Den blomstertid nu kommer

Sedär. Midsommar på fredag. Givetvis ska det regna. Det spelar inte så stor roll, för vi ska inte ut och kura i nån stuga på landet i vilket fall som helst, utan fira med grannarna. Maken gravar lax och planerar matjestårta. Jag har inte orkat ta tag i nån planering än. Har haft så mycket annat att planera.

Jag försöker planera min träning. Det går sådär. Jag har inte tid att träna så mycket som jag vill, inte ens i närheten av så mycket som jag vill. Självklart är det en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar att träffa familjen mer än att träna. Hade jag inte gjort det hade jag kunnat åka och träna efter jobbet varannan dag och lämnat maken med middag och läggning. Men så funkar det ju inte riktigt. Förutom det uppenbart felaktiga i att inte träffa sina barn varannan kväll och lämpa över allt ansvar så har även maken ibland saker som måste göras på kvällarna som inte involverar läggning och middagslagning. Funderar på att ta ett 24-timmars-gym nästa gång träningskortet ska förnyas, och så komplettera med ett 10-kort på mitt vanliga gym, så jag kan gå på spinning. Blir ju inte billigast i stan, men det är typ kl 05:30 på morgonen jag har tid att träna, och mitt gym öppnar inte förrän 06:30.

Jag har planerat semesterresa. I vinter ska det åkas till Egypten med kompisar och deras familjer. Ja, vi hade ju inte bestämt Egypten, därav den nedlagda tiden på jämförelser av hotell, restider, väder och vind. Nu är det dock bestämt: Det blir det Sharm el Sheikh. Bring your own vätskeersättning in case of magsjuka.

Jag har försökt planera golvläggning i lägenheten också. Vi ska få nyckeln till vår riktiga lägenhet alldeles snart, och innan vi flyttar in ska det fixas lite. Knappt två veckor (endast en helg) mellan få nyckel och åka på semester ger inte stora möjligheter till gemensamt arbete. Jag hoppas att det går att lägga klick-golv själv... Vi behöver också hyra en ordentlig såg, eftersom såntdärnt golv har metallskenor och jag inte är jätteintresserad av att stå med bågfil och svettas. Återflytten är listigt nog inte planerad förrän efter att vi kommit hem från semestern, dvs i början av augusti. Det ska blir otroligt skönt att komma tillbaka till diskmaskin, tvättmaskin och badkar! Både porslinet och barnen behöver få en ordentlig tvagning. Kläderna går det ingen nöd på i dagsläget, för den stora tvättstugan har nya maskiner som faktiskt fungerar varje gång man tvättar. Men OSS går det lite nöd på, där vi står och svettas i torkrummen. Sen är ju bonusen att lägenheten kommer att vara betydligt bättre än innan, avseende el, ventilation, fönster och standard i kök och badrum. Jag är såå nyfiken på hur det ser ut. Ge oss nyckeln nån gång då!

Nåt jag kanske borde planera lite mer, men struntat i, är maten. Jag nöjer mig med att konstatera att nu funkar det fint att inte äta innan kl 12. Jag blir inte tokhungrig vare sig före eller efter lunch, bara om jag tränat dan innan och inte lyckats klämma i mig så mycket mat jag borde efter passet. Och tro mig, jag klämmer. Proteinshake, proteinbar, normalstor middag och kanske nån deciliter kesella. Har dock insett att när man faktiskt försöker äta ikapp det man tränat för så blir man också starkare i en helt annan utsträckning än när man hela tiden tränar maniskt samtidigt som man försöker gå ner i vikt. Resultatet är att jag står typ stilla i vikt, eftersom jag vräker i mig mat. Men jag har än så länge inte upplevt att jag har blivit fetare. Å andra sidan har jag inte upplevt att jag blivit smalare heller - kläderna sitter likadant som innan, men däremot har folk sagt att jag ser smalare ut. Jag gissar på förbättrad hållning. I kombination med att man VET att jag tränar, kanske.

En färdigplanerad detalj är Vs cykel. V ville ju verkligen inte ha en springcykel, men när E fick en och den för var stor för honom var den plötsligt superintressant för V. Vi fick köpa en 10"-springcykel till E och låta V använda 12"-varianten. V blev snabbt bra på springcykeln, kunde balansera med båda fötterna i luften och efter en månad var det dags för fyraårsdag och riktig cykel från Islabikes. Döm om min förvåning när killen efter starthjälp bara trampade iväg över parkeringsplatsen som om han aldrig gjort annat! Dagen efter lärde han sig att starta själv. Bromsandet sitter dock betydligt längre inne. Det är handbromsar, och det är BRA handbromsar. Det här med att klämma försiktigt för att bromsa bara lite, det är inte Vs grej. Vi har fått lossa frambromsen lite så han inte ska stupa över framhjulet när han bromsar, så varje gång han stannar gör han nu fina sladdar med bakhjulet. Konsekvensen av att inte kunna bromsa lagom är att han inte kan cykla i nerförsbackar eftersom han tycker att det går för fort och inte gillar att tvärbromsa från hög fart till noll fart (förståeligt). Men det här med att ibland bara VÄGRA lära sig saker fast jag förklarar hur han ska göra, erbjuder mig att hjälpa och visa, det är väldigt symptomatiskt för min son. Erfarenheten säger mig att plötsligt en dag så fattar han själv, och innan dess kommer man inte att kunna tvinga honom att lära sig. Så vi leder cykeln i backarna tills han vill lära sig att bromsa försiktigt.
Hur går det med Es cyklande då? Jodå, han börjar få koll på sin lilla springcykel han också, och häromdagen såg jag honom faktikt lyfta båda fötterna och bara rulla. Heja mina barn!

En sak som återstår att planera (utom midsommar) är ett par femtiårspresenter till släktkalaset i sommar. Men jag ska kolla med storebror. Med lite tur har någon redan planerat och vi behöver bara hosta upp pengar.

Idag är jag glad över:
* att vi snart får nyckeln till vår lägenhet
* att semestern ligger runt hörnet
* att vinterns resa är spikad (men inte bokad)
* att mina barn är så bra på att cykla
* att jag tog på mig en långärmad tröja eftersom det som vanligt är för kallt på kontoret