Snart är det semester - varje år blir man liksom lika förvånad när midsommar seglar upp "Vaddå?? Ledigheten borde väl ha börjat nu??" som om man fortfarande gick i skolan. Trots att det är 14 år sen jag tog min högskoleexamen och därmed avslutade sommarlovseran i livet.
Men om en vecka är det sista arbetsdagen, dagen därpå (en fredag) tar vi vårt pick och pack och våra barn och åker till svärföräldrarna i Västerås för att begapa Power Big Meet, som enligt uppgift har sin "cruising" nån gång runt 17-tiden på fredagseftermiddagen - hoppas vi hinner (för jag antar att trafiksituationen inne i Västerås är tämligen kaotisk den dagen).
Efter helgen bär det av norrut, mot sommarstugan. Jag och barnen flyger, maken kör. Och så gör vi tvärtom på vägen tillbaka. Alltså maken och barnen flyger medan jag kör, med 80-talsmusik på skrålvänlig volym i bilen (om ni hör nåt i luften som surrar (och bor t ex i Sundsvall) - så är det bara jag som sjunger med i "Love in the first degree").
Bilkörandet avslutas i Uppsala, där vi ska bo hos mamma i nån vecka. Och sen åker vi hem för en veckas hemmavistelse innan jobbet börjar om och barnen börjar på dagis (ja, förskola såklart).
Vi har varit och tittat på förskolan både med och utan barn och.. tja.. det är ju många barn där. Helt klart. Vi kommer att ha ett par trötta killar de första två veckorna på terminen. Men jag tror det blir bra ändå.
Minstingen har nu efterbehandlats klart efter operationen, och är nu "frisk" - dock ser han faktiskt SÄMRE på det opererade ögat än tidigare, men det är såklart helt normalt eftersom han måste träna med sin nya synskärpa och dubbelslipade glas. Allt detta finns på plats, men själva aktiverandet av ögat har liksom inte startat av sig själv, så nu blir det lappträning över sommaren. Tur att vi har vanan inne...
Och vad är det då med mina höfter?
Ja, det är nog mest en teori jag har, om jag ska vara ärlig. Teorin är att mina höftböjare är katastrofalt korta och svaga. Skäggige PTn tror sig minnas att han kollade status på höftböjarna, medan jag mest minns att han kollade att jag inte hade några låsningar.
Varför har jag den här teorin då?
När jag började träna för nåt år sen hade jag precis kört spinning 1-2 gånger i veckan under en period. Spinning stärker höftböjarna. Jag har slutat med spinning. I början stretchade jag också duktigt efter passet. Efter att ha läst på Internetts att det inte finns några som helst indikationer på att stretching funkar så slutade jag att stretcha nån gång innan jul. Jag har ett skrivbordsjobb där höftböjarna får vara i utsträckt läge minimal del av tiden.
I somras marklyfte jag väl sisådär 70 kg utan att få ont nånstans. Sen hade jag långa och intensiva träningsuppehåll under hösten och fick sänka vikterna, och när jag väl kom upp i 70-75 kg igen började jag få ont/bli trött i ryggen, en känsla som inte kom under själva lyftandet men efter passet och sen höll i sig i flera dagar. Jag kom upp i 80*3 men fick sen sänka till 70*5 och det blev inte helt bra ändå.
Enter PT. Den Skäggige har verkligen gjort så att min teknik är radikalt mycket bättre och han ser inga fel i mitt utförande nu. Men lik förbannat, när jag kom upp i 75*1 igen så kom tröttheten i ländryggen tillbaka som ett brev på posten. Vi har mixtrat lite med att sänka vikter, inrikta mig på pausmark med något lättare vikter men problemet kvarstår.
Ländryggssmärta kan bero på typ en miljon olika saker. Men i och med att jag har en svag men ihållande smärta som sträcker sig hela vägen från ländryggen och ner i bäckenet och jag i vissa fall får känningar i ljumsken på ena sidan, samt har en ganska rejäl svank, så ligger det överst på gissningslistan för min del. Det gör eskalerande ont ju längre jag står/sitter i samma position, men att gå funkar bra, och jag har inte ont på nätter/morgnar, dvs det blir inte sämre av att ligga ner. Hade det varit nåt problem med diskarna (diskbråck/utbuktning) borde jag ha känt MER smärta, sannolikt ilningar ner i benet, eventuellt känselbortfall och en viss muskulär funktionsnedsättning. Ryggskott är ju också hyfsat smärtsamt. Så sannolikt är det ett muskulärt problem, men det är inte självklart att det är höftböjarna.
Strategin BORDE vara att gå till kiropraktor eller liknande. Ekonomin för detta finns inte riktigt, och inte tiden heller. Så strategin ÄR att göra stretchövningar för höftböjarna och när jag stretchat i några dagar börja göra övningar för att stärka höftböjarna också. När jag stretchar höftböjarna drar det i ryggen på precis det ställe där jag har ont/känningar. Vi får väl se vad Den Skäggige Jätten anser om detta. Hans nuvarande ståndpunkt är att fortsätta köra marklyft, pausmark och hip thrusts, fast köra på ganska lätta vikter i mark/pausmark och sen öka på försiktigt när det inte längre påverkar ryggen.
Så idag har jag kört såhär:
Pull throughs:
20*20
Raka marklyft:
20*20
Marklyft:
35*5
45*5
50*3
55*2
60*1
65*1
Pausmark:
55*5
55*5
55*5
Hip thrusts:
65*8
65*8
65*8
65*8
65*8
Och sen blev det lite framsida ben:
Jägarvila, mot vägg:
2:03
1:31
1:33
Benspark (droppset), en hatövning:
25*13, 20*5, 15*4, 10*5
25*12, 20*4, 15*4, 10*4
25*12, 20*4, 15*4, 10*5
Sittande benpress:
110*9
110*9
Vill inte ge mig på någon skivstångsövning typ knäböj när jag redan har känningar i ländrygg och dessutom har kört marklyft precis innan. Så maskiner it is.
Apropå höftböjarstretch:
Jag har gjort fel hela livet. Nu tror jag att jag gör rätt.
Du skall stå i friarställning, med båda benen i 90 graders vinkel. Detta innebär att det knäet du står på skall vara rakt under höften och det andra benet skall ha fotleden rakt under knäet. I denna ställning, spänn rumpa och mage så att din svank minskar. Tänk att bäckenet är en hink med vatten och tippa bäckenet som om du skulle hälla ut detta imaginära vatten bakom dig. Annan populär beskrivning är att låtsas att man har en svans och låtsas som om man drar in den mellan benen och lyfter den uppåt framför kroppen. You get it. Låret skall fortfarande vara riktat RAKT NEDÅT, det är bara bäckenet som tippar. Gör du rätt så känner du redan nu att det spänner och drar lite varstans. I mitt fall känner jag tyvärr mest i framsida lår oavsett hur jag gör denna övning, men också, som sagt, i ländryggen. Vid behov, tryck fram bäckenet LITE, med bibehållan ryggposition (ingen svank!!!) så att dina ben inte längre är i exakt 90 grader. Man ska alltså INTE försöka luta sig så långt fram som möjligt och hänga över benet, det gör att man börjar svanka och höftböjaren sträcks inte längre.
Höftböjaren (den muskel jag kallar höftböjaren här är den som heter psoas, det finns flera) fäster i flera kotor i ländryggen, går sen nedår och framåt genom bäckenet och fäster i lårbenets insida. Googla fram en bild! Här inser vi enkelt att när höftböjaren kortas drar den ryggraden mot låret, och för att stretcha den så ska vi ha ljumsken så platt som möjligt. Att luta sig jättelångt fram stretchar mest framsida lår, eftersom du kommer att svanka för att åstadkomma detta kommer du att ha en vinkel i ljumsken som gör att höftböjaren inte är sträckt. Comprende?
Puh.
För att återvända till ett kärt ämne har jag hittat nya träningsbrallor som jag ska köpa (trots ekonomiska svårigheter) om de dyker upp i den amerikanska LaBellaMafia-nätbutiken:
För vem vill INTE ha ett par träningsbrallor med ett sjöodjur, en skattkista och en döskalle??
Idag är jag glad över:
* snart semester
* att skäggige PTn ska göra ett nytt träningsschema för mig, hurra!
* att jag är ganska säker på att jag inte har diskbråck och inte heller kommer att dra på mig det pga bristande marklyftsteknik
* att ögonoperation och tiden efter har gått så totalt smärtfritt
* att jag börjar fundera på att klippa håret på ett eller annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar