Hösttrött

Jag sover för lite. Det är lätt hänt, när man är trött hela dagarna fram till kl 21, då plötsligt tröttheten är som bortblåst. I säng kl 23 och så ska man upp och träna 04:30. Ja, nu går jag ju inte upp den tiden varje dag, men två nätter i veckan med 5,5 timmars sömn verkar ge ett underskott totalt sett. I oktober ska jag utmana mig själv med att sova i snitt 7 timmar per natt (utslaget per vecka). Idealet vore såklart att helt enkelt sova minst 7 timmar per natt utslaget per natt, men jag har så himla svårt att somna kl 21:30. Flytta på träningen? ALDRIG!!!

Fast jag hade faktiskt tänkt ha en veckas träningsuppehåll om sisådär två veckor. Jag har kört enligt mitt nya träningsupplägg sen senast jag skrev, ungefär. Och.. jag vet inte. Jag tycker inte att jag blivit speciellt mycket starkare, trots att jag över sommaren har ätit och sovit ordentligt. Men nu, nu blir jag istället SVAGARE i vissa övningar (t ex i militärpress, som alltid varit en hatövning för mig, men som jag lovat PTn att ge en chans eftersom han tyckte att jag inte fick göra pull ups om jag inte hade en motsvarande pressövning). Trapeziusmusklerna vill också ta över ALL min överkroppsträning. De är extremt villiga att hjälpa till, och jag försöker sääääänka axlarna, men tjoff! så är axlarna vid öronen igen och tapezius jublar över att få vara med. Oavsett om det är militärpress, bicepscyrl, hantellyft åt sidan, marklyft eller pull ups. Nåja, träningen går alltså inte helt och hållet i rätt riktning, jag känner mig hängig och omotiverad och alltså får det bli ett uppehåll. Men inte nu direkt. För som om jag inte redan tränade ben tillräckligt så har jag också, dumdristigt, hoppat på "30 day glute challenge" eftersom jag misstänker att min bakdel latar sig alldeles för mycket. Lårmusklerna är som trapsen, de jublar i ALLA benövningar och gör glatt hela jobbet, medan min stjärt hänger oanvänd och dallrar där bak. Så idag ska jag göra 170 knäböj och 170 hip thrusts (kroppsvikt) uppdelat i så många set jag behöver, men i alla fall i följd. Puh. Om två veckor är jag uppe i 250 av varje. Då är "utmaningen" slut. Så då ska jag vila från all träning som inte är ren transport i minst en vecka.

Ajuste: INGET ont i ryggen längre! Kanske för att jag i dagsläget bara kör 5*5*65 pausmark var fjärde träningspass (gör tre pass i veckan, så alltså inte ens ett markpass i veckan), eller så beror det på träning och stretch av höftböjarna. Oavsett vilket så är jag mycket glad. Och mycket svag. 65 kg är ju INGENTING i marklyft. Suck.

Killarna har börjat på förskola och trivs tack och lov som fiskar i vattnet. Främst V (femåringen) som har fått nya kompisar som också gillar lego och krig. Minstingen, E, hamnade på småbarnsavdelning trots att han fyllt tre. Det finns några treåringar till, men vi hoppas ju på att han ska få flytta upp snart, eftersom han är näst äldst. Han har dock inte klagat, och säger att han har det kul på dagis, så det är väl bara att hoppas på att det håller i sig.

Dags för ögondoktor för båda barnen om ett par veckor. E har fått ha lapp i 10 veckor nu, 90 minuter per dag. Hans opererade öga har fortfarande sämre synskärpa än det andra, men det hade förbättrat sig väldigt mycket efter den första lapp-månaden. Så nu hoppas vi på att slippa lappen efter nästa kontroll. V har börjat se sämre med sitt icke-opererade öga, men det verkar som om det kanske bara är fråga om att han behöver starkare glas i glasögonen. Vi håller tummarna. Vi slipper gärna fler operationer om det inte är absolut nödvändigt.

Idag är jag glad över:
* att jag inte är förkyld
* att sommarvärmen har återkommit litegrann
* att jag bestämt mig för en vilovecka
* att ungarna trivs på förskolan
* att vi har rätt till ersättning för att vara hemma med sjukt barn i det här landet