt mätt. Tur att det finns kaffe.
Jag kommer hem, proppar i mig mackor (OK, inte optimalt ur näringssynpunkt, men vi tar detta ett steg i taget...) och lagar mat till familjen. Sen tar jag mig iväg och tränar. Inte varje dag, såklart, men de dagar jag tränar sparar jag min middag till senare. Efter att jag tränat (spinning, premiär i söndags) äter jag så mycket middag att magen står i fyra hörn. Och jag vill ändå äta mer, fast det inte får plats. Igår blev det typ 100g fläskfilé (det fanns inte mer, annars hade jag ätit meeeeeeer!), tre hasselbackspotatisar, en hyfsad mängd svampsås, en näve salladsärter, och efter en kort fundering toppade jag upp med en burk krossad ananas. Sen var klockan 20 och det var dags att sluta äta.
Man undrar ju om den ilskna hungern beror på att jag BEHÖVER mer mat eller om det beror på att hela min organism får panik av att inte få någon näring under 16 timmar.
Jag ska i alla fall fortsätta att utvärdera detta i nån månad. Det kan ju bli helt annorlunda efter en viss invänjningsperiod. Och blir det inte bättre så får jag väl backa till 14+10 om jag vid det laget inte tröttnat helt...
Hur som helst, söndag - onsdag: -1kg. Jaaa, det är ett kilo glykogendepåer, jag vet. Men i alla fall.
Idag är jag glad över
* att jag snart ska få äta lunch. Herregud!
* att ett jobbrelaterat missöde på morgonen upptäcktes i tid (innan det blev ett STORT missöde) och kunde korrigeras smärtfritt
* att mamma kommer och hälsar på lagom till Vs fyraårsdag
* att jag börjat träna
* att det finns kaffe
2013-04-19
Cykelvåndor
Jag har varit besatt av att hitta en bra cykel till V. Han önskar sig en cykel med två hjul och trampor i fyraårspresent och givet hans personlighetstyp (som gränsar till ADD på så sätt att han tappar intresset för "tråkiga" saker extremt fort) så måste det vara enkelt och skoj att lära sig cykla från början. Att köpa en cykel som väger lika mycket som han går bort. Cykel med stödhjul går också bort. Han måste kunna använda den som springcykel först, vilket diskvalificerar de flesta 16"-cyklar (för stora för att ha hela foten i marken), samtidigt som 12" är väldigt litet och snart kommer att växas ur. Så vad jag ville ha var en lätt, lagom stor cykel.
Efter mången googlings-session hittade jag det brittiska barncykelmärket Islabikes, lovordat av pretto-pappor på cykelforum i Sverige och prettomammor på mamma-forum i Storbritannien. Cyklarna är skapade för barn, ner till detaljnivån att sadlarna är tillräckligt smala, bromsarna tillräckligt lätta att använda, handtagen på styret lagom tunna etc.. De har en 14"-cykel som väger knappa 6 kg som verkade helt perfekt. Förutom det faktum att den saknade fotbroms.
Alla som vuxit upp i Sverige vet att man i princip MÅSTE bli skadad om man har en cykel utan fotbroms och är under 18 år. NTF rekommenderar nämligen starkt att barn skall ha fotbroms.
Jag kunde inte förstå den här rekommendationen. Alltså, det är enkelt att fatta att barn ska åka bakåtvänt i bil. Man fattar också att det är viktigt att ha cykelhjälm och säkerhetsbälte. Att små barn in te ska cykla i trafik. Detta är fullständigt logiskt. Men varför skulle fotbroms vara säkrare än handbroms? Trampar barn bakåt reflexmässigt när det går för fort? Nää.. de sätter väl ner fötterna i marken?
Jag bestämde mig för att fråga NTF, närmare bestämt min favorit-trafiksäkerhets-person Stefan. Och svaret blev att rekommendationen finns där för att föräldrarna själva inte vet hur man använder (och tar hand om) V-bromsar på ett bra sätt, samtidigt som många köper billiga cyklar. En billig handbroms är fulltsändigt värdelös. En billig fotbroms gör ändå sitt jobb.
Kontentan? Islabike inköpt från Storbritannien. Ett par hundra dyrare och 5 kg lättare än motsvarande Specialized (det näst bästa alternativet). Den är i finaste blå metallic med väl fungerande handbromsar, lätta att nå för ett barn.
Nu håller vi tummarna för att V vill lära sig cykla så fort han fyller år!
Efter mången googlings-session hittade jag det brittiska barncykelmärket Islabikes, lovordat av pretto-pappor på cykelforum i Sverige och prettomammor på mamma-forum i Storbritannien. Cyklarna är skapade för barn, ner till detaljnivån att sadlarna är tillräckligt smala, bromsarna tillräckligt lätta att använda, handtagen på styret lagom tunna etc.. De har en 14"-cykel som väger knappa 6 kg som verkade helt perfekt. Förutom det faktum att den saknade fotbroms.
Alla som vuxit upp i Sverige vet att man i princip MÅSTE bli skadad om man har en cykel utan fotbroms och är under 18 år. NTF rekommenderar nämligen starkt att barn skall ha fotbroms.
Jag kunde inte förstå den här rekommendationen. Alltså, det är enkelt att fatta att barn ska åka bakåtvänt i bil. Man fattar också att det är viktigt att ha cykelhjälm och säkerhetsbälte. Att små barn in te ska cykla i trafik. Detta är fullständigt logiskt. Men varför skulle fotbroms vara säkrare än handbroms? Trampar barn bakåt reflexmässigt när det går för fort? Nää.. de sätter väl ner fötterna i marken?
Jag bestämde mig för att fråga NTF, närmare bestämt min favorit-trafiksäkerhets-person Stefan. Och svaret blev att rekommendationen finns där för att föräldrarna själva inte vet hur man använder (och tar hand om) V-bromsar på ett bra sätt, samtidigt som många köper billiga cyklar. En billig handbroms är fulltsändigt värdelös. En billig fotbroms gör ändå sitt jobb.
Kontentan? Islabike inköpt från Storbritannien. Ett par hundra dyrare och 5 kg lättare än motsvarande Specialized (det näst bästa alternativet). Den är i finaste blå metallic med väl fungerande handbromsar, lätta att nå för ett barn.
Nu håller vi tummarna för att V vill lära sig cykla så fort han fyller år!
Om du bestämt dig...
Minns ni vilket varumärke som hade sloganen "Om du bestämt dig..."? Inte?
Om jag säger såhär då: "Om du bestämt dig för att inte bli fet"?
Lätta.
Nu var det iofs inte Lätta jag tänkte prata om alls. Nejnej. Nuförtiden är det ju inte så enkelt som att låta bli fettet om du inte vill bli fet. Nej, nu ska man låta bli kolhydraterna eller bara äta långsamma kolhydrater fast vissa tycker ju fortfarande att man inte ska äta fett. Kanske man bara inte ska äta dem tillsammans? Eller ska man helt enkelt öka proteinet? Eller är det bara kalorierna som räknas? Kanske ska man äta lite men ofta? Bara det är mycket nötter? Eller är raw food nyckeln?
Jag fattar att folk till slut får panik och inte tycker att det är så illa att bli fet. Eller att de börjar med måltidsersättnings-shakes för att slippa tänka på energisammansättningen i maten. Själv har jag, med vissa undantag, tillhört den fösta kategorin sen jag blev gravid för snart 5 år sen. Jag har i livet genomgått alla stadier av soffpotatism och ganska många stadier av tränad. Otränad, lagom tränad, vältränad, övertränad. För jag hade bestämt mig... (för att inte bli fet, alltså. Eller snarare för att sluta vara fet).
Den senaste viktminskningsperioden inträffade i slutet av 2011, när jag hade gått upp 2 klädstorlekar på grund av graviditetsillamående som "tvingade" mig att småäta. När illamåendet gick över fortsatte jag helt enkelt att småäta. Bra va? Sen kom E i maj, men tänk; jag såg fortfarande lite gravid ut... Jag fick låna ihop kläder för att ha nåt att ta på mig över sommaren. Och sen gick jag ner.. tja.. 6 kilo? 8 kilo? på hösten/vintern genom att amma och låta bli att äta godis och inte äta på kvällarna. Jag tror att kanske tre av dessa kilon har kommit tillbaka det senaste året, men nu äter jag å andra sidan det jag vill och NÄR jag vill. Det är väldigt konstigt att jag inte blivit ännu tjockare, med tanke på att jag inte tränar annat än den där halvtimmen på cykel varje dag (till och från jobbet, 10 + 20 minuter).
Jag kan sakna mina muskler och min kondition som jag hade för sådär 10 år sen. Ja, jag saknar även de muskler och den kondition jag hade för 5 år sen, då jag antagligen var ganska lagom tränad och mådde bra (såvitt jag minns). Har börjat få ont i ryggen av att stå för länge, sitta för länge, ligga för länge. Men tycker ändå inte att träningen har kunnat prioriteras upp under våren, det har varit så vansinnigt mycket grejer som har hänt, med flytt, skidresor, utlandssemestrar och en lång jäkla förkylning. Men nu har jag faktiskt inte så mycket att skylla på.
Det jag INTE har saknat med de här perioderna av "vältränad" är att jag har legat på konstant energiunderskott, varit hungrig och sur och varit helt besatt av mat. Men så fick jag höra av en kompis att hennes kille har kört periodisk fasta (intermittent fasting) sen i höstas, ätit vad han vill och tappat över 20 kg i vikt. Låter ju lite för bra för att vara sant, va? Och då är det säkert det. Men jag tänkte ändå ge det en chans.
I korthet går det ut på att man under givna perioder undviker kalori-intag. De här perioderna kan vara 2*24 timmar per vecka, 1*48 timmar per vecka, 20 timmar per dygn eller, det som jag tänkte använda mig av, 16 timmar per dygn. Det finns naturligtvis en uppsjö av info om det här på nätet, allt mellan "det är direkt skadligt för kroppen" via "det fungerar skitdåligt för kvinnor" till "detta är det BÄSTA sen skivat bröd". Ungefär som för alla andra metoder för att tappa vikt, va?
Så konceptet är att när man vaknar på morgonen skottar man INTE i sig youghurt och havrefras (eller musli i mitt fall), utan man äter inget (och dricker inget som innehåller energi) innan lunch. I mitt fall infaller lunch oftast 11:30. Från 11:30 och 8 timmar framåt äter man sen som vanligt, förutsatt att "som vanligt" inte innebär att man svullar i sig 200g sötmandel, en prinsesstårta och 1,5 liter coca cola plus en stadig kebabtallrik. Den sista maten skall alltså vara uppäten kl 19:30. Sen är det inte så noga på en halvtimme när, finns en del som säger att kvinnor funkar bättre med 14+10 istf 16+8. Men jag tycker det låter lite fegt.
En hake hittar jag direkt. 16+8-upplägget är lite utformat för att man ska klämma in sisådär 3 pass styrketräning i veckan, och man ska då se till att man äter det mesta av dagens mat EFTER passet.
Jag har svårt att ta mig tid att träna 3 ggr per vecka. Jag vill att åtminstone ett av passen ska vara spinning. Jag vill också gärna gå och simma med en kompis. Och OM jag lyckas få till lite styrketräning är det sannolikt att den infaller tidigast kl 19, vilket gör att jag måste klämma i mig dagens största måltid efter den egentliga "sluttiden" för ätande. Som sagt, kanske inte någon katastrof, men att sätta i sig en stor middag kl 20-20:30 och istället äta en äggmacka när familjen äter middag känns lite bakvänt.
Jag får se hur jag gör med den där träningen. Bollar lite alternativ för mig själv, för visst är det som någon sagt: "De flesta som skyller på att de inte har tid att träna är egentligen bara omotiverade". Å andra sidan så måste jag ju hinna träffa familjen också, och kan inte gärna lämpa över läggningen på maken helt och hållet tre kvällar i veckan utan att kolla med honom hur han ställer sig till det.
Så inom kort (eller Vinna-blogg-kort, kanske...) ska jag tala om ifall
a) det verkligen ÄR så att man slutar vara hungrig på morgonen efter ett par dagar
b) jag upplever att jag blir mindre "sugen" mellan måltiderna
c) denna metod inte gör att man blir sjukt besatt av mat och ätande (googla gärna "mashmallow test"...)
d) jag går ner nåt i vikt
e) mitt humör blir sämre eller inte
Idag är jag glad över:
* att det definitivt är vår.
* att jag inte har nåt speciellt inplanerat de nästkommande helgerna
* att det funkar bra att bo i ersättningslägenhet
* mitt hår, som växer i stadig takt
* att det är fredag
Om jag säger såhär då: "Om du bestämt dig för att inte bli fet"?
Lätta.
Nu var det iofs inte Lätta jag tänkte prata om alls. Nejnej. Nuförtiden är det ju inte så enkelt som att låta bli fettet om du inte vill bli fet. Nej, nu ska man låta bli kolhydraterna eller bara äta långsamma kolhydrater fast vissa tycker ju fortfarande att man inte ska äta fett. Kanske man bara inte ska äta dem tillsammans? Eller ska man helt enkelt öka proteinet? Eller är det bara kalorierna som räknas? Kanske ska man äta lite men ofta? Bara det är mycket nötter? Eller är raw food nyckeln?
Jag fattar att folk till slut får panik och inte tycker att det är så illa att bli fet. Eller att de börjar med måltidsersättnings-shakes för att slippa tänka på energisammansättningen i maten. Själv har jag, med vissa undantag, tillhört den fösta kategorin sen jag blev gravid för snart 5 år sen. Jag har i livet genomgått alla stadier av soffpotatism och ganska många stadier av tränad. Otränad, lagom tränad, vältränad, övertränad. För jag hade bestämt mig... (för att inte bli fet, alltså. Eller snarare för att sluta vara fet).
Den senaste viktminskningsperioden inträffade i slutet av 2011, när jag hade gått upp 2 klädstorlekar på grund av graviditetsillamående som "tvingade" mig att småäta. När illamåendet gick över fortsatte jag helt enkelt att småäta. Bra va? Sen kom E i maj, men tänk; jag såg fortfarande lite gravid ut... Jag fick låna ihop kläder för att ha nåt att ta på mig över sommaren. Och sen gick jag ner.. tja.. 6 kilo? 8 kilo? på hösten/vintern genom att amma och låta bli att äta godis och inte äta på kvällarna. Jag tror att kanske tre av dessa kilon har kommit tillbaka det senaste året, men nu äter jag å andra sidan det jag vill och NÄR jag vill. Det är väldigt konstigt att jag inte blivit ännu tjockare, med tanke på att jag inte tränar annat än den där halvtimmen på cykel varje dag (till och från jobbet, 10 + 20 minuter).
Jag kan sakna mina muskler och min kondition som jag hade för sådär 10 år sen. Ja, jag saknar även de muskler och den kondition jag hade för 5 år sen, då jag antagligen var ganska lagom tränad och mådde bra (såvitt jag minns). Har börjat få ont i ryggen av att stå för länge, sitta för länge, ligga för länge. Men tycker ändå inte att träningen har kunnat prioriteras upp under våren, det har varit så vansinnigt mycket grejer som har hänt, med flytt, skidresor, utlandssemestrar och en lång jäkla förkylning. Men nu har jag faktiskt inte så mycket att skylla på.
Det jag INTE har saknat med de här perioderna av "vältränad" är att jag har legat på konstant energiunderskott, varit hungrig och sur och varit helt besatt av mat. Men så fick jag höra av en kompis att hennes kille har kört periodisk fasta (intermittent fasting) sen i höstas, ätit vad han vill och tappat över 20 kg i vikt. Låter ju lite för bra för att vara sant, va? Och då är det säkert det. Men jag tänkte ändå ge det en chans.
I korthet går det ut på att man under givna perioder undviker kalori-intag. De här perioderna kan vara 2*24 timmar per vecka, 1*48 timmar per vecka, 20 timmar per dygn eller, det som jag tänkte använda mig av, 16 timmar per dygn. Det finns naturligtvis en uppsjö av info om det här på nätet, allt mellan "det är direkt skadligt för kroppen" via "det fungerar skitdåligt för kvinnor" till "detta är det BÄSTA sen skivat bröd". Ungefär som för alla andra metoder för att tappa vikt, va?
Så konceptet är att när man vaknar på morgonen skottar man INTE i sig youghurt och havrefras (eller musli i mitt fall), utan man äter inget (och dricker inget som innehåller energi) innan lunch. I mitt fall infaller lunch oftast 11:30. Från 11:30 och 8 timmar framåt äter man sen som vanligt, förutsatt att "som vanligt" inte innebär att man svullar i sig 200g sötmandel, en prinsesstårta och 1,5 liter coca cola plus en stadig kebabtallrik. Den sista maten skall alltså vara uppäten kl 19:30. Sen är det inte så noga på en halvtimme när, finns en del som säger att kvinnor funkar bättre med 14+10 istf 16+8. Men jag tycker det låter lite fegt.
En hake hittar jag direkt. 16+8-upplägget är lite utformat för att man ska klämma in sisådär 3 pass styrketräning i veckan, och man ska då se till att man äter det mesta av dagens mat EFTER passet.
Jag har svårt att ta mig tid att träna 3 ggr per vecka. Jag vill att åtminstone ett av passen ska vara spinning. Jag vill också gärna gå och simma med en kompis. Och OM jag lyckas få till lite styrketräning är det sannolikt att den infaller tidigast kl 19, vilket gör att jag måste klämma i mig dagens största måltid efter den egentliga "sluttiden" för ätande. Som sagt, kanske inte någon katastrof, men att sätta i sig en stor middag kl 20-20:30 och istället äta en äggmacka när familjen äter middag känns lite bakvänt.
Jag får se hur jag gör med den där träningen. Bollar lite alternativ för mig själv, för visst är det som någon sagt: "De flesta som skyller på att de inte har tid att träna är egentligen bara omotiverade". Å andra sidan så måste jag ju hinna träffa familjen också, och kan inte gärna lämpa över läggningen på maken helt och hållet tre kvällar i veckan utan att kolla med honom hur han ställer sig till det.
Så inom kort (eller Vinna-blogg-kort, kanske...) ska jag tala om ifall
a) det verkligen ÄR så att man slutar vara hungrig på morgonen efter ett par dagar
b) jag upplever att jag blir mindre "sugen" mellan måltiderna
c) denna metod inte gör att man blir sjukt besatt av mat och ätande (googla gärna "mashmallow test"...)
d) jag går ner nåt i vikt
e) mitt humör blir sämre eller inte
Idag är jag glad över:
* att det definitivt är vår.
* att jag inte har nåt speciellt inplanerat de nästkommande helgerna
* att det funkar bra att bo i ersättningslägenhet
* mitt hår, som växer i stadig takt
* att det är fredag
2013-02-21
Ögonhäng
Hallå!
Vad gör man åt svarta påsar under ögonen? Nej, jag menar inte svarta ringar. Svarta påsar.
Inget fjantigt svar om att sova, tack. Jag sover så gott jag kan. Jag hinner inte sova mer om jag ska ha nåt liv överhuvudtaget. Och jag sover faktiskt inte sådär hemskt lite. Inte ostört, nej. Men i alla fall 6-7 timmar per natt, uppdelat på 2-3 omgångar. Det är ju inte katastrof, väl?
Hur som helst, sova mer är tyvärr uteslutet.
Jag har youtubat påsar och ringar och concealer och testat att lägga concealer enbart i påsvecket, att lägga concealer överallt där det är mörkt, jag har testat ljusreflekterande, dyr concealer och jag har testat TiKeis gula concealer och jag har testat att blanda. Jag har testat flytande foundation och mineralfoundation och alltihop på en gång. Jag har testat att lägga concealer i en triangel från inre ögonvrån till näsvingen till tinningen till ögonvrån.
Jag har testat olika ögoncremer. En ekologisk. En med metallkula (som en miniroller) förvarad i kylen. Jag har testat arganolja.
Jag har fortfarande svarta påsar under ögonen.
Jamen det är klart att man kan få det när man snart är trettisju, jag fattar det. Men de ska väl gå att dölja?? Även om påsarna liksom litegrann hör till min ansiktsform och ådrorna lyser igenom min vinterbleka hy mer än de lyser igenom min sommarbleka hy så tycker jag att jag har börjat se betydligt äldre ut alldeles för fort. Jag är obekväm.
Idag har jag haft en tunganrättimun och hjärtatihalsgropen-dag på jobbet. Flytta runt stora mängder viktig data i skakiga miljöer har lätt den effekten. Allt verkar ha gått bra, men antagligen är påsarna ännu större och svartare nu, och några nya hårsäckar har antagligen bestämt sig för att nu får det vara färdigpigmenterat, tack.
V ska få träffa en.. socialpedagog. Tror jag det hette. Det låter ju lite otäckt att applicera någon som börjar på "social-" eller "special-" på sitt barn, men i det här fallet är det förhoppningsvis inte så illa. Dagmamman har helt enkelt tröttnat på att V ibland så totalt vägrar lyssna, lyda och ta till sig konsekvenstänk. Han kan sitta och drömma i trapphuset i en halvtimme utan att klä av sig ytterkläderna. Jag och maken tröttnar ju efter några minuter och lyfter eller leder in honom, men visst blir det extremt mycket tjatat även hemma. "Klä på dig. Klä på dig. Klä på dig. Klä på dig." I 20 minuter. Och sen har han fortfarande inte fått på sig nåt mer än byxorna (bak och fram, utan kalsonger under) och det är fem minuter tills bussen man hade tänkt hinna med ska gå. Då blir man lite lätt irriterad - "Men sluta leka pirat och KLÄ PÅ DIG NU!!! NUUUUU!!". Så jag förstår dagmamman. Hon har inte rätt att bli ilsken över att en unge vägrar lyssna. Undrar om socialpedagogen har några ess i rockärmen? På något sätt betvivlar jag detta.
Idag är jag glad över
* att världen börjar ljusna igen
* att dagens läskiga arbetsuppgift än så länge verkar ha gått bra
* att jag bara jobbar halvdag i morgon
* att vi börjat flyttpacka
* att årets samtliga tandläkarbesök är över (hoppas jag, jag är skyldig tandläkaren 2500 kr och då har jag ändå redan betalat 3000)
Vad gör man åt svarta påsar under ögonen? Nej, jag menar inte svarta ringar. Svarta påsar.
Inget fjantigt svar om att sova, tack. Jag sover så gott jag kan. Jag hinner inte sova mer om jag ska ha nåt liv överhuvudtaget. Och jag sover faktiskt inte sådär hemskt lite. Inte ostört, nej. Men i alla fall 6-7 timmar per natt, uppdelat på 2-3 omgångar. Det är ju inte katastrof, väl?
Hur som helst, sova mer är tyvärr uteslutet.
Jag har youtubat påsar och ringar och concealer och testat att lägga concealer enbart i påsvecket, att lägga concealer överallt där det är mörkt, jag har testat ljusreflekterande, dyr concealer och jag har testat TiKeis gula concealer och jag har testat att blanda. Jag har testat flytande foundation och mineralfoundation och alltihop på en gång. Jag har testat att lägga concealer i en triangel från inre ögonvrån till näsvingen till tinningen till ögonvrån.
Jag har testat olika ögoncremer. En ekologisk. En med metallkula (som en miniroller) förvarad i kylen. Jag har testat arganolja.
Jag har fortfarande svarta påsar under ögonen.
Jamen det är klart att man kan få det när man snart är trettisju, jag fattar det. Men de ska väl gå att dölja?? Även om påsarna liksom litegrann hör till min ansiktsform och ådrorna lyser igenom min vinterbleka hy mer än de lyser igenom min sommarbleka hy så tycker jag att jag har börjat se betydligt äldre ut alldeles för fort. Jag är obekväm.
Idag har jag haft en tunganrättimun och hjärtatihalsgropen-dag på jobbet. Flytta runt stora mängder viktig data i skakiga miljöer har lätt den effekten. Allt verkar ha gått bra, men antagligen är påsarna ännu större och svartare nu, och några nya hårsäckar har antagligen bestämt sig för att nu får det vara färdigpigmenterat, tack.
V ska få träffa en.. socialpedagog. Tror jag det hette. Det låter ju lite otäckt att applicera någon som börjar på "social-" eller "special-" på sitt barn, men i det här fallet är det förhoppningsvis inte så illa. Dagmamman har helt enkelt tröttnat på att V ibland så totalt vägrar lyssna, lyda och ta till sig konsekvenstänk. Han kan sitta och drömma i trapphuset i en halvtimme utan att klä av sig ytterkläderna. Jag och maken tröttnar ju efter några minuter och lyfter eller leder in honom, men visst blir det extremt mycket tjatat även hemma. "Klä på dig. Klä på dig. Klä på dig. Klä på dig." I 20 minuter. Och sen har han fortfarande inte fått på sig nåt mer än byxorna (bak och fram, utan kalsonger under) och det är fem minuter tills bussen man hade tänkt hinna med ska gå. Då blir man lite lätt irriterad - "Men sluta leka pirat och KLÄ PÅ DIG NU!!! NUUUUU!!". Så jag förstår dagmamman. Hon har inte rätt att bli ilsken över att en unge vägrar lyssna. Undrar om socialpedagogen har några ess i rockärmen? På något sätt betvivlar jag detta.
Idag är jag glad över
* att världen börjar ljusna igen
* att dagens läskiga arbetsuppgift än så länge verkar ha gått bra
* att jag bara jobbar halvdag i morgon
* att vi börjat flyttpacka
* att årets samtliga tandläkarbesök är över (hoppas jag, jag är skyldig tandläkaren 2500 kr och då har jag ändå redan betalat 3000)
2013-02-12
Fet dag
Så var det plötsligt februari. Fettisdag. Tiden går fort när man inte har så mycket av den. Fast just precis nu har jag oceaner. Jag inväntar eftermiddagen som kommer att innehålla både viktiga jobbsaker och ett tandläkarbesök. Det sistnämnda kommer att slutföra de senaste veckornas dentalprojekt: Rotfyllningen. Och jag förväntas också betala 3700 kr, vilket råkar vara nästan exakt det som mina vanliga bankkonton kan frambringa just nu. En skidresa i slutet av januari bör inte kombineras med en rotfyllning i februari. Det blir fattigt.
Skidorna var hur som helst roliga. V, som nu hunnit bli drygt treåthalvt. och hans kompis som är några månader yngre fick åka i knatteskidskola tillsammans med tre andra barn i samma ålder. En timme om dagen i fyra dagar. De lärde sig NÄSTAN att ploga, vilket de garanterat inte skulle ha gjort om jag och kompisens mamma hade varit "skidlärare"... Vi stora fick också åka lite. Det var strålande väder, bara lite för kallt och därför perfekt att åka 2-3 timmar på förmiddagen varje dag.
E har såklart fått sina glasögon nu. Mina misstankar om att han hela tiden skulle ta av sig dem har kommit på total skam. Han gillar glasögonen. Det innebär inte att han är rädd om dem, såklart - han är ju bara 21 månader gammal. Vi har fått byta ett av glasen (detta betalades lyckligtvis av optikerns ettårsgaranti) eftersom han måste ha gnuggat det mot golvet, och vi har nog varit hos optikern och böjt tillbaka bågarna 10 gånger, men på det hela taget hur det fungerat finfint!
Vi har inte bara återfått vårt källarförråd i ny skepnad, vi har också hunnit måla om matrummet, försökt måla om gästrummet och hittat en fuktskada i väggen samt förbereda oss mentalt för 14 veckor i exil. Under den utflyttade perioden kommer vi, förutom de redan inplanerade renoveringsarbetena med kök, badrum, el och ventilation att få gästrummet fuktsanerat och helrenoverat, hallen omtapetserad, en liten skrubb borttagen (och inkorporerad med resten av rummet), en bärande vägg riven - så gott det nu går - och trappan ommålad, både vägg och snickerier. Det kommer att bli jättefint, men själva flyttandet blir såklart ingen semester. Allt som inte är inuti garderober måste packas i flyttlådor, oavsett om det skall med till ersättningslägenheten eller inte. Alla lösa föremål, dvs flyttlådor och möbler, skall sen ställas mot någon vägg i varje rum, så att de inte blockerar strömbrytare, vägguttag eller takuttag. På övervåningen måste flera utrymmen tömmas helt. Tack och lov får vi flytta till en omöblerad trea i grannhuset och får med oss en ganska stor del av möblerna, som en flyttfirma flyttar gratis åt oss.Ja, gratis för oss. Inte gratis för hyresvärden. Ca en månad är det kvar tills flytten går av stapeln, och vi försöker som bäst komma fram till vad som ska flytta med och vad vi kan packa nu direkt. Vi kommer att flytta på senvintern och inte flytta tillbaka förrän på försommaren, och under tiden vi är ute har vi inte tillgång till vår lägenhet, så det gäller att få med ALLT man kan tänkas behöva och som man inte är beredd att köpa nytt av.
Hela flytten komplicerar också semesterplaneringen, eftersom vi gärna flyttar tillbaka INNAN vi åker på semester, men vill lägga ett par klickgolv INNAN vi flyttar tillbaka - och eftersom tillbakaflytten är planerad till efter midsommar så.. tja.. Det kan bli lite bökigt.
Och håret då? Jodå, det går finfint att tvätta med balsam. Eller snarare, det går finfint lite av och till. Först var det jättebra. Hårbotten var sååå nöjd. Sen lite sämre. Under skidresan total katastrof. Fett hår konstant. Vet inte om det kan ha berott på hårt/mjukt vatten eller så. Nu bättre igen. Men hårbotten inte alls lika glad som innan. Inget kli, men nya sår och nytt flag. Om än betydligt mindre än tidigare.
Eftersom jag hade svårt att kombinera stylingprodukter för kort hår med denna tvättmetod bestämde jag mig helt sonika för att växa ut håret. Just nu är det.. inte så fint. Växer det i normal takt är det nog en kort page efter sommaren. Men jag måste snart gå till frisören och trimma nacken, som har gått från Extremt kortklippt till Extremt utväxt. Det ironiska är att det kommer att ta flera år att växa ut håret. Och jag passar inte ens i långt hår. Men nu har jag BESTÄMT mig. Puh.
Idag är jag glad över:
* att ersättningslägenheten är såpass stor och ligger såpass nära
* att vi går mot vår. Om än långsamt
* att jag under gårdagens VABande hann med ofattbara mängder saker eftersom E visade sig vara ganska frisk när allt kom omkring
* helgens besök på Naturhistoriska, som blev ytterst uppskattat av alla barn som var med
* dagens bakverk
Skidorna var hur som helst roliga. V, som nu hunnit bli drygt treåthalvt. och hans kompis som är några månader yngre fick åka i knatteskidskola tillsammans med tre andra barn i samma ålder. En timme om dagen i fyra dagar. De lärde sig NÄSTAN att ploga, vilket de garanterat inte skulle ha gjort om jag och kompisens mamma hade varit "skidlärare"... Vi stora fick också åka lite. Det var strålande väder, bara lite för kallt och därför perfekt att åka 2-3 timmar på förmiddagen varje dag.
E har såklart fått sina glasögon nu. Mina misstankar om att han hela tiden skulle ta av sig dem har kommit på total skam. Han gillar glasögonen. Det innebär inte att han är rädd om dem, såklart - han är ju bara 21 månader gammal. Vi har fått byta ett av glasen (detta betalades lyckligtvis av optikerns ettårsgaranti) eftersom han måste ha gnuggat det mot golvet, och vi har nog varit hos optikern och böjt tillbaka bågarna 10 gånger, men på det hela taget hur det fungerat finfint!
Vi har inte bara återfått vårt källarförråd i ny skepnad, vi har också hunnit måla om matrummet, försökt måla om gästrummet och hittat en fuktskada i väggen samt förbereda oss mentalt för 14 veckor i exil. Under den utflyttade perioden kommer vi, förutom de redan inplanerade renoveringsarbetena med kök, badrum, el och ventilation att få gästrummet fuktsanerat och helrenoverat, hallen omtapetserad, en liten skrubb borttagen (och inkorporerad med resten av rummet), en bärande vägg riven - så gott det nu går - och trappan ommålad, både vägg och snickerier. Det kommer att bli jättefint, men själva flyttandet blir såklart ingen semester. Allt som inte är inuti garderober måste packas i flyttlådor, oavsett om det skall med till ersättningslägenheten eller inte. Alla lösa föremål, dvs flyttlådor och möbler, skall sen ställas mot någon vägg i varje rum, så att de inte blockerar strömbrytare, vägguttag eller takuttag. På övervåningen måste flera utrymmen tömmas helt. Tack och lov får vi flytta till en omöblerad trea i grannhuset och får med oss en ganska stor del av möblerna, som en flyttfirma flyttar gratis åt oss.Ja, gratis för oss. Inte gratis för hyresvärden. Ca en månad är det kvar tills flytten går av stapeln, och vi försöker som bäst komma fram till vad som ska flytta med och vad vi kan packa nu direkt. Vi kommer att flytta på senvintern och inte flytta tillbaka förrän på försommaren, och under tiden vi är ute har vi inte tillgång till vår lägenhet, så det gäller att få med ALLT man kan tänkas behöva och som man inte är beredd att köpa nytt av.
Hela flytten komplicerar också semesterplaneringen, eftersom vi gärna flyttar tillbaka INNAN vi åker på semester, men vill lägga ett par klickgolv INNAN vi flyttar tillbaka - och eftersom tillbakaflytten är planerad till efter midsommar så.. tja.. Det kan bli lite bökigt.
Och håret då? Jodå, det går finfint att tvätta med balsam. Eller snarare, det går finfint lite av och till. Först var det jättebra. Hårbotten var sååå nöjd. Sen lite sämre. Under skidresan total katastrof. Fett hår konstant. Vet inte om det kan ha berott på hårt/mjukt vatten eller så. Nu bättre igen. Men hårbotten inte alls lika glad som innan. Inget kli, men nya sår och nytt flag. Om än betydligt mindre än tidigare.
Eftersom jag hade svårt att kombinera stylingprodukter för kort hår med denna tvättmetod bestämde jag mig helt sonika för att växa ut håret. Just nu är det.. inte så fint. Växer det i normal takt är det nog en kort page efter sommaren. Men jag måste snart gå till frisören och trimma nacken, som har gått från Extremt kortklippt till Extremt utväxt. Det ironiska är att det kommer att ta flera år att växa ut håret. Och jag passar inte ens i långt hår. Men nu har jag BESTÄMT mig. Puh.
Idag är jag glad över:
* att ersättningslägenheten är såpass stor och ligger såpass nära
* att vi går mot vår. Om än långsamt
* att jag under gårdagens VABande hann med ofattbara mängder saker eftersom E visade sig vara ganska frisk när allt kom omkring
* helgens besök på Naturhistoriska, som blev ytterst uppskattat av alla barn som var med
* dagens bakverk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)