Ögonhäng

Hallå!
Vad gör man åt svarta påsar under ögonen? Nej, jag menar inte svarta ringar. Svarta påsar.

Inget fjantigt svar om att sova, tack. Jag sover så gott jag kan. Jag hinner inte sova mer om jag ska ha nåt liv överhuvudtaget. Och jag sover faktiskt inte sådär hemskt lite. Inte ostört, nej. Men i alla fall 6-7 timmar per natt, uppdelat på 2-3 omgångar. Det är ju inte katastrof, väl?

Hur som helst, sova mer är tyvärr uteslutet.

Jag har youtubat påsar och ringar och concealer och testat att lägga concealer enbart i påsvecket, att lägga concealer överallt där det är mörkt, jag har testat ljusreflekterande, dyr concealer och jag har testat TiKeis gula concealer och jag har testat att blanda. Jag har testat flytande foundation och mineralfoundation och alltihop på en gång. Jag har testat att lägga concealer i en triangel från inre ögonvrån till näsvingen till tinningen till ögonvrån.

Jag har testat olika ögoncremer. En ekologisk. En med metallkula (som en miniroller) förvarad i kylen. Jag har testat arganolja.

Jag har fortfarande svarta påsar under ögonen.

Jamen det är klart att man kan få det när man snart är trettisju, jag fattar det. Men de ska väl gå att dölja?? Även om påsarna liksom litegrann hör till min ansiktsform och ådrorna lyser igenom min vinterbleka hy mer än de lyser igenom min sommarbleka hy så tycker jag att jag har börjat se betydligt äldre ut alldeles för fort. Jag är obekväm.

Idag har jag haft en tunganrättimun och hjärtatihalsgropen-dag på jobbet. Flytta runt stora mängder viktig data i skakiga miljöer har lätt den effekten. Allt verkar ha gått bra, men antagligen är påsarna ännu större och svartare nu, och några nya hårsäckar har antagligen bestämt sig för att nu får det vara färdigpigmenterat, tack.

V ska få träffa en.. socialpedagog. Tror jag det hette. Det låter ju lite otäckt att applicera någon som börjar på "social-" eller "special-" på sitt barn, men i det här fallet är det förhoppningsvis inte så illa. Dagmamman har helt enkelt tröttnat på att V ibland så totalt vägrar lyssna, lyda och ta till sig konsekvenstänk. Han kan sitta och drömma i trapphuset i en halvtimme utan att klä av sig ytterkläderna. Jag och maken tröttnar ju efter några minuter och lyfter eller leder in honom, men visst blir det extremt mycket tjatat även hemma. "Klä på dig. Klä på dig. Klä på dig. Klä på dig." I 20 minuter. Och sen har han fortfarande inte fått på sig nåt mer än byxorna (bak och fram, utan kalsonger under) och det är fem minuter tills bussen man hade tänkt hinna med ska gå. Då blir man lite lätt irriterad - "Men sluta leka pirat och KLÄ PÅ DIG NU!!! NUUUUU!!". Så jag förstår dagmamman. Hon har inte rätt att bli ilsken över att en unge vägrar lyssna. Undrar om socialpedagogen har några ess i rockärmen? På något sätt betvivlar jag detta.

Idag är jag glad över
* att världen börjar ljusna igen
* att dagens läskiga arbetsuppgift än så länge verkar ha gått bra
* att jag bara jobbar halvdag i morgon
* att vi börjat flyttpacka
* att årets samtliga tandläkarbesök är över (hoppas jag, jag är skyldig tandläkaren 2500 kr och då har jag ändå redan betalat 3000)