Å Skalman han e tlöööööött

Vi har ett evigt Bamsetema hemma. Stora killen trallar Bamsemelodin absent-mindedly medan han gör.. ja, allt. Bamse går på repeat, lite småfalskt, ungefär 80% av tiden hemma.

Självklart är V Bamse. Han delar ut de andra rollerna - E får vara Lille Skutt medan jag eller maken är Skalman. Och Skalman är väldigt, väldigt trött. Skalman har gått och lagt sig för sent i förhållande till uppvakningstiden varenda kväll de senaste tre veckorna. Ni vet sådär trött så att magen liksom protesterar och så att man bara vill sitta väldigt, väldigt stilla och titta rakt fram? Så känns det nu.

Men det är ju så VANSINNIGT mycket att göra! Vi har bott i vår riktiga lägenhet i sisådär fyra veckor nu, och gardinerna är fortfarande inte uppe. Inte för att det märks från utsidan, eftersom det fortfarande står löpmeter med byggnadsställnig utanför, men JAG märker det. Väggarna gapar också taveltomma i de flesta rum. Det görs nämligen subtila ommöbleringar, och vissa tavlor ska bytas ut. Och hela kvällarna och helgerna går åt till inredning och inköp, och trots detta går själva inredningen och inköpen framåt i snigelfart. Frustrationen är total! Men det kommer att bli fint. Kanske till och med innan jul.

Som grädde på moset över vi E i att somna själv. Det har tagit i princip hela kvällen tre kvällar i rad nu. Men det går åt rätt håll i alla fall.

Inredningsproblemet är dock inte enbart på tidsbristfronten, utan även ekonomiskt. Vi har en lista med 40 grejer i varierande prisklass som behöver köpas. Tyvärr ligger snittpriset per grej på typ 500 kr, och tyvärr tror jag inte att vi kommer att ha 20000 under hösten till ett och samma projekt. Speciellt inte nu när vi ordinerats 6 veckors VAB.

Vs ögonläkare har nu till slut gjort bedömningen att det är dags för en ögonoperation. Först opererar man det ena ögat. Sen är man hemma från dagmamman och försöker att inte få en infektion i tre veckor. Sen (när det enligt olika synundersökningar är lämpligt) opererar man det andra ögat och är hemma tre veckor till. V tycker att det är superspännande, speciellt eftersom han kommer att få GLASÖGON, något som är nästan lika bra som pannkakor i en fyraårings värld. Jag hoppas verkligen att han inte omgående blir retad för brillorna. Än har vi inte fått något datum för första operationen. Vi väntar med spänning.

Båda killarna har börjat på simskola i sina respektive nivåer. Båda killarna är tveksamma till att doppa huvudet under vattnet. Milt sagt. Men det är ju det som simskolan ska hjälpa till med, tänker jag. V går i en grupp där det bara är barn och lärare, inga föräldrar i vattnet. Han är en av de yngsta och är superduktig, han kämpar verkligen för att orka lyssna på lärarna och har faktiskt börjat doppa näsan. Jag är mycket stolt! E "simmar" i grupp där föräldrarna är med, lite babysim (men man kallar det minisim). Gruppen är ganska blandad med nybörjare och fortsättare och E är inte alltför kaxig - men tycker i alla fall att det är kul att "koka kaffe" och att hoppa från kanten om man LOVAR att han inte ska få huvudet under vattnet. Fast poängen med själva hoppandet är just att barnen ska få huvudet under vattnet för att lära sig att det är det som händer och att man inte ska få panik. Vi får väl se hur det ser ut i slutet av terminen.

Vi har också börjat överväga om det är dags för V att börja i förskola i stället för hos dagmamma. Han har klagat på dagmamman nu i ett år och när det startade direkt igen efter semestern tyckte vi att det kunde vara nog. Med tanke på att han har en specialpedagog inkopplad kollade vi med henne (hon har tidigare sagt att det är bra för honom att inte vara i en större barngrupp), men nu verkade hon tycka att han kanske kunde få ut mer av att umgås med fler barn i sin egen ålder. När vi väl börjat dra i detta, utan att prata med V såklart, visar det sig att han plötsligt ändrat inställning HELT och nu Älskar sin dagmamma och inte alls gnäller när han ska gå dit. Jaha..? Nu är vi i valet och kvalet. Men med tanke på förestående ögonoperationer, som mycket väl kan dra ut på tiden hela hösten så känns det som om vi i alla fall kan skjuta på dagisdebuten till efter jul. Ja, det är ju inte som att det finns några lediga platser i vilket fall som helst, och så måste vi kolla upp vilken förskola som verkar bäst just för V och hans storabarngrupper-stress innan vi gör en ansökan.

Vi har avyttrat vår älskade Phil&Teds på Blocket nu, för 1700 kr. Kändes meningslöst att ha en syskonvagn när inte V har åkt vagn på över ett halvår. Även om Phil&Teds är en supersmidig syskonvagn så är den ändå ganska mycket större än en sulky... Vi har en såndär superminimalistisk paraplyvagn utan vare sig sufflett eller fällbar rygg sen tidigare, men den fyller kanske inte helt och hållet den funktion som E fortfarande behöver - han sover ju trots allt i vagnen nån gång varannan vecka eller liknande. Så igår lyckades jag lägga vantarna på en lite större paraplysulkymodell för 200 spänn. Begagnad såklart, men vad spelar det för roll? Aldrig att vi hade köpt en ny för 800 kr med det lilla vagnbehov vi har.

Idag är jag glad över
* att jag kan cykla till jobbet
* att det fortfarande är ganska varmt ute
* att vi fått tummen ur och bokat om Egypten -> Teneriffa
* att beslutet om operation äntligen är taget - det var ju bara en fråga om när, egentligen
* att jag snart kan börja träna igen efter massvis med förkylning och skadade tår