Hösten är här

Jaja. Jag har inte haft tid. Allt handlar just nu om prioriteringar. Och när jag gjort allt som MÅSTE göras och har lite tid för mig själv så har jag hittills prioriterat att läsa i min superbra bok. Och så har det ju varit semester, och jag är inte den som bloggar från telefonen. Och sen var jag tvåbarnsmor på heltid i ett par veckorn, innan inskolningen till nya dagmamman började. Så det så.

Men nu. Bok läst (dock inte färdigt, o nej.. men ett par kapitel lästa idag), V hos dagmamma, E sover, köket rent, inget som akut behöver handlas eller dammsugas.

Det är hur som helst höst nu. Småkyligt ute, löven börjar gulna så smått, regnen har kommit och folks källare svämmar över.

Alla mår bra. E växer så det knakar och börjar så smått växa ur kläder i stl 68. Ja, pyjamasar i alla fall. Med fötter. V vill inte. Inte byta blöja, inte gå och lägga sig, inte äta middag, inte borsta tänderna, inte gå hem från lekplatsen, inte läsa bok själv och FRAMFÖRALLT inte gå till dagmamman. Fast när vi väl har kämpat oss igenom alla "inte!!!"-skrik och kommit iväg på morgonen så är dagmamman ändå helt OK. Fram till nästa morgon, då vi börjar om med INTE!!! Det är bara att vänja sig. Såhär ska det vara i minst ett år till nu, om man får tro olyckskorparna.

V är ändå en go unge, och somnar faktiskt själv nuförtiden, om man ser till att han är tillräckligt trött. Vilket han är om han inte sover middag. Nog för att han egentligen behöver sova middag, men jag och maken behöver faktiskt pusta ut lite på kvällarna också, och det är omöjligt med en tvååring som kräver att få bli jagad runt soffan fram till kl 21:30.

E förändrades från att vara nästan löjligt enkel att ha att göra med till att bara bli enkel. När han fyllde tre månader slutade han inom en vecka att somna på beställning när vi föräldrar går och lägger oss, och nu somnar han helst 23:30, till min stora plåga. Igår hade vi i alla fall en triumf, när vi lyckades lägga in honom i sovrummet när han somnade tidigare på kvällen och få honom övertygad om att det var natt. Han vaknade nog 5 gånger innan vi gick och la oss, men sen sov han faktiskt från kl 22 och till 02:30, precis som han gjorde när han var mindre. Win! Annars sover han i vagnen, ungen. Samtidigt som han började få problem med att somna på kvällarna började han också bli känslig för ljus då han ska sova. I vagnen bökar han ner mössan över ögonen, och ska han sova inomhus på dagen lägger han snuttetrasan över ansiktet. Jag har börjat vänja mig nu, och har försäkrat mig om att det GÅR att andas genom den. Men det ser ändå lite otäckt ut när den täcker hela hans lilla plyte.

Jag är fortfarande tjock. Det är tråkigt. Har nu satt mig på en ganska maklig diet som går ut på att jag inte äter godis, kakor, snacks, glass och annat ONÖDIGT utom vid speciella tillfällen (typ när man är bortbjuden). Hittills har jag gått ner 1,3 kg. Eller 0. Beroende på var man placerar badrumsvågen. Så länge jag ammar kan jag knappast dieta mer offensivt än så, för Emils välbefinnande måste ju ändå gå före min fåfänga. Men det hade varit trevligt att komma i sina egna kläder och inte behöva använda kompisars avlagda stl 44... Har inte bestämt hur länge amningen ska pågå, men i alla fall i två månader till. Nu är det ju dags för smakportioner, och jag hoppas att E gillar mat, så vi kan övergå till det lite smidigt när det är dags.

Renoveringen av vårt hus har börjat. Ja, inte för vår del, de ska renovera ena änden av huset i flera månader, sen fortsätter de i sakta mak åt vårt håll och vi beräknas få flytta ut i mars 2013. Det är ett tag tills dess. Så i ett och ett halvt år till, lite drygt, får vi leva med en fuktig lägenhet och dålig ventilation. Jag funderar på allvar på en luftavfuktare och en tvättmaskin i badrummet, eftersom tvättstugan ligger 200 meter bort och man inte kan ta sig dit inomhus. Men jag antar att vi inte har råd. Eller snarare, att det finns viktigare saker att köpa. Men jag börjar verkligen bli trött på att duschhanddukarna inte hinner torka mellan gångerna man använder dem. Dvs, de hinner inte torka på ett helt dygn. Och med höst och störtregn ute hjälper det ju inte direkt att öppna badrumsfönstret heller.

V är i alla fall sjukt imponerad av alla stora maskiner som dyker upp i samband med att renoveringen startar. Det är grävmaskiner, lastbilar och till och med en mobilkran. De var och tittade på kranen igår med dagmamman, och barnen blev erbjudna att åka upp i kranen (eller om det möjligen var bygghissen, jag fattade inte helt...), men då fick de kalla fötter, småkillarna. Just nu är det nämligen bara killar i barngruppen. 4 stycken mellan 1,5 och 3,5, med V och en annan kille som stolta tvååringar. Det ska komma ett barn till, men det var inte riktigt klart vilket barn det skulle bli om jag fattat saken rätt. Dagmamman är i alla fall superbra, och väldigt framåt och positiv. Så framåt att stackars V inte riktigt vet hur han ska agera, tror jag. Varken jag eller hans pappa eller någon av hans tidigare dagmammor har varit riktigt lika "tjohejsan!" och jag antar att det kan vara lite läskigt innan man vant sig.

Gissningsvis börjar Es lilla lur lida mot sitt slut nu. Och jag ska försöka att uppdatera här nån gång i veckan framöver, nu när jag faktiskt HAR 15 timmar när jag är hemma med knyttet, även om en del av den tiden går åt till "fettförbrännande" promenader (idag gick jag en timme med barnvagn. Jag är väldigt duktig. Och väldigt otränad. Suck) och hushållsarbete.

Idag är jag glad över:
* att alla i familjen är friska
* att maken kommer hem lite tidigare
* att vi har köpt färdigrostat kaffe från ett café (för hemmarostat BLIR inte lika bra. Så är det bara)
* att jag fick sova mellan 22:00 och 07:15 (med 3 amningar, men nattamningarna har hittills varit väldigt smidiga!)
* att det inte regnar idag