Så det blev ingen operation av Vs andra öga i november. Inte för att nåt av barnen fick vattkoppor (såhär i efterhand så hade det varit bra om de fått det så vi hade haft det överstökat, när det nu ändå inte blev nån operation liksom). Nej, anledningen var att V fick nåt trassel med magen som kom och gick under en dryg vecka med början en vecka innan planerad operation. Först verkade det vara ett isolerat tillfälle som han repade sig från ganska snabbt - vi var till vårdcentralen eftersom han primärt haft ont och bara kräkts som bieffekt, men doktorn konstaterade bara att det inte var något farligt, bedömde utifrån detta (och utifrån att killen mådde toppen när vi väl kommit till VC) att det nog var ett virus och så var det bra med det. Alltså åkte vi till mamma två dagar senare, och så fick han ont där istället. Och hade ont av och till under hela vistelsen. 1177 rådde oss att åka till akuten vilket vi då såklart gjorde, men inte heller den gången var det något farligt - ingen blindtarm/urinvägsinfektion/trarmvred etc... de gav ett klyx och bedömde att det nog var förstoppning, men eftersom det återkom igen så var det nog inte det heller... Till slut började fler och fler indicier peka på att det hela var magsyra-relaterat och vi fick inbokad tid hos "vår" doktor på vårdcentralen hemma igen efter det att ögonoperationen ställts in. Där konstaterades att det troligtvis var reflux och vi fick medicin utskriven efter att läkaren pratat med barnmottagningen - men nu har V varit helt bra sen läkarbesöket, så vi har inte påbörjat nån medicinering.
Nästa vecka har vi en ny operationstid inbokad. Nu har E åkt på ögoninflammation, så vi får väl se om V blir smittad (eller förkyld, eller om månen faller ner) och det blir uppskjutet igen.
Det hade varit SÅ BRA om operationen blev av nu. En del av konvalescensen infaller under julledigheten, makens jobb går in i en lite lugnare fas nu, och simskolan är i princip slut för terminen. Nästa termin är det tänkt att V ska få flytta upp en nivå i simskolan, och första lektionen är andra veckan i januari - flyttas operationen kommer V med all sannolikhet att missa flera lektioner i början och då är det inte så taktiskt att flytta upp en nivå. Såna besvär...
Träningen har gått sådär på sista tiden, jag har varit och hälsat på mamma (vilket blev lite planerad vila), sen var ju V sjuk vilket innebar att jag bara fick till två pass den veckan, veckan efter det var maken borta tre dagar, så bara två pass den veckan också, och nu har jag varit småförkyld och inte velat träna till mig en mer agressiv infektion genom att temporärsabba immunförsvaret, så jag har hållit mig från gymmet i snart en vecka. Förra gången fixade jag preciiiis 60 kg knäböj, 5*5 med OK teknik. På tredje försöket. Missade marklyftet (klarade 80 kg, 3 repetitioner) på andra försöket och missade axelpress (26 kg - 5, 4, 5, 3, 4) på första försöket. Antar att jag kommer att få sänka lite nästa pass eftersom det kommer att ha gått mer än en vecka sen förra passet. Det får väl vara bra antar jag. Det vore ju onödigt att sabba ryggen. Kanske, kanske blir det träning i morgon. Men mer sannolikt på fredag.
Julklapparna är i princip färdigköpta nu, eftersom jag spenderade lördagen på GeKås. Har inte handlat åt maken och mamma än, och så är det nog nån bebis som ska få en grej till förutom det jag redan köpt, men barnen och HELA min släkt har grejer som väntar på inslagning i kassar i förrådet.
Misslyckades effektivt med att byta däck till dubb- på cykeln igår. Eller tja, det var succé på framhjulet, men katastrof på bakhjulet eftersom jag lyckades klämma slangen vilket medförde en akut punktering. Jag brukar ALDRIG komma på tanken att laga en slang, utan köper alltid ny - meeeen eftersom det är "racerventil" på denna slang, och det brukar medföra att ventilhålet i fälgen är för litet för andra ventiler så måste man till en cykelaffär för att köpa slang. Och det är svårt utan cykel, i alla fall när man har hämtning på schemat och maken har AW. Så jag ska försöka mig på en slangreparation i kväll. I dag fick jag promenera till jobbet. Det går ju också bra, tar bara 25 minuter, men det är ändå 15 minuter mer än vad cykelturen tar. Och så kul är det inte att kliva upp tidigare.
Idag är jag glad över
* att V har glasögon och därför är mindre benägen att pilla in eventuella ögoninflammationsbakterier från lillebror i ögonen
* att julklapparna är såpass klara som de är
* att jag fick en hel lön denna månaden (ingen VAB i september!) som nu måste sparas i så stor utsträckning som möjligt
* att Vs mage är bra igen
* att vi planerar en vecka i fjällen med kompisar i januari
2014-11-26
2014-10-30
I väntan på prickar
Vi har fått operationstid för V nu, den 10/11 är det inläggning och operationen genomförs dagen efter. Om allt blir som det var tänkt alltså.
Det är ju alltid möjligt att man blir nerprioriterad, ganska tätt inpå också, ifall det föds en starrblind bebis. De går alltid före i kön. Eller om det kommer in ett akutfall. Eller om läkaren blir sjuk. Eller om den lille patienten blir sjuk.
Sannolikheten för det sistnämnda är ganska stor just nu, eftersom killarna hade en kompis på besök förrförra helgen. Alla tre barnen satt hopklämda i legohörnan, som är utrymmet under trappan (mycket Harry Potterskt), ca 1 kubikmeter stort. Ja, max två. Dagen efter bröt sagda kompis ut i vattkoppor, och med en inkubationstid på 10-20 dagar så går vi nu i väntans tider. Vattkoppor är som bekant rasande smittsamt, luftburet och smittar alltså redan 1-2 dagar innan barnet får feber och prickar.
Tanken är också att vi (jag och barnen) ska hälsa på mamma nästa helg, åka tåg både dit och tillbaka, och jag är nu lite i valet och kvalet. Om ingen har blivit sjuk inom en vecka så är det liksom dags att åka. Men det finns fortfarande goda möjligheter att någon i så fall insjuknar i Uppsala. Och då kan vi ju inte ta tåget hem igen. Samtidigt, kan man med att boka om en resa för att någon KANSKE kommer att få vattkoppor? Hm.
Nu är jag inne i femte stronglifts-veckan och vissa saker börjar definitivt bli utmanande. Jag försöker filma mig för att se om jag gör nåt fruktansvärt fel, och har kunnat konstatera att jag i knäböjen har en lite svajig "stångbana" i perioder, att jag har en liten tendens till att "starta med rumpan" och att jag gott skulle kunna böja djupare om det inte var för att jag har så kass rörlighet i höfterna så att ländryggen böjs när jag kommer ner till precis under parallellt.
Igår var jag på AW, förvisso en stillsam sådan men det blev ändå 3 öl och ett något försenat sänggående. Inte idealt upplägg för ett träningspass kl 05:10 idag alltså. Men ett träningspass blev det ändå, med mycket huffande och puffande. Och gäspande.
Knäböj: 5*5 på 52,5 kg - Tekniken var inte i absolut toppklass, ingen katastrof men lyckades inte övertyga min bakdel om att den skulle hjälpa till ordentligt, så den backade ur (bokstavligt talat, den flyttade sig bakåt efter vändningen) i de sista repetitionerna. Hade dock inga problem med stångbana eller att hålla ut knäna. Jag lägger på mer nästa gång och ser om tekniken försämras, i så fall är det läge att stanna på 55 eller backa lite. Vet inte vad jag ska ha för målsättning i knäböj, 5*5 på kroppsvikt är väl det första delmålet, om jag klarar det är en annan fråga.
Axelpress: 5*5 på 22,5 kg - Jag är ju löjligt svag i denna övning och fick kämpa lite med sista repetitionen i varje set. Nästa gång blir det 23,5, vilket jag BORDE fixa, och sedan 25 kg. Klarar jag 5*5 på 25 kg är det nytt personbästa. Jag håller tummarna.
Marklyft: 1*5 på 70 kg - Ja, man ska bara göra ett set marklyft. Har nu passerat mitt max för vad jag gjort med bra teknik tidigare, men kände att jag borde filmat marklyften eftersom jag tyckte att jag hamnade med rumpan längre ner än vanligt (och då vet jag inte alls hur ryggen ser ut). Nästa gång blir det i alla fall 75 kg och film, så får vi se om jag får plocka bort vikt och fila på tekniken istället. 80kg 1*3 är det mesta jag nånsin marklyft, med något krokig rygg då, så jag börjar närma mig mitt max här med. Skulle vara kul att kunna göra EN repetition på 100 kg inom en inte alltför avlägsen framtid. Vi får väl se var jag hamnar. Jag hoppas att jag inte hamnar hos ortoped/kiropraktor/sjukgymnast/till sängs för diskbråck eller ryggskott bara...
Har i alla fall slutat ha akut smärta i höftböjarna, och de knakar inte heller. Men smidigheten är som sagt... inget vidare. Jag tänjer enligt Styrkelabbets schema inför varje pass och ökar upp rörligheten dramatiskt av detta, men den blir tyvärr inte varaktigt bättre, trots tänj innan passet och statisk stretch efteråt.
Jag har i alla fall definitivt lyckats med att sova mer under oktober. OK, kanske jag inte har SOVIT i snitt 7 timmar per natt räknat över en vecka, men det har i alla fall gått mer än 7 timmar i snitt mellan det att jag släckt (med intentionen att somna) och stigit upp (efter att ha snoozat). Har förvisso inte gått omkring och känt mig pigg som en lärka på dagarna, men inte heller nästan somnat framför datorn. Inte en enda gång! Det gjorde jag i princip varje dag jag tränat tidigare. Så något har ju blivit bättre.
En grej som inte hjälpt sömnen på sista tiden är att vi verkar ha fått fukt i golvet i vardagsrummet. Ja, inte för att jag ligger och oroar mig över det (hyresrätt FTW!), utan för att det har monterats en löjligt högljudd avfuktare inne på toaletten på nedervåningen, som medelst tjock slang kommunicerar med den fuktiga betongplattan. Det går alltså inte att stänga in avfuktaren då slangen måste kunna komma ut genom inte bara en, utan två, dörrar. Och våra sovrum ligger precis intill toaletten. Efter att ha försökt sova med monstret igång tre nätter i rad har vi nu meddelat avfuktarföretaget att vi kommer att stänga av deras helvetesmaskin kl 22 och starta den igen kl 07.
Idag är jag glad över:
* att jag ska gå på restaurang och äta kött med väninnorna i morrn
* min burk sura jelly beans som skall få bli efterrätt till lunchen
* att vår separata ingångs-dörr skall bli utbytt mot en snyggare variant
* att vi bestämt oss för att inte ha den gigantiska avfuktaren igång över natten
* att jag sparat undan pengar till julklappsinköp
Det är ju alltid möjligt att man blir nerprioriterad, ganska tätt inpå också, ifall det föds en starrblind bebis. De går alltid före i kön. Eller om det kommer in ett akutfall. Eller om läkaren blir sjuk. Eller om den lille patienten blir sjuk.
Sannolikheten för det sistnämnda är ganska stor just nu, eftersom killarna hade en kompis på besök förrförra helgen. Alla tre barnen satt hopklämda i legohörnan, som är utrymmet under trappan (mycket Harry Potterskt), ca 1 kubikmeter stort. Ja, max två. Dagen efter bröt sagda kompis ut i vattkoppor, och med en inkubationstid på 10-20 dagar så går vi nu i väntans tider. Vattkoppor är som bekant rasande smittsamt, luftburet och smittar alltså redan 1-2 dagar innan barnet får feber och prickar.
Tanken är också att vi (jag och barnen) ska hälsa på mamma nästa helg, åka tåg både dit och tillbaka, och jag är nu lite i valet och kvalet. Om ingen har blivit sjuk inom en vecka så är det liksom dags att åka. Men det finns fortfarande goda möjligheter att någon i så fall insjuknar i Uppsala. Och då kan vi ju inte ta tåget hem igen. Samtidigt, kan man med att boka om en resa för att någon KANSKE kommer att få vattkoppor? Hm.
Nu är jag inne i femte stronglifts-veckan och vissa saker börjar definitivt bli utmanande. Jag försöker filma mig för att se om jag gör nåt fruktansvärt fel, och har kunnat konstatera att jag i knäböjen har en lite svajig "stångbana" i perioder, att jag har en liten tendens till att "starta med rumpan" och att jag gott skulle kunna böja djupare om det inte var för att jag har så kass rörlighet i höfterna så att ländryggen böjs när jag kommer ner till precis under parallellt.
Igår var jag på AW, förvisso en stillsam sådan men det blev ändå 3 öl och ett något försenat sänggående. Inte idealt upplägg för ett träningspass kl 05:10 idag alltså. Men ett träningspass blev det ändå, med mycket huffande och puffande. Och gäspande.
Knäböj: 5*5 på 52,5 kg - Tekniken var inte i absolut toppklass, ingen katastrof men lyckades inte övertyga min bakdel om att den skulle hjälpa till ordentligt, så den backade ur (bokstavligt talat, den flyttade sig bakåt efter vändningen) i de sista repetitionerna. Hade dock inga problem med stångbana eller att hålla ut knäna. Jag lägger på mer nästa gång och ser om tekniken försämras, i så fall är det läge att stanna på 55 eller backa lite. Vet inte vad jag ska ha för målsättning i knäböj, 5*5 på kroppsvikt är väl det första delmålet, om jag klarar det är en annan fråga.
Axelpress: 5*5 på 22,5 kg - Jag är ju löjligt svag i denna övning och fick kämpa lite med sista repetitionen i varje set. Nästa gång blir det 23,5, vilket jag BORDE fixa, och sedan 25 kg. Klarar jag 5*5 på 25 kg är det nytt personbästa. Jag håller tummarna.
Marklyft: 1*5 på 70 kg - Ja, man ska bara göra ett set marklyft. Har nu passerat mitt max för vad jag gjort med bra teknik tidigare, men kände att jag borde filmat marklyften eftersom jag tyckte att jag hamnade med rumpan längre ner än vanligt (och då vet jag inte alls hur ryggen ser ut). Nästa gång blir det i alla fall 75 kg och film, så får vi se om jag får plocka bort vikt och fila på tekniken istället. 80kg 1*3 är det mesta jag nånsin marklyft, med något krokig rygg då, så jag börjar närma mig mitt max här med. Skulle vara kul att kunna göra EN repetition på 100 kg inom en inte alltför avlägsen framtid. Vi får väl se var jag hamnar. Jag hoppas att jag inte hamnar hos ortoped/kiropraktor/sjukgymnast/till sängs för diskbråck eller ryggskott bara...
Har i alla fall slutat ha akut smärta i höftböjarna, och de knakar inte heller. Men smidigheten är som sagt... inget vidare. Jag tänjer enligt Styrkelabbets schema inför varje pass och ökar upp rörligheten dramatiskt av detta, men den blir tyvärr inte varaktigt bättre, trots tänj innan passet och statisk stretch efteråt.
Jag har i alla fall definitivt lyckats med att sova mer under oktober. OK, kanske jag inte har SOVIT i snitt 7 timmar per natt räknat över en vecka, men det har i alla fall gått mer än 7 timmar i snitt mellan det att jag släckt (med intentionen att somna) och stigit upp (efter att ha snoozat). Har förvisso inte gått omkring och känt mig pigg som en lärka på dagarna, men inte heller nästan somnat framför datorn. Inte en enda gång! Det gjorde jag i princip varje dag jag tränat tidigare. Så något har ju blivit bättre.
En grej som inte hjälpt sömnen på sista tiden är att vi verkar ha fått fukt i golvet i vardagsrummet. Ja, inte för att jag ligger och oroar mig över det (hyresrätt FTW!), utan för att det har monterats en löjligt högljudd avfuktare inne på toaletten på nedervåningen, som medelst tjock slang kommunicerar med den fuktiga betongplattan. Det går alltså inte att stänga in avfuktaren då slangen måste kunna komma ut genom inte bara en, utan två, dörrar. Och våra sovrum ligger precis intill toaletten. Efter att ha försökt sova med monstret igång tre nätter i rad har vi nu meddelat avfuktarföretaget att vi kommer att stänga av deras helvetesmaskin kl 22 och starta den igen kl 07.
Idag är jag glad över:
* att jag ska gå på restaurang och äta kött med väninnorna i morrn
* min burk sura jelly beans som skall få bli efterrätt till lunchen
* att vår separata ingångs-dörr skall bli utbytt mot en snyggare variant
* att vi bestämt oss för att inte ha den gigantiska avfuktaren igång över natten
* att jag sparat undan pengar till julklappsinköp
2014-09-30
Ett varningens ord
För att citera en kanske inte alltför välkänd ensemble:
Här kommer ett varningens ord från en gamäng
vars mage nu är spänd som en banjosträng
ett varningens ord från en som stått
på muggen hela dan å samlat spott
Visan är skriven av Jävlaranamma och handlar om bakfylla. Jag är inte bakfull. Nej, inte magsjuk heller.
Jag har provat ett "nytt" proteinpulver.
Proteinpulver är som en jävla träsk. På alla möjliga plan. Hittills har jag inte hittat ETT ENDA pulver som faktiskt är gott att dricka. Jag har hittat några acceptabla, men inte mer. Och ett par som är goda om man gör mug cakes av dem.
Choklad verkar vara den smak som blir minst äcklig i proteinpulversammanhang, men då måste man blanda det ganska tjockt, med mjölk, och det är inte alltid jag är sugen på en milkshake eller semiflytande chokladpudding med en bismak av sötningsmedel. Så jag ger mig in på obruten mark.
Före sommaren köpte jag en burk IronMaxx 100% Whey med smak av apelsin (och passionsfrukt, kanske?). Den hamnade i kategorin "drickbar" blandat med enbart vatten. Blandat med apelsinjuice eller grapefruktjuice blev den "helt OK". Inspirerad av denna framgång borde jag såklart ha köpt en likadan burk till, eller i alla fall testat nåt av samma märke. Gjorde jag det? Nej. Jag tänkte såhär: "Om det är gott med apelsinsmak så kanske jag ska kolla efter andra märken som har smak av lite syrligare frukter?" På Internetts kan man läsa mycket gott om FitnessGuru, framförallt tjejer rekommenderar detta och i min enfald tänkte jag att tjejer säkert är petigare med smak och därför vet bättre än killar.
Enter FitnessGuru Whey Isolate Pineapple!
Jag gillar verkligen ananas. Välrenommerat märke, smak jag gillar... Vad kan gå fel?
ALLT kan gå fel.
Så inihelvete äckligt! Första portionen blandade jag med vatten. Jag tvingade i mig det under kväljningar, fick ont i magen och mådde illa i ett par timmar efteråt. Magproblem har jag fått förut efter en stabil drink vassleprotein, men detta är isolat och det går alltså inte att skylla på laktos i det här fallet. Bara på total utäckling.
Men. Nu har jag ett kilo av detta helvetespulver och när man betalat typ 350 kr för det (inkl frakt) så vore det väl fan om man skulle bli tvungen att kasta bort det.
Jag har nu letat upp en ganska "elak" grapefruktjuice (plastflaska, röd grapefrukt, harboe, finns på ICA) som jag blandar med. Smaken på blandningen påminner en smula om.. nej, det kan jag inte ens med att skriva... Men i alla fall, klar förbättring. Mår inte heller illa i flera timmar efteråt. Om det beror på minskat äckel eller på att jag inte klarar ENBART protein, utan måste blanda det med mjölk/juice för att magen inte ska revoltera vet jag inte. Och det spelar ingen roll heller.
Så vad har jag kommit fram till i proteinletandet?
Vi har följande skala:
Ej lämpligt som människoföda
Blä
Går att få ner
Helt OK
Gott
Dricker/äter hellre än godis
Kommer nog att köra på IronMAxx igen, möjligen med cistronyoghurtsmak, när jag tvingat ner fitnessguru-pulvret. Om jag kommer att handla från fitnessguru igen? Inte så troligt...
Några ord om ingefära, förresten: Ingefära är mästerligt på att ta bort den lite fadda, vällingaktiga smaken som jag upplever både med vassleprotein och veteprotein. Ingefära gör smaken friskare och dämpar den syntetiska känslan något. Testa! Jag använder torkad ingefära (pulver alltså), typ 0,5-1 tsk per portion protein. Funkar bra med choklad- och apelsinsmak. Kanske inte med vanilj, har inte testat det...
Här kommer ett varningens ord från en gamäng
vars mage nu är spänd som en banjosträng
ett varningens ord från en som stått
på muggen hela dan å samlat spott
Visan är skriven av Jävlaranamma och handlar om bakfylla. Jag är inte bakfull. Nej, inte magsjuk heller.
Jag har provat ett "nytt" proteinpulver.
Proteinpulver är som en jävla träsk. På alla möjliga plan. Hittills har jag inte hittat ETT ENDA pulver som faktiskt är gott att dricka. Jag har hittat några acceptabla, men inte mer. Och ett par som är goda om man gör mug cakes av dem.
Choklad verkar vara den smak som blir minst äcklig i proteinpulversammanhang, men då måste man blanda det ganska tjockt, med mjölk, och det är inte alltid jag är sugen på en milkshake eller semiflytande chokladpudding med en bismak av sötningsmedel. Så jag ger mig in på obruten mark.
Före sommaren köpte jag en burk IronMaxx 100% Whey med smak av apelsin (och passionsfrukt, kanske?). Den hamnade i kategorin "drickbar" blandat med enbart vatten. Blandat med apelsinjuice eller grapefruktjuice blev den "helt OK". Inspirerad av denna framgång borde jag såklart ha köpt en likadan burk till, eller i alla fall testat nåt av samma märke. Gjorde jag det? Nej. Jag tänkte såhär: "Om det är gott med apelsinsmak så kanske jag ska kolla efter andra märken som har smak av lite syrligare frukter?" På Internetts kan man läsa mycket gott om FitnessGuru, framförallt tjejer rekommenderar detta och i min enfald tänkte jag att tjejer säkert är petigare med smak och därför vet bättre än killar.
Enter FitnessGuru Whey Isolate Pineapple!
Jag gillar verkligen ananas. Välrenommerat märke, smak jag gillar... Vad kan gå fel?
ALLT kan gå fel.
Så inihelvete äckligt! Första portionen blandade jag med vatten. Jag tvingade i mig det under kväljningar, fick ont i magen och mådde illa i ett par timmar efteråt. Magproblem har jag fått förut efter en stabil drink vassleprotein, men detta är isolat och det går alltså inte att skylla på laktos i det här fallet. Bara på total utäckling.
Men. Nu har jag ett kilo av detta helvetespulver och när man betalat typ 350 kr för det (inkl frakt) så vore det väl fan om man skulle bli tvungen att kasta bort det.
Jag har nu letat upp en ganska "elak" grapefruktjuice (plastflaska, röd grapefrukt, harboe, finns på ICA) som jag blandar med. Smaken på blandningen påminner en smula om.. nej, det kan jag inte ens med att skriva... Men i alla fall, klar förbättring. Mår inte heller illa i flera timmar efteråt. Om det beror på minskat äckel eller på att jag inte klarar ENBART protein, utan måste blanda det med mjölk/juice för att magen inte ska revoltera vet jag inte. Och det spelar ingen roll heller.
Så vad har jag kommit fram till i proteinletandet?
Vi har följande skala:
Ej lämpligt som människoföda
Blä
Går att få ner
Helt OK
Gott
Dricker/äter hellre än godis
| Märke/smak | Med vatten | Med mjölk | Med juice | Som pudding | Med ingefära | Kommentarer |
| Ultimate nutrition protein isolate (veteprotein), choklad | Blä | Går att få ner | - | - | Helt OK | Ingefära var grejen här. Smakade välling annars |
| Star nutrition whey 80, Vanilj/päron | Blä | Går att få ner | - | - | - | Oerhörda magproblem (magknip, illamående). Fick slänga nästan hela påsen |
| Star nutrition gourmet pro, Double chocolate | Blä | Helt OK | - | - | - | Magproblem här också (magknip, illamående). Fick slänga nästan hela påsen. Mitt äventyr med Star nutrition slutade iom detta pulver |
| Star nutrition gourmet pro, Double chocolate | Blä | Helt OK | - | - | - | Magproblem här också (magknip, illamående). Fick slänga nästan hela påsen. Mitt äventyr med Star nutrition slutade iom detta pulver |
| Body science Casein, Double chocolate/Double chocolate almond | - | Helt OK | - | Gott | - | För tjockt att dricka med bara mjölk. Blir för mycket om man blandar det tunnare |
| Body science Diet fuel, vanilla | - | Blä | - | - | - | Om man blandade i typ en matsked snabbkaffepulver kom man upp i 'Går att få ner'. Mer än halva påsen kvar i köksskpået sen månader tillbaka |
| Iron maxx 100% Whey protein, apelsin/passionsfrukt | Går att få ner | Går att få ner | Helt OK | - | Helt OK | Lite ont i magen av detta när jag blandade med bara vatten. |
| Fitness Guru One Whey Isolate, pineapple | Ej lämpligt som människoföda | - | Går att få ner (med viss tvekan) | - | - | Ska testa att blanda ner ingefära också |
Kommer nog att köra på IronMAxx igen, möjligen med cistronyoghurtsmak, när jag tvingat ner fitnessguru-pulvret. Om jag kommer att handla från fitnessguru igen? Inte så troligt...
Några ord om ingefära, förresten: Ingefära är mästerligt på att ta bort den lite fadda, vällingaktiga smaken som jag upplever både med vassleprotein och veteprotein. Ingefära gör smaken friskare och dämpar den syntetiska känslan något. Testa! Jag använder torkad ingefära (pulver alltså), typ 0,5-1 tsk per portion protein. Funkar bra med choklad- och apelsinsmak. Kanske inte med vanilj, har inte testat det...
2014-09-29
Dags igen
Det är dags igen för flera olika saker. Den mest dramatiska av dem är att stora killen, V, skall få operera det andra ögat. Vid senaste synkontrollen såg han sämre än innan på det öga som fortfarande har starr, ortoptisten testade med starkare glas och då såg han bättre igen. Men hon ville nog ändå att läkaren skulle kolla, och sagt och gjort. Efter en mycket snabb kontroll förklarade doktor Alf att om ett barn blir MER översynt så är det nåt som är lurt. Barn föds översynta och ska sen gå mot normal syn eller möjligen närsynthet. Blir översyntheten plötsligt värre så är det nåt annat som orsakar den. T ex starr. Exakt HUR starren ger översynthet fick jag inte reda på, men jag tror på vad han säger. Operationen blir nån gång i november som det ser ut nu, och alla tummar måste hållas för att det inte ska bli lika trassligt som förra gången (med två extra operationer och en lins som kommer att sitta lite fel tills det görs ytterligare en operation, i vuxen ålder). Slutresultatet av förra ögats operationer är dock strålande, med glasögon har killen full syn på det opererade ögat. Det har inte minstingen, E. hans syn har inte förbättrats ett dugg sen senaste besöket och han får nu fortsätta med lappen ytterligare några veckor, men under längre tid varje dag. Detta var dock inget som oroade vare sig läkare eller ortoptist. "Så kan det vara i den åldern, det betyder inte att han inte kommer att få full syn senare" sa de nonchalant.
Det är också dags igen för farmor och farfar att ta hand om ett av våra barn i en vecka. Det är inte vi som ber dem om det, utan det är alltid på deras initiativ. V åkte med farfar i lördags så nu får E rå om båda sina föräldrar helt själv, något som gör honom till en riktigt påfrestande liten skit :)
Det är dags att ta fram skinnstövlarna eftersom hösten till slut är här.
Och det är dags att byta ut alla växter på uteplatsen eftersom de dör en inte så vidare vacker, men väldigt utdragen död just nu.
Efter en veckas träningsuppehåll är det också dags att starta med Stronglifts. Lustigt namn såhär i början, eftersom man verkligen inte gör några starka lyft. Tanken är att man börjar väldigt lätt och sen ökar med 2,5 - 5 kg per övning och pass: 5 kg för marklyft, 2,5 för knäböj, bänkpress, skivstångsrodd och militärpress. Dessa är de enda övningar man gör, och "väldigt lätt" innebär att man börjar med bara stången, dvs 20 kg, ifall man är nybörjare i övningarna. Har man bra koll på tekniken får man lov att börja på hälften av sitt 5RM (den maxvikt man klarar fem repetitioner med alltså). Nu är jag ju inte nybörjare i alla övningar, bara i skivstångsrodd, men koll på tekniken..? Nja. 20 kg är rekommendationen för män, precis som ökningarna. Karln som "uppfunnit" programmet rekommenderar kvinnor att börja lättare och göra mindre ökningar, men det finns inga specifika "regler" för min hälft av befolkningen, så jag kommer att köra såhär:
Knäböj: Enligt den manliga rekommendationen
Bänkpress: Startar på 15 kg (damstång), ökar med 2,5 kg per pass tills det börjar bli svårt att klara 5*5, ökar då med 1-1,5 kg per pass
Skivstångsrodd: Samma som bänkpress
Militärpress: Startar på 15, ökar med 1-1,5 kg per pass (jag är som sagt VÄLDIGT kass på militärpress)
Marklyft: Startar på 40 (det går inte att göra marklyft med bara stången, eftersom den kommer för nära självaste marken då), höjer med 5 kg per pass tills det blir svårt att klara 5 repetitioner, höjer sedan med 2,5 kg per pass.
Jag är onekligen lite rädd för stronglifts. Man kör knäböj varje pass. Knäböj är, trots 30 day glute challenge, inte min starka sida. Jag är rädd för att snabbt bli "utbränd", trots alla försäkringar om att man visst klarar av att böja 3 ggr/vecka.
Vi får väl se.
Ja just det, hur ökar jag med bara 1 kg? Jo, jag köper egna 0,5-kgs viktplattor från Nordic Fighter, http://www.nordicfighter.com/x-fit/vikter/bumper-viktskivor-50mm.html
En annan sak som det tydligen är dags för är höftproblem och ryggsmärta. Nej, det var INTE smart att göra hundratals knäböj varje dag parallellt med sin vanliga benträning. Har råkat ut för nåt som jag själv diagnostiserar som "snapping hip syndrome", mer specifikt:
Less commonly seen medial extra-articular type is caused by the iliopsoas tendon catching on the anterior inferior iliac spine(AIIS), the lesser trochanter, or the iliopectineal ridge during hip extension, as the tendon moves from an anterior lateral (front, side) to a posterior medial (back, middle) position.
(Bild lånad från http://www.thewhitchurchclinic.co.uk/)
Alltså, lyfter jag knäet uppåt och utåt så gör det ont i ljumsken, och det knäpper till. Nu har ju jag knäpp och knak i varje led i kroppen sen barnsben, så att det började låta även i höften var inget jag ens uppmärksammade till en början, förrän jag googlade på vad det kunde vara som gjorde ont och hittade detta. Stämmer väldigt väl in på vad jag gjort, var det känns och att det är den jäkla höftböjaren som spökar igen (vilket jag redan visste då jag fått ont i ryggen på samma sätt som tidigare). Sannolikt har jag även fått slemsäcksinflammation i området. Så kan det gå.
Så det är alltså dags för mer aggressiv höftböjarstretch igen. Har köpt en foam roller (på Rusta av alla ställen! Herregud, det är en glorifierad jättekavel, jag fattar inte att de man kan köpa på typ Stadium kan kosta fyrahundra spänn...) och älskar den redan passionerat. Plötsligt kan jag göra knäböj nedanför parallellt utan "butt wink" (dvs utan att ryggen böjer sig). Så jag fortsätter att stretcha och kavla. Det gör ont. Det som inte dödar härdar.
Idag är jag glad över
* att jag tog mig tid att skriva här
* att jag startat med stronglifts
* att jag haft träningsuppehåll
* min glorifierade jättekavel i bjärt orange
* att jag brunchade med väninnor igår
Det är också dags igen för farmor och farfar att ta hand om ett av våra barn i en vecka. Det är inte vi som ber dem om det, utan det är alltid på deras initiativ. V åkte med farfar i lördags så nu får E rå om båda sina föräldrar helt själv, något som gör honom till en riktigt påfrestande liten skit :)
Det är dags att ta fram skinnstövlarna eftersom hösten till slut är här.
Och det är dags att byta ut alla växter på uteplatsen eftersom de dör en inte så vidare vacker, men väldigt utdragen död just nu.
Efter en veckas träningsuppehåll är det också dags att starta med Stronglifts. Lustigt namn såhär i början, eftersom man verkligen inte gör några starka lyft. Tanken är att man börjar väldigt lätt och sen ökar med 2,5 - 5 kg per övning och pass: 5 kg för marklyft, 2,5 för knäböj, bänkpress, skivstångsrodd och militärpress. Dessa är de enda övningar man gör, och "väldigt lätt" innebär att man börjar med bara stången, dvs 20 kg, ifall man är nybörjare i övningarna. Har man bra koll på tekniken får man lov att börja på hälften av sitt 5RM (den maxvikt man klarar fem repetitioner med alltså). Nu är jag ju inte nybörjare i alla övningar, bara i skivstångsrodd, men koll på tekniken..? Nja. 20 kg är rekommendationen för män, precis som ökningarna. Karln som "uppfunnit" programmet rekommenderar kvinnor att börja lättare och göra mindre ökningar, men det finns inga specifika "regler" för min hälft av befolkningen, så jag kommer att köra såhär:
Knäböj: Enligt den manliga rekommendationen
Bänkpress: Startar på 15 kg (damstång), ökar med 2,5 kg per pass tills det börjar bli svårt att klara 5*5, ökar då med 1-1,5 kg per pass
Skivstångsrodd: Samma som bänkpress
Militärpress: Startar på 15, ökar med 1-1,5 kg per pass (jag är som sagt VÄLDIGT kass på militärpress)
Marklyft: Startar på 40 (det går inte att göra marklyft med bara stången, eftersom den kommer för nära självaste marken då), höjer med 5 kg per pass tills det blir svårt att klara 5 repetitioner, höjer sedan med 2,5 kg per pass.
Jag är onekligen lite rädd för stronglifts. Man kör knäböj varje pass. Knäböj är, trots 30 day glute challenge, inte min starka sida. Jag är rädd för att snabbt bli "utbränd", trots alla försäkringar om att man visst klarar av att böja 3 ggr/vecka.
Vi får väl se.
Ja just det, hur ökar jag med bara 1 kg? Jo, jag köper egna 0,5-kgs viktplattor från Nordic Fighter, http://www.nordicfighter.com/x-fit/vikter/bumper-viktskivor-50mm.html
En annan sak som det tydligen är dags för är höftproblem och ryggsmärta. Nej, det var INTE smart att göra hundratals knäböj varje dag parallellt med sin vanliga benträning. Har råkat ut för nåt som jag själv diagnostiserar som "snapping hip syndrome", mer specifikt:
Less commonly seen medial extra-articular type is caused by the iliopsoas tendon catching on the anterior inferior iliac spine(AIIS), the lesser trochanter, or the iliopectineal ridge during hip extension, as the tendon moves from an anterior lateral (front, side) to a posterior medial (back, middle) position.(Bild lånad från http://www.thewhitchurchclinic.co.uk/)
Alltså, lyfter jag knäet uppåt och utåt så gör det ont i ljumsken, och det knäpper till. Nu har ju jag knäpp och knak i varje led i kroppen sen barnsben, så att det började låta även i höften var inget jag ens uppmärksammade till en början, förrän jag googlade på vad det kunde vara som gjorde ont och hittade detta. Stämmer väldigt väl in på vad jag gjort, var det känns och att det är den jäkla höftböjaren som spökar igen (vilket jag redan visste då jag fått ont i ryggen på samma sätt som tidigare). Sannolikt har jag även fått slemsäcksinflammation i området. Så kan det gå.
Så det är alltså dags för mer aggressiv höftböjarstretch igen. Har köpt en foam roller (på Rusta av alla ställen! Herregud, det är en glorifierad jättekavel, jag fattar inte att de man kan köpa på typ Stadium kan kosta fyrahundra spänn...) och älskar den redan passionerat. Plötsligt kan jag göra knäböj nedanför parallellt utan "butt wink" (dvs utan att ryggen böjer sig). Så jag fortsätter att stretcha och kavla. Det gör ont. Det som inte dödar härdar.
Idag är jag glad över
* att jag tog mig tid att skriva här
* att jag startat med stronglifts
* att jag haft träningsuppehåll
* min glorifierade jättekavel i bjärt orange
* att jag brunchade med väninnor igår
2014-09-08
Hösttrött
Jag sover för lite. Det är lätt hänt, när man är trött hela dagarna fram till kl 21, då plötsligt tröttheten är som bortblåst. I säng kl 23 och så ska man upp och träna 04:30. Ja, nu går jag ju inte upp den tiden varje dag, men två nätter i veckan med 5,5 timmars sömn verkar ge ett underskott totalt sett. I oktober ska jag utmana mig själv med att sova i snitt 7 timmar per natt (utslaget per vecka). Idealet vore såklart att helt enkelt sova minst 7 timmar per natt utslaget per natt, men jag har så himla svårt att somna kl 21:30. Flytta på träningen? ALDRIG!!!
Fast jag hade faktiskt tänkt ha en veckas träningsuppehåll om sisådär två veckor. Jag har kört enligt mitt nya träningsupplägg sen senast jag skrev, ungefär. Och.. jag vet inte. Jag tycker inte att jag blivit speciellt mycket starkare, trots att jag över sommaren har ätit och sovit ordentligt. Men nu, nu blir jag istället SVAGARE i vissa övningar (t ex i militärpress, som alltid varit en hatövning för mig, men som jag lovat PTn att ge en chans eftersom han tyckte att jag inte fick göra pull ups om jag inte hade en motsvarande pressövning). Trapeziusmusklerna vill också ta över ALL min överkroppsträning. De är extremt villiga att hjälpa till, och jag försöker sääääänka axlarna, men tjoff! så är axlarna vid öronen igen och tapezius jublar över att få vara med. Oavsett om det är militärpress, bicepscyrl, hantellyft åt sidan, marklyft eller pull ups. Nåja, träningen går alltså inte helt och hållet i rätt riktning, jag känner mig hängig och omotiverad och alltså får det bli ett uppehåll. Men inte nu direkt. För som om jag inte redan tränade ben tillräckligt så har jag också, dumdristigt, hoppat på "30 day glute challenge" eftersom jag misstänker att min bakdel latar sig alldeles för mycket. Lårmusklerna är som trapsen, de jublar i ALLA benövningar och gör glatt hela jobbet, medan min stjärt hänger oanvänd och dallrar där bak. Så idag ska jag göra 170 knäböj och 170 hip thrusts (kroppsvikt) uppdelat i så många set jag behöver, men i alla fall i följd. Puh. Om två veckor är jag uppe i 250 av varje. Då är "utmaningen" slut. Så då ska jag vila från all träning som inte är ren transport i minst en vecka.
Ajuste: INGET ont i ryggen längre! Kanske för att jag i dagsläget bara kör 5*5*65 pausmark var fjärde träningspass (gör tre pass i veckan, så alltså inte ens ett markpass i veckan), eller så beror det på träning och stretch av höftböjarna. Oavsett vilket så är jag mycket glad. Och mycket svag. 65 kg är ju INGENTING i marklyft. Suck.
Killarna har börjat på förskola och trivs tack och lov som fiskar i vattnet. Främst V (femåringen) som har fått nya kompisar som också gillar lego och krig. Minstingen, E, hamnade på småbarnsavdelning trots att han fyllt tre. Det finns några treåringar till, men vi hoppas ju på att han ska få flytta upp snart, eftersom han är näst äldst. Han har dock inte klagat, och säger att han har det kul på dagis, så det är väl bara att hoppas på att det håller i sig.
Dags för ögondoktor för båda barnen om ett par veckor. E har fått ha lapp i 10 veckor nu, 90 minuter per dag. Hans opererade öga har fortfarande sämre synskärpa än det andra, men det hade förbättrat sig väldigt mycket efter den första lapp-månaden. Så nu hoppas vi på att slippa lappen efter nästa kontroll. V har börjat se sämre med sitt icke-opererade öga, men det verkar som om det kanske bara är fråga om att han behöver starkare glas i glasögonen. Vi håller tummarna. Vi slipper gärna fler operationer om det inte är absolut nödvändigt.
Idag är jag glad över:
* att jag inte är förkyld
* att sommarvärmen har återkommit litegrann
* att jag bestämt mig för en vilovecka
* att ungarna trivs på förskolan
* att vi har rätt till ersättning för att vara hemma med sjukt barn i det här landet
Fast jag hade faktiskt tänkt ha en veckas träningsuppehåll om sisådär två veckor. Jag har kört enligt mitt nya träningsupplägg sen senast jag skrev, ungefär. Och.. jag vet inte. Jag tycker inte att jag blivit speciellt mycket starkare, trots att jag över sommaren har ätit och sovit ordentligt. Men nu, nu blir jag istället SVAGARE i vissa övningar (t ex i militärpress, som alltid varit en hatövning för mig, men som jag lovat PTn att ge en chans eftersom han tyckte att jag inte fick göra pull ups om jag inte hade en motsvarande pressövning). Trapeziusmusklerna vill också ta över ALL min överkroppsträning. De är extremt villiga att hjälpa till, och jag försöker sääääänka axlarna, men tjoff! så är axlarna vid öronen igen och tapezius jublar över att få vara med. Oavsett om det är militärpress, bicepscyrl, hantellyft åt sidan, marklyft eller pull ups. Nåja, träningen går alltså inte helt och hållet i rätt riktning, jag känner mig hängig och omotiverad och alltså får det bli ett uppehåll. Men inte nu direkt. För som om jag inte redan tränade ben tillräckligt så har jag också, dumdristigt, hoppat på "30 day glute challenge" eftersom jag misstänker att min bakdel latar sig alldeles för mycket. Lårmusklerna är som trapsen, de jublar i ALLA benövningar och gör glatt hela jobbet, medan min stjärt hänger oanvänd och dallrar där bak. Så idag ska jag göra 170 knäböj och 170 hip thrusts (kroppsvikt) uppdelat i så många set jag behöver, men i alla fall i följd. Puh. Om två veckor är jag uppe i 250 av varje. Då är "utmaningen" slut. Så då ska jag vila från all träning som inte är ren transport i minst en vecka.
Ajuste: INGET ont i ryggen längre! Kanske för att jag i dagsläget bara kör 5*5*65 pausmark var fjärde träningspass (gör tre pass i veckan, så alltså inte ens ett markpass i veckan), eller så beror det på träning och stretch av höftböjarna. Oavsett vilket så är jag mycket glad. Och mycket svag. 65 kg är ju INGENTING i marklyft. Suck.
Killarna har börjat på förskola och trivs tack och lov som fiskar i vattnet. Främst V (femåringen) som har fått nya kompisar som också gillar lego och krig. Minstingen, E, hamnade på småbarnsavdelning trots att han fyllt tre. Det finns några treåringar till, men vi hoppas ju på att han ska få flytta upp snart, eftersom han är näst äldst. Han har dock inte klagat, och säger att han har det kul på dagis, så det är väl bara att hoppas på att det håller i sig.
Dags för ögondoktor för båda barnen om ett par veckor. E har fått ha lapp i 10 veckor nu, 90 minuter per dag. Hans opererade öga har fortfarande sämre synskärpa än det andra, men det hade förbättrat sig väldigt mycket efter den första lapp-månaden. Så nu hoppas vi på att slippa lappen efter nästa kontroll. V har börjat se sämre med sitt icke-opererade öga, men det verkar som om det kanske bara är fråga om att han behöver starkare glas i glasögonen. Vi håller tummarna. Vi slipper gärna fler operationer om det inte är absolut nödvändigt.
Idag är jag glad över:
* att jag inte är förkyld
* att sommarvärmen har återkommit litegrann
* att jag bestämt mig för en vilovecka
* att ungarna trivs på förskolan
* att vi har rätt till ersättning för att vara hemma med sjukt barn i det här landet
2014-06-26
Semesterdags och mera höftbekymmer
Hur är det med mig då? Jotack, det knallar och går. För tillfället knallar det hellre än det står eller sitter. Mer om det senare.
Snart är det semester - varje år blir man liksom lika förvånad när midsommar seglar upp "Vaddå?? Ledigheten borde väl ha börjat nu??" som om man fortfarande gick i skolan. Trots att det är 14 år sen jag tog min högskoleexamen och därmed avslutade sommarlovseran i livet.
Men om en vecka är det sista arbetsdagen, dagen därpå (en fredag) tar vi vårt pick och pack och våra barn och åker till svärföräldrarna i Västerås för att begapa Power Big Meet, som enligt uppgift har sin "cruising" nån gång runt 17-tiden på fredagseftermiddagen - hoppas vi hinner (för jag antar att trafiksituationen inne i Västerås är tämligen kaotisk den dagen).
Efter helgen bär det av norrut, mot sommarstugan. Jag och barnen flyger, maken kör. Och så gör vi tvärtom på vägen tillbaka. Alltså maken och barnen flyger medan jag kör, med 80-talsmusik på skrålvänlig volym i bilen (om ni hör nåt i luften som surrar (och bor t ex i Sundsvall) - så är det bara jag som sjunger med i "Love in the first degree").
Bilkörandet avslutas i Uppsala, där vi ska bo hos mamma i nån vecka. Och sen åker vi hem för en veckas hemmavistelse innan jobbet börjar om och barnen börjar på dagis (ja, förskola såklart).
Vi har varit och tittat på förskolan både med och utan barn och.. tja.. det är ju många barn där. Helt klart. Vi kommer att ha ett par trötta killar de första två veckorna på terminen. Men jag tror det blir bra ändå.
Minstingen har nu efterbehandlats klart efter operationen, och är nu "frisk" - dock ser han faktiskt SÄMRE på det opererade ögat än tidigare, men det är såklart helt normalt eftersom han måste träna med sin nya synskärpa och dubbelslipade glas. Allt detta finns på plats, men själva aktiverandet av ögat har liksom inte startat av sig själv, så nu blir det lappträning över sommaren. Tur att vi har vanan inne...
Och vad är det då med mina höfter?
Ja, det är nog mest en teori jag har, om jag ska vara ärlig. Teorin är att mina höftböjare är katastrofalt korta och svaga. Skäggige PTn tror sig minnas att han kollade status på höftböjarna, medan jag mest minns att han kollade att jag inte hade några låsningar.
Varför har jag den här teorin då?
När jag började träna för nåt år sen hade jag precis kört spinning 1-2 gånger i veckan under en period. Spinning stärker höftböjarna. Jag har slutat med spinning. I början stretchade jag också duktigt efter passet. Efter att ha läst på Internetts att det inte finns några som helst indikationer på att stretching funkar så slutade jag att stretcha nån gång innan jul. Jag har ett skrivbordsjobb där höftböjarna får vara i utsträckt läge minimal del av tiden.
I somras marklyfte jag väl sisådär 70 kg utan att få ont nånstans. Sen hade jag långa och intensiva träningsuppehåll under hösten och fick sänka vikterna, och när jag väl kom upp i 70-75 kg igen började jag få ont/bli trött i ryggen, en känsla som inte kom under själva lyftandet men efter passet och sen höll i sig i flera dagar. Jag kom upp i 80*3 men fick sen sänka till 70*5 och det blev inte helt bra ändå.
Enter PT. Den Skäggige har verkligen gjort så att min teknik är radikalt mycket bättre och han ser inga fel i mitt utförande nu. Men lik förbannat, när jag kom upp i 75*1 igen så kom tröttheten i ländryggen tillbaka som ett brev på posten. Vi har mixtrat lite med att sänka vikter, inrikta mig på pausmark med något lättare vikter men problemet kvarstår.
Ländryggssmärta kan bero på typ en miljon olika saker. Men i och med att jag har en svag men ihållande smärta som sträcker sig hela vägen från ländryggen och ner i bäckenet och jag i vissa fall får känningar i ljumsken på ena sidan, samt har en ganska rejäl svank, så ligger det överst på gissningslistan för min del. Det gör eskalerande ont ju längre jag står/sitter i samma position, men att gå funkar bra, och jag har inte ont på nätter/morgnar, dvs det blir inte sämre av att ligga ner. Hade det varit nåt problem med diskarna (diskbråck/utbuktning) borde jag ha känt MER smärta, sannolikt ilningar ner i benet, eventuellt känselbortfall och en viss muskulär funktionsnedsättning. Ryggskott är ju också hyfsat smärtsamt. Så sannolikt är det ett muskulärt problem, men det är inte självklart att det är höftböjarna.
Strategin BORDE vara att gå till kiropraktor eller liknande. Ekonomin för detta finns inte riktigt, och inte tiden heller. Så strategin ÄR att göra stretchövningar för höftböjarna och när jag stretchat i några dagar börja göra övningar för att stärka höftböjarna också. När jag stretchar höftböjarna drar det i ryggen på precis det ställe där jag har ont/känningar. Vi får väl se vad Den Skäggige Jätten anser om detta. Hans nuvarande ståndpunkt är att fortsätta köra marklyft, pausmark och hip thrusts, fast köra på ganska lätta vikter i mark/pausmark och sen öka på försiktigt när det inte längre påverkar ryggen.
Så idag har jag kört såhär:
Pull throughs:
20*20
Raka marklyft:
20*20
Marklyft:
35*5
45*5
50*3
55*2
60*1
65*1
Pausmark:
55*5
55*5
55*5
Hip thrusts:
65*8
65*8
65*8
65*8
65*8
Och sen blev det lite framsida ben:
Jägarvila, mot vägg:
2:03
1:31
1:33
Benspark (droppset), en hatövning:
25*13, 20*5, 15*4, 10*5
25*12, 20*4, 15*4, 10*4
25*12, 20*4, 15*4, 10*5
Sittande benpress:
110*9
110*9
Vill inte ge mig på någon skivstångsövning typ knäböj när jag redan har känningar i ländrygg och dessutom har kört marklyft precis innan. Så maskiner it is.
Apropå höftböjarstretch:
Jag har gjort fel hela livet. Nu tror jag att jag gör rätt.
Du skall stå i friarställning, med båda benen i 90 graders vinkel. Detta innebär att det knäet du står på skall vara rakt under höften och det andra benet skall ha fotleden rakt under knäet. I denna ställning, spänn rumpa och mage så att din svank minskar. Tänk att bäckenet är en hink med vatten och tippa bäckenet som om du skulle hälla ut detta imaginära vatten bakom dig. Annan populär beskrivning är att låtsas att man har en svans och låtsas som om man drar in den mellan benen och lyfter den uppåt framför kroppen. You get it. Låret skall fortfarande vara riktat RAKT NEDÅT, det är bara bäckenet som tippar. Gör du rätt så känner du redan nu att det spänner och drar lite varstans. I mitt fall känner jag tyvärr mest i framsida lår oavsett hur jag gör denna övning, men också, som sagt, i ländryggen. Vid behov, tryck fram bäckenet LITE, med bibehållan ryggposition (ingen svank!!!) så att dina ben inte längre är i exakt 90 grader. Man ska alltså INTE försöka luta sig så långt fram som möjligt och hänga över benet, det gör att man börjar svanka och höftböjaren sträcks inte längre.
Höftböjaren (den muskel jag kallar höftböjaren här är den som heter psoas, det finns flera) fäster i flera kotor i ländryggen, går sen nedår och framåt genom bäckenet och fäster i lårbenets insida. Googla fram en bild! Här inser vi enkelt att när höftböjaren kortas drar den ryggraden mot låret, och för att stretcha den så ska vi ha ljumsken så platt som möjligt. Att luta sig jättelångt fram stretchar mest framsida lår, eftersom du kommer att svanka för att åstadkomma detta kommer du att ha en vinkel i ljumsken som gör att höftböjaren inte är sträckt. Comprende?
Puh.
För att återvända till ett kärt ämne har jag hittat nya träningsbrallor som jag ska köpa (trots ekonomiska svårigheter) om de dyker upp i den amerikanska LaBellaMafia-nätbutiken:
För vem vill INTE ha ett par träningsbrallor med ett sjöodjur, en skattkista och en döskalle??
Idag är jag glad över:
* snart semester
* att skäggige PTn ska göra ett nytt träningsschema för mig, hurra!
* att jag är ganska säker på att jag inte har diskbråck och inte heller kommer att dra på mig det pga bristande marklyftsteknik
* att ögonoperation och tiden efter har gått så totalt smärtfritt
* att jag börjar fundera på att klippa håret på ett eller annat sätt.
Snart är det semester - varje år blir man liksom lika förvånad när midsommar seglar upp "Vaddå?? Ledigheten borde väl ha börjat nu??" som om man fortfarande gick i skolan. Trots att det är 14 år sen jag tog min högskoleexamen och därmed avslutade sommarlovseran i livet.
Men om en vecka är det sista arbetsdagen, dagen därpå (en fredag) tar vi vårt pick och pack och våra barn och åker till svärföräldrarna i Västerås för att begapa Power Big Meet, som enligt uppgift har sin "cruising" nån gång runt 17-tiden på fredagseftermiddagen - hoppas vi hinner (för jag antar att trafiksituationen inne i Västerås är tämligen kaotisk den dagen).
Efter helgen bär det av norrut, mot sommarstugan. Jag och barnen flyger, maken kör. Och så gör vi tvärtom på vägen tillbaka. Alltså maken och barnen flyger medan jag kör, med 80-talsmusik på skrålvänlig volym i bilen (om ni hör nåt i luften som surrar (och bor t ex i Sundsvall) - så är det bara jag som sjunger med i "Love in the first degree").
Bilkörandet avslutas i Uppsala, där vi ska bo hos mamma i nån vecka. Och sen åker vi hem för en veckas hemmavistelse innan jobbet börjar om och barnen börjar på dagis (ja, förskola såklart).
Vi har varit och tittat på förskolan både med och utan barn och.. tja.. det är ju många barn där. Helt klart. Vi kommer att ha ett par trötta killar de första två veckorna på terminen. Men jag tror det blir bra ändå.
Minstingen har nu efterbehandlats klart efter operationen, och är nu "frisk" - dock ser han faktiskt SÄMRE på det opererade ögat än tidigare, men det är såklart helt normalt eftersom han måste träna med sin nya synskärpa och dubbelslipade glas. Allt detta finns på plats, men själva aktiverandet av ögat har liksom inte startat av sig själv, så nu blir det lappträning över sommaren. Tur att vi har vanan inne...
Och vad är det då med mina höfter?
Ja, det är nog mest en teori jag har, om jag ska vara ärlig. Teorin är att mina höftböjare är katastrofalt korta och svaga. Skäggige PTn tror sig minnas att han kollade status på höftböjarna, medan jag mest minns att han kollade att jag inte hade några låsningar.
Varför har jag den här teorin då?
När jag började träna för nåt år sen hade jag precis kört spinning 1-2 gånger i veckan under en period. Spinning stärker höftböjarna. Jag har slutat med spinning. I början stretchade jag också duktigt efter passet. Efter att ha läst på Internetts att det inte finns några som helst indikationer på att stretching funkar så slutade jag att stretcha nån gång innan jul. Jag har ett skrivbordsjobb där höftböjarna får vara i utsträckt läge minimal del av tiden.
I somras marklyfte jag väl sisådär 70 kg utan att få ont nånstans. Sen hade jag långa och intensiva träningsuppehåll under hösten och fick sänka vikterna, och när jag väl kom upp i 70-75 kg igen började jag få ont/bli trött i ryggen, en känsla som inte kom under själva lyftandet men efter passet och sen höll i sig i flera dagar. Jag kom upp i 80*3 men fick sen sänka till 70*5 och det blev inte helt bra ändå.
Enter PT. Den Skäggige har verkligen gjort så att min teknik är radikalt mycket bättre och han ser inga fel i mitt utförande nu. Men lik förbannat, när jag kom upp i 75*1 igen så kom tröttheten i ländryggen tillbaka som ett brev på posten. Vi har mixtrat lite med att sänka vikter, inrikta mig på pausmark med något lättare vikter men problemet kvarstår.
Ländryggssmärta kan bero på typ en miljon olika saker. Men i och med att jag har en svag men ihållande smärta som sträcker sig hela vägen från ländryggen och ner i bäckenet och jag i vissa fall får känningar i ljumsken på ena sidan, samt har en ganska rejäl svank, så ligger det överst på gissningslistan för min del. Det gör eskalerande ont ju längre jag står/sitter i samma position, men att gå funkar bra, och jag har inte ont på nätter/morgnar, dvs det blir inte sämre av att ligga ner. Hade det varit nåt problem med diskarna (diskbråck/utbuktning) borde jag ha känt MER smärta, sannolikt ilningar ner i benet, eventuellt känselbortfall och en viss muskulär funktionsnedsättning. Ryggskott är ju också hyfsat smärtsamt. Så sannolikt är det ett muskulärt problem, men det är inte självklart att det är höftböjarna.
Strategin BORDE vara att gå till kiropraktor eller liknande. Ekonomin för detta finns inte riktigt, och inte tiden heller. Så strategin ÄR att göra stretchövningar för höftböjarna och när jag stretchat i några dagar börja göra övningar för att stärka höftböjarna också. När jag stretchar höftböjarna drar det i ryggen på precis det ställe där jag har ont/känningar. Vi får väl se vad Den Skäggige Jätten anser om detta. Hans nuvarande ståndpunkt är att fortsätta köra marklyft, pausmark och hip thrusts, fast köra på ganska lätta vikter i mark/pausmark och sen öka på försiktigt när det inte längre påverkar ryggen.
Så idag har jag kört såhär:
Pull throughs:
20*20
Raka marklyft:
20*20
Marklyft:
35*5
45*5
50*3
55*2
60*1
65*1
Pausmark:
55*5
55*5
55*5
Hip thrusts:
65*8
65*8
65*8
65*8
65*8
Och sen blev det lite framsida ben:
Jägarvila, mot vägg:
2:03
1:31
1:33
Benspark (droppset), en hatövning:
25*13, 20*5, 15*4, 10*5
25*12, 20*4, 15*4, 10*4
25*12, 20*4, 15*4, 10*5
Sittande benpress:
110*9
110*9
Vill inte ge mig på någon skivstångsövning typ knäböj när jag redan har känningar i ländrygg och dessutom har kört marklyft precis innan. Så maskiner it is.
Apropå höftböjarstretch:
Jag har gjort fel hela livet. Nu tror jag att jag gör rätt.
Du skall stå i friarställning, med båda benen i 90 graders vinkel. Detta innebär att det knäet du står på skall vara rakt under höften och det andra benet skall ha fotleden rakt under knäet. I denna ställning, spänn rumpa och mage så att din svank minskar. Tänk att bäckenet är en hink med vatten och tippa bäckenet som om du skulle hälla ut detta imaginära vatten bakom dig. Annan populär beskrivning är att låtsas att man har en svans och låtsas som om man drar in den mellan benen och lyfter den uppåt framför kroppen. You get it. Låret skall fortfarande vara riktat RAKT NEDÅT, det är bara bäckenet som tippar. Gör du rätt så känner du redan nu att det spänner och drar lite varstans. I mitt fall känner jag tyvärr mest i framsida lår oavsett hur jag gör denna övning, men också, som sagt, i ländryggen. Vid behov, tryck fram bäckenet LITE, med bibehållan ryggposition (ingen svank!!!) så att dina ben inte längre är i exakt 90 grader. Man ska alltså INTE försöka luta sig så långt fram som möjligt och hänga över benet, det gör att man börjar svanka och höftböjaren sträcks inte längre.
Höftböjaren (den muskel jag kallar höftböjaren här är den som heter psoas, det finns flera) fäster i flera kotor i ländryggen, går sen nedår och framåt genom bäckenet och fäster i lårbenets insida. Googla fram en bild! Här inser vi enkelt att när höftböjaren kortas drar den ryggraden mot låret, och för att stretcha den så ska vi ha ljumsken så platt som möjligt. Att luta sig jättelångt fram stretchar mest framsida lår, eftersom du kommer att svanka för att åstadkomma detta kommer du att ha en vinkel i ljumsken som gör att höftböjaren inte är sträckt. Comprende?
Puh.
För att återvända till ett kärt ämne har jag hittat nya träningsbrallor som jag ska köpa (trots ekonomiska svårigheter) om de dyker upp i den amerikanska LaBellaMafia-nätbutiken:
För vem vill INTE ha ett par träningsbrallor med ett sjöodjur, en skattkista och en döskalle??
Idag är jag glad över:
* snart semester
* att skäggige PTn ska göra ett nytt träningsschema för mig, hurra!
* att jag är ganska säker på att jag inte har diskbråck och inte heller kommer att dra på mig det pga bristande marklyftsteknik
* att ögonoperation och tiden efter har gått så totalt smärtfritt
* att jag börjar fundera på att klippa håret på ett eller annat sätt.
2014-05-22
Vissa har det, andra inte
Jag har:
Nya träningsbyxor (igen!!!)
En PT
En nyopererad son
Uteplats
Jag har inte:
Bröst
Pigment
Tid över
Byxor
Jag skrev att jag beställt dem men inte fått dem i förra inlägget. Nu är de här. Jag beställde även ett par härligt 80-talsinspirerade shorts, men de finns inte på bild och jag har inte provat att träna i dem. Byxorna däremot, finns på fotografi minsann. Och jag har även ett utlåtande.
Märket heter Labellamafia och är brasilianskt, men det är den amerikanska återförsäljaren, labellamafiaclothing.com, som levererar internationellt.
Hur är de att träna i? Jodå, funkar. Inget revolutionerande. De glider ner lite, vilket får mig att fundera på deras storleksangivelser. Borde jag tagit en small? Jag var i nedre gränsen för medium över höfterna, men ganska precis medium i midjan enligt måttabellen. Funkar på gymmet, men om jag var en person som sprang så skulle jag nog välja andra tights.
Hur ser de ut?
Ni får som synes hålla till godo med suddiga sidbilder i dåligt ljus eftersom jag fotade i jobbets omklädningsrum och inte verkar ha tagit nån bild framifrån eller bakifrån.
Idag är jag glad över
* vädret
* att jag tränat
* att jag är "ledig" (vabbar) i morrn
* att vi ska åka till Stockholm över kristi himmelsfärd (nästa helg)
* att inget har strula med Es öga hittitlls.
Nya träningsbyxor (igen!!!)
En PT
En nyopererad son
Uteplats
Jag har inte:
Bröst
Pigment
Tid över
Byxor
Jag skrev att jag beställt dem men inte fått dem i förra inlägget. Nu är de här. Jag beställde även ett par härligt 80-talsinspirerade shorts, men de finns inte på bild och jag har inte provat att träna i dem. Byxorna däremot, finns på fotografi minsann. Och jag har även ett utlåtande.
Märket heter Labellamafia och är brasilianskt, men det är den amerikanska återförsäljaren, labellamafiaclothing.com, som levererar internationellt.
Hur är de att träna i? Jodå, funkar. Inget revolutionerande. De glider ner lite, vilket får mig att fundera på deras storleksangivelser. Borde jag tagit en small? Jag var i nedre gränsen för medium över höfterna, men ganska precis medium i midjan enligt måttabellen. Funkar på gymmet, men om jag var en person som sprang så skulle jag nog välja andra tights.
Hur ser de ut?
Färgen är mörkgrå (nästan svart), de rosa fälten har en anstrykning åt neonaprikos och gränsen mellan rosa och svart är kantad av smala turkosa band. Lustig detalj är att den kvinnliga modellen på hemsidan var något mer solbränd/mörkhyad än jag (något, bara något...) så jag såg inte att det var mesh/nät i bensluten på baksidan av benen. En kompis fnissade och sa att det såg en smula bordellmässigt ut. Japp, det är jag som är gymglädjeflickan.
PT
Jag har gett i uppdrag åt en stor, skäggig man att lära mig marklyfta. Jag tycker att han gör det bra. Han lokaliserade ganska snabbt problempudelns kärna, vilket är att jag inte öppnar höfterna. Ett lite lustigt uttryck givet bordellbyxorna ovan, men "öppna höfterna" betyder inte "sära på benen". Inte på DET sättet i alla fall. För mig som var novis inom höftöppningsområdet fungerade följande beskrivning bäst: Ställ dig med fötterna typ axelbrett isär och med tårna pekande bara aningens utåt. Utan att flytta på fötterna, vrid nu knäna utåt så mycket du kan.
Voila! Muskler jag aldrig använt på sidan av rumpan/höften började plötsligt vakna till liv. Tydligast skillnad blir det i knäböj, där man plötsligt liksom sätter sig ner mellan benen istället för bakom eller ovanpå. Om ni fattar.
Första passet ägnades åt att öppna höfterna, spänna magen och böja sig framåt med lätt vikt. Nåt mellanting mellan stela marklyft och rumänska marklyft. Stången passerade knappt knäna på nervägen innan det var dags att vända. Sen fick jag göra samma övningar i läxa. Juckövningen (ni ser temat, va? Bordellbyxor, höftöppning och juckövningar) aka "pull throughs" var en favorit den veckan.
Andra passet fick jag göra marklyft från upphöjd position (stången var upphöjd, inte jag) och tredje passet faktiskt riktiga marklyft. 40 kg. Märkligt vad 40 kg är tungt när man öppnar höfterna, spänner magen och skjuter bak rumpan ordentligt medan man böjer sig framåt... Fick också göra en NY juckövning, hip thrusts (med stång). Jag kommer att få buns of steel om det här ska fortsätta på samma sätt. Mycket bra! Kompetent skäggman.
Opererad son
Jo, läkarebesöket ledde till en remiss till operation. Det är ju samma läkare som tar beslutet och som gör operationen, dr Alf Nyström. Doktor Alf måste vara typ världens bästa barnögonläkare. Vi fick en tid ganska snabbt och GIVETVIS blev E förkyld en vecka innan operationen var inbokad. Man får INTE vara förkyld när man opereras. I alla fall inte ha feber, hosta eller gult snor. Men E fick varken feber eller hosta och det gula snoret försvann dagen innan inskrivning, så vi tog oss igenom hälsokontrollen både av ögonläkare och narkosläkare. Operationen i sig gick precis så bra som man förväntar sig enligt doktor Alf. Han hade lite svårt att bedöma hur stark lins som skulle sättas in (vi snackar ju samma typ av starroperation som V fick i höstas, där vi hade så mycket problem efteråt), men undersökningen dagen efter operationen visade att han valt rätt lins, och att allt i övrigt såg superbt ut. Trycket i ögat var uppe i normala nivåer, bara en sån sak.
Nu har en dryg vecka gått och E mår hur bra som helst - det har han gjort hela tiden för den delen. Han var oresonligt arg när han vaknade upp ur narkosen, men det visade sig bero på att han var superhungrig. Illamående har hittills inte drabbat mina barn efter operationer...
Risken för blödning och infektion är större de första 10 dagarna, men den minskar stadigt så vi hoppas på det bästa. Nytt, dyrt glasögonglas är beställt och nästa återbesök är nästnästa vecka. Fram till dess turas vi om att vabba eftersom det ska vara 6 ögondroppar om dagen, vilka inte administreras av dagmamman.
Uteplats
Balkongräcket på nedre balkongen är borta och istället har vi fått 13 kvm trädäck i sydvästläge. Eller fått och fått, det blir ju hyrespåslag såklart. Men guld värt! Barnen leker utomhus medan man själv sitter och dricker islatte i en bekväm stol med dyna och fällbar rygg. De första slingerkrassefröna har grott och nu hoppas jag på en enorm tillväxthastighet av dessa så att de snart täcker de fula spaljeerna som jag panikhandlade på Plantagen (not to self: Åk till Blomsterlandet nästa gång, de har mycket snyggare saker där).
Bröst
Från att ha varit små men ändå befintliga blev de normalstora när jag fick barn och ammade. Efter att jag ammat klart E var de mindre än innan första graviditeten. Nu när jag har tappat en del i fett är det bara att konstatera: Det finns inget kvar. Det finns knappt så det räcker att fylla en A-kupa, och spänner jag bröstmuskeln så ligger tutten och skvalpar på botten av den lilla A-kupan. Hade jag varit lagd åt det hållet hade jag börjat spara till en operation. Men det finns så mycket roligare saker att göra med de pengarna - och förresten: Ska man förstora brösten så kommer man att hamna på en väg som sluttar brant ner mot tummy tucks och fettsugning av ridbyxlåren. Nej, det får nog vara. Men tack ändå.
Pigment
För oss genomskinliga har brun-utan-sol-säsongen börjat. Det är varmt och soligt och läge för trekvartsleggings. Men vad är det där som sticker ut nedanför benlinningen? Ett ben i offwhite med blåa detaljer? Ja, till och med åderbråcket, det minst charmiga på hela mig, blir snyggare med lite brunfärg. Vem vill se ut som finska flaggan, liksom?
Tid över
Det har tagit mig två veckor att lyckas hinna med att skriva detta inlägg. Och då har jag ändå inte skrivit det i ett svep. men nu är det klart!Idag är jag glad över
* vädret
* att jag tränat
* att jag är "ledig" (vabbar) i morrn
* att vi ska åka till Stockholm över kristi himmelsfärd (nästa helg)
* att inget har strula med Es öga hittitlls.
2014-04-24
Vår i luften
Pollenallergin verkar ha däckat halva Sverige. Inte mig, dock. Jag har inte blivit pollenallergisk. Än. Jag nöjer mig med alla pälsdjur, från chincilla, via minigris, katt och hund till häst. Men det är ju ganska mycket enklare att undvika minigrisar och hästar än vad det är att gå ut i vårluften, så jag är tacksam för detta. Tack, kroppen!
Det har precis varit påsk och mamma har varit och hälsat på. Eftersom vädret har varit nästan äckligt fint så har det varit en hel del utomhusvistelse, och killarna har kommit upp till en ny nivå med sina cyklar.
V har fortfarande sin 14" Islabikes Cnoc, och den börjar bli ganska liten. Jag var ju i valet och kvalet om jag skulle köpa en 14 eller 16 till honom för snart ett år sen, men bestämde 14 för att han skulle kunna ha den som springcykel. Nu visade det ju sig att han fick använda en annan springcykel, så med facit i hand skulle jag såklart köpt en 16. Men nu blev det inte så. Hur som helst, V har lärt sig att BROMSA KONTROLLERAT vilket innebär att han nu cyklar obehindrat nerför nästan vilka backar som helst. Det tog ett jäkla tag och många protester från hans sida innan han till slut gick med på att aktivt öva på att bromsa. Men när han väl fick träna och fattade hur han skulle göra så fattade han liksom direkt, och slutatde vara rädd för nerförsbackar. Mycket bra.
E har nu den springcykel som han fick i present förra året, men som var för stor då. V använde den ju först, medan E fick en mindre. Sen har den varit utlånad till en av Vs kompisar, men kompisens pappa blev glad över att vi ville ha tillbaka den, eftersom det då blir enklare att få kompisen att cykla på sin riktiga cykel (ett 12", 10-kilos-monster från Biltema). E är kaxig med sin nya cykel, och vill åka i samma backar som V. Men bromsverkan av skosulor mot ouppsopat grus är inte riktigt lika bra som bromsbelägg mot fälg, så vi får hindra honom ibland.
Apropå cykel så har jag ÄNTLIGEN bytt till sommardäck på min egen cykel, jag tror att den senaste frosten/halkan var i januari nån gång, så jag har cyklat på tunga vinterdäck (med dubbar som "äter sig fast" i asfalten) tre månader i onödan. Så kan det gå. Lite på skrytsidan får jag ändå säga att jag har blivt väldigt bra på att byta däck på cykeln, jämfört med hur jag var tidigare. Det tog nog inte mer än 20 minuter. Men sen fick jag tvätta stackars trotjänaren också. Nu är den fin och glad och snabb, min Scott!
I morrn ska vi till ögondoktorn med båda de små grisarna. Egentligen är det nog bara V som har en tid, men E var hos ortoptisten i förra veckan och såg så makalöst dåligt med ena ögat att hon tyckte att han skulle tas med i morgon för läkarbedömning. Nu var det iofs väntat, eftersom vi slutat med lappträningen på doktorns inrådan (eftersom den inte gav något speciellt bra resultat), men han har ju inte bestämt vad nästa steg är. Ska det opereras? Ska vi börja med lapp igen? Ska vi låta det vara? Spänningen är olidlig. Det ska också bli spännande att se hur Vs ögon fungerar, han är ju uppe i nästan full syn med det opererade ögat (med glasögon), och har ännu inte sjunkit dramatiskt i synskärpa med det andra (vilket är förvånande, men glädjande). Dock är fortfarande det förväntade resultatet att det opererade ögat ska "ta över" ju bättre han ser med det, och då blir det aktuellt att operera det andra ögat också. I alla fall är det så man "normalt" gör.
Jag har åter köpt på mig träningskläder, från en amerikansk nätbutik den här gången. De har precis skickats, så jag kan inte tala om ifall de är bra eller inte. Eller om de är snygga på mig, för den delen. Lite läskigt, för jag kan ju inte gärna skicka tillbaks dem om de inte passar. Då är det pengar i sjön!
Idag är jag glad över:
* att det är kort vecka, i måndags var det annandag påsk och i morrn tar jag ledigt pga barögonläkarbesök som kommer att ta mer än halva dagen.
* att träden är gröna och det har varit fint väder, och SKALL BLI fint i helgen. Sen blir det regn.
* att killarna börjar bemästra sina cyklar lite bättre
* att jag fått tummen ur och i ren ilska bokat en PT för att lära mig marklyft på riktigt. En riktigt PT, som liksom sysslar med att just lära ut basövningarna med skivstång. Och som är stor och skäggig, som om det skulle ha någon inverkan på hans kompetens.
* att jag kan göra hela fem chins nuförtiden. Jag blir lättare och ryggen blir starkare. Win-win.
Det har precis varit påsk och mamma har varit och hälsat på. Eftersom vädret har varit nästan äckligt fint så har det varit en hel del utomhusvistelse, och killarna har kommit upp till en ny nivå med sina cyklar.
V har fortfarande sin 14" Islabikes Cnoc, och den börjar bli ganska liten. Jag var ju i valet och kvalet om jag skulle köpa en 14 eller 16 till honom för snart ett år sen, men bestämde 14 för att han skulle kunna ha den som springcykel. Nu visade det ju sig att han fick använda en annan springcykel, så med facit i hand skulle jag såklart köpt en 16. Men nu blev det inte så. Hur som helst, V har lärt sig att BROMSA KONTROLLERAT vilket innebär att han nu cyklar obehindrat nerför nästan vilka backar som helst. Det tog ett jäkla tag och många protester från hans sida innan han till slut gick med på att aktivt öva på att bromsa. Men när han väl fick träna och fattade hur han skulle göra så fattade han liksom direkt, och slutatde vara rädd för nerförsbackar. Mycket bra.
E har nu den springcykel som han fick i present förra året, men som var för stor då. V använde den ju först, medan E fick en mindre. Sen har den varit utlånad till en av Vs kompisar, men kompisens pappa blev glad över att vi ville ha tillbaka den, eftersom det då blir enklare att få kompisen att cykla på sin riktiga cykel (ett 12", 10-kilos-monster från Biltema). E är kaxig med sin nya cykel, och vill åka i samma backar som V. Men bromsverkan av skosulor mot ouppsopat grus är inte riktigt lika bra som bromsbelägg mot fälg, så vi får hindra honom ibland.
Apropå cykel så har jag ÄNTLIGEN bytt till sommardäck på min egen cykel, jag tror att den senaste frosten/halkan var i januari nån gång, så jag har cyklat på tunga vinterdäck (med dubbar som "äter sig fast" i asfalten) tre månader i onödan. Så kan det gå. Lite på skrytsidan får jag ändå säga att jag har blivt väldigt bra på att byta däck på cykeln, jämfört med hur jag var tidigare. Det tog nog inte mer än 20 minuter. Men sen fick jag tvätta stackars trotjänaren också. Nu är den fin och glad och snabb, min Scott!
I morrn ska vi till ögondoktorn med båda de små grisarna. Egentligen är det nog bara V som har en tid, men E var hos ortoptisten i förra veckan och såg så makalöst dåligt med ena ögat att hon tyckte att han skulle tas med i morgon för läkarbedömning. Nu var det iofs väntat, eftersom vi slutat med lappträningen på doktorns inrådan (eftersom den inte gav något speciellt bra resultat), men han har ju inte bestämt vad nästa steg är. Ska det opereras? Ska vi börja med lapp igen? Ska vi låta det vara? Spänningen är olidlig. Det ska också bli spännande att se hur Vs ögon fungerar, han är ju uppe i nästan full syn med det opererade ögat (med glasögon), och har ännu inte sjunkit dramatiskt i synskärpa med det andra (vilket är förvånande, men glädjande). Dock är fortfarande det förväntade resultatet att det opererade ögat ska "ta över" ju bättre han ser med det, och då blir det aktuellt att operera det andra ögat också. I alla fall är det så man "normalt" gör.
Jag har åter köpt på mig träningskläder, från en amerikansk nätbutik den här gången. De har precis skickats, så jag kan inte tala om ifall de är bra eller inte. Eller om de är snygga på mig, för den delen. Lite läskigt, för jag kan ju inte gärna skicka tillbaks dem om de inte passar. Då är det pengar i sjön!
Idag är jag glad över:
* att det är kort vecka, i måndags var det annandag påsk och i morrn tar jag ledigt pga barögonläkarbesök som kommer att ta mer än halva dagen.
* att träden är gröna och det har varit fint väder, och SKALL BLI fint i helgen. Sen blir det regn.
* att killarna börjar bemästra sina cyklar lite bättre
* att jag fått tummen ur och i ren ilska bokat en PT för att lära mig marklyft på riktigt. En riktigt PT, som liksom sysslar med att just lära ut basövningarna med skivstång. Och som är stor och skäggig, som om det skulle ha någon inverkan på hans kompetens.
* att jag kan göra hela fem chins nuförtiden. Jag blir lättare och ryggen blir starkare. Win-win.
2014-04-03
Juryn har ett resultat
Nu har träningsbyxorna premiäranvänts, på dagens benpass. Man kan undra om min "accentuerade bak" var uppseendeväckande där jag låg på mage och stönade i baksida-lår-maskinen (vad den nu heter på fackspråk, ni fattar vilken jag menar..).
Nåväl.
Byxorna är bekväma, sitter på plats och smickrar ens kropp sådär lite lagom. I vanliga fall kör jag stödstrumpor (utan fot, med tanke på tåskorna) när jag tränar, eftersom jag har en ganska kraftig åderbråckstendens (tack för de generna, mamma!), men jag kände inte att jag behövde dem idag eftersom Kine Brasil-byxorna satt tight nog runt smalbenen.
Och ja, i träningssammanhang kan man ju komma undan med att kalla det "kompressionsstrumpor", vilket låter betydligt mer sportigt än "stödstrumpor". Men stödstrumpor är just vad det är. Och kom för all del ihåg att om du ska handla "kompressionsstrumpor" på nätet så sök först efter "stödstrumpor". Har du inget emot att de är ribbade och helt saknar 2XU-logga så tjänar du minst 200 kr.
Så för att återgå till dagens tema: Kine Brasil får tummen upp av mig även efter premiärträningspasset. Nu vet ni det!
Och fresten, for future reference: Jag ska tala om hur benpasset såg ut, så ni förstår hur icke-stark jag är (än)...
Startade kl 05:10 ca..
* 5 min promenad på löpband, klunkandes BCAA
* Uppvärmningsövningar för rörlighet i rygg, höfter, vader
* Frontböj - uppvärmning 5*20, 5*30, 3*40
* Frontböj 5*50, 7*45, 9*40 (4 minuter vila mellan setten)
* Uppvärmning utfall, 5*20, 5*30
* Utfall i.. eh.. den där maskinen som har fast stång som rör sig som en travers, dvs både i X- och Y-led: 10*35, 10*35 med en minuts vila emellan
* Uppvärmning i liggande lårcurl (för baksida lår, då): 5*20, 5*30, 3*35
* Liggande lårcurl: 7*40, 7*40, 7*40 med 3 minuter vila mellan setten
* Benpress, såndär maskin med kabel och "fasta" viktplattor, sätet trycks bakåt istf att trycka vikten uppåt: 120*7, 120*7, 2 min vila mellan setten
* Vadstretch med skivstång på knäna, 2 minuter.
Färdig 06:20 ca.
Idag är jag glad över:
* att det börjar bli ljust ute större delen av dygnet
* att jag insåg att anledningen till att jag har sett "fet" ut senaste veckan var strikt hormonell. Idag är en dag fylld av kissande och vips, inte lika plufsig.
* att träningsdag = godisdag. Idag ska jag testa Icas Egna Jelly Beans (den söta varianten)
* att Xtend BCAA med mangosmak är så jäkla smaskig
* att det snart är helg, helt utan planer
Nåväl.
Byxorna är bekväma, sitter på plats och smickrar ens kropp sådär lite lagom. I vanliga fall kör jag stödstrumpor (utan fot, med tanke på tåskorna) när jag tränar, eftersom jag har en ganska kraftig åderbråckstendens (tack för de generna, mamma!), men jag kände inte att jag behövde dem idag eftersom Kine Brasil-byxorna satt tight nog runt smalbenen.
Och ja, i träningssammanhang kan man ju komma undan med att kalla det "kompressionsstrumpor", vilket låter betydligt mer sportigt än "stödstrumpor". Men stödstrumpor är just vad det är. Och kom för all del ihåg att om du ska handla "kompressionsstrumpor" på nätet så sök först efter "stödstrumpor". Har du inget emot att de är ribbade och helt saknar 2XU-logga så tjänar du minst 200 kr.
Så för att återgå till dagens tema: Kine Brasil får tummen upp av mig även efter premiärträningspasset. Nu vet ni det!
Och fresten, for future reference: Jag ska tala om hur benpasset såg ut, så ni förstår hur icke-stark jag är (än)...
Startade kl 05:10 ca..
* 5 min promenad på löpband, klunkandes BCAA
* Uppvärmningsövningar för rörlighet i rygg, höfter, vader
* Frontböj - uppvärmning 5*20, 5*30, 3*40
* Frontböj 5*50, 7*45, 9*40 (4 minuter vila mellan setten)
* Uppvärmning utfall, 5*20, 5*30
* Utfall i.. eh.. den där maskinen som har fast stång som rör sig som en travers, dvs både i X- och Y-led: 10*35, 10*35 med en minuts vila emellan
* Uppvärmning i liggande lårcurl (för baksida lår, då): 5*20, 5*30, 3*35
* Liggande lårcurl: 7*40, 7*40, 7*40 med 3 minuter vila mellan setten
* Benpress, såndär maskin med kabel och "fasta" viktplattor, sätet trycks bakåt istf att trycka vikten uppåt: 120*7, 120*7, 2 min vila mellan setten
* Vadstretch med skivstång på knäna, 2 minuter.
Färdig 06:20 ca.
Idag är jag glad över:
* att det börjar bli ljust ute större delen av dygnet
* att jag insåg att anledningen till att jag har sett "fet" ut senaste veckan var strikt hormonell. Idag är en dag fylld av kissande och vips, inte lika plufsig.
* att träningsdag = godisdag. Idag ska jag testa Icas Egna Jelly Beans (den söta varianten)
* att Xtend BCAA med mangosmak är så jäkla smaskig
* att det snart är helg, helt utan planer
2014-04-01
Min senaste fixering
Jag har en tendens att bli överdrivet fixerad av saker. Just nu har jag fastnat stenhårt för träningskläder.
Det är marklyftens fel från början. Om man tränar styrketräning så ska man marklyfta. För det är bra för hela kroppen. Såvida du inte gör fel förstås. Då får du diskbråck.
Marklyft kommer mycket naturligt för vissa. Jag är mer i den där diskbråcksriskgruppen, som inte lyckas lyfta i en enda sammanhängande rörelse, utan startar med rumpan i fel position, sen lyfter enbart med ryggen och avslutar med att räta på benen.
Jag har sett säkert 30 instruktionsvideos på YouTube, läst metervis med forumpostningar och blogginlägg och marklyft. Och filmat mig. Och pratat med en PT som ändå dissade det jag gjorde, trots all min teori.
En sak som jag lärde mig ganska snabbt var att man ska ha platta skor. Ingen uppbyggd sula. Du kommer längre från golvet, vilket gör det tyngre att lyfta, och om sulan är mjuk så står du inte speciellt stabilt när skorna plötsligt måste hantera mer än dubbla din kroppsvikt.
Så träningsplagg 1: Tåskor.
Jag kom över ett par FiveFingers Jaya hyfsat billigt på nätet och älskar verkligen att gymma i dessa! Man känner till 100% vilken del av foten som man lägger vikten på (därmed inte sagt att jag automatiskt har börjat göra rätt, men jag känner iaf när jag gör fel), de tar upp en mycket liten del av utrymmet i cykelväskan, så jag behöver inte längre fundera på om jag ska få ha med mig jeans som ombyte ELLER om jag ska ta med mig lunchlåda - och så är de ju lustiga!
Jag gillade dem så mycket att jag köpt ett annat par (Bikila LS, herrmodell) att ha som "promenadskor" ute.
Träningsplagg 2 blev ett par handskar från Better Bodies, efter att jag kämpat för att öka greppstyrkan i flera månader men enbart fått hemska valkar.
Jag har inte använt dem så många gånger än att jag kan bedöma om valkigheten blivit bättre. Det känns lite märkligt att lyfta med handskar (det är BARA i marklyft jag använder dem), för de är ju vadderade och det man vinner i friktion förlorar man i att greppet blir ännu större. Men jag tycker ändå att det känns bättre in alles.
När jag tränar axlar och rygg så är jag fåfäng nog att vilja SE hur det ser ut, och lämpligt plagg då är ett linne med brottarrygg. Jag äger två såna, men bara en sportBH med brottarrygg. På Let's deal sålde de tre sportBHar för 149 kr. Jag slog till.
Plagg 3, 4 och 5 blev alltså tre identiska sportBHar i vitt.
Så. Efter att ha näthandlat dessa accessoarer får jag reklam från lite här och var, och insåg plötsligt att det var kalasrea på en av nätbutikerna, 3 för 2 på reapriset.
Träningsplagg 6, 7 och 8 blev tre träningstoppar som jag inte hunnit använda än. Självklart med brottarrygg! Generellt kan man väl säga att den som kom från Houdini var lite väl tight när jag testade den efter middagen igår, men min mage är ju något mindre stinn när jag är och tränar på morgonkvisten.
Den stora finalen då:
I min jakt efter det perfekta marklyftet har jag ju varit inne på halva träningssveriges bloggar och hittade också Sophie Arvebrink, en mycket inspirerande dam. Hon gillar (och sponsras eventuellt av) ett norsk-brasilianskt företag som heter Kine Brasil. Kine Brasil gör inte helt oväntat träningskläder, som ska "lyfta och accentuera" typ. Brasiliansk rumpfixering när den är som bäst, helt enkelt. Alla deras kläder är i one size, vilket låter lite skrämmande, men kanske värt att prova?
Jag har tvekat länge, eftersom jag har rätt mycket bakdel redan utan att accentuera den, och brallorna dessutom kostar sina modiga 800 kr, men till slut kunde jag inte motstå frestelsen längre. Jag beställde ett par Leg Copacabana (det är alltså den kortare modellen, den längre heter Calca istf Leg). De levererades föredömligt snabbt, jag beställde dem i slutet av förra veckan och igår, måndag, kom de med posten.
Ni ska få se resultatet på mig personligen, eftersom alla andra foton av dessa tights på nätet föreställer tjejer som tränat utfall sen de var fem år gamla och har definitionen av glasskulestjärt oavsett vad de har på sig. Håll till godo:
Jag är 165 cm lång, har korta ben och har ett höftmått på ca 102 på fotona. Beroende på klädmärke har jag normalt byxor i medium (oftast) eller large (något mer sällan).
Man kan här notera att byxorna sitter mycket bra för att vara one size, men att de inte helt kan hjälpa upp avsaknaden av muskler i kombination med överflödigt fett som utgör min ändalykt. Vilket hade varit orealistiskt att föreställa sig. Och ja, jag har ridbyxlår, det är inte byxornas fel...
Jag har inte tränat i dem än, men väl tagit en promenad och de är mycket bekväma, på ett lite "tough love"-mässigt sätt. Tänk dig att du har på dig ett par strumpbyxor, men inte i 20 den, utan i typ 500 den. Ungefär så känns de. Det blir inget som helst daller, utan allt som finns under byxorna stannar kvar precis där det är. Det finns dock en viss muffintop-potential ovanför den breda resåren som utgör byxornas ganska låga midja.
Värda 800 kr?
Ja, för mig. De är snygga, de är sköna och jag förutsätter att de håller den kvalitet de utlovar.
Det är marklyftens fel från början. Om man tränar styrketräning så ska man marklyfta. För det är bra för hela kroppen. Såvida du inte gör fel förstås. Då får du diskbråck.
Marklyft kommer mycket naturligt för vissa. Jag är mer i den där diskbråcksriskgruppen, som inte lyckas lyfta i en enda sammanhängande rörelse, utan startar med rumpan i fel position, sen lyfter enbart med ryggen och avslutar med att räta på benen.
Jag har sett säkert 30 instruktionsvideos på YouTube, läst metervis med forumpostningar och blogginlägg och marklyft. Och filmat mig. Och pratat med en PT som ändå dissade det jag gjorde, trots all min teori.
En sak som jag lärde mig ganska snabbt var att man ska ha platta skor. Ingen uppbyggd sula. Du kommer längre från golvet, vilket gör det tyngre att lyfta, och om sulan är mjuk så står du inte speciellt stabilt när skorna plötsligt måste hantera mer än dubbla din kroppsvikt.
Så träningsplagg 1: Tåskor.
Jag kom över ett par FiveFingers Jaya hyfsat billigt på nätet och älskar verkligen att gymma i dessa! Man känner till 100% vilken del av foten som man lägger vikten på (därmed inte sagt att jag automatiskt har börjat göra rätt, men jag känner iaf när jag gör fel), de tar upp en mycket liten del av utrymmet i cykelväskan, så jag behöver inte längre fundera på om jag ska få ha med mig jeans som ombyte ELLER om jag ska ta med mig lunchlåda - och så är de ju lustiga!
Jag gillade dem så mycket att jag köpt ett annat par (Bikila LS, herrmodell) att ha som "promenadskor" ute.
Träningsplagg 2 blev ett par handskar från Better Bodies, efter att jag kämpat för att öka greppstyrkan i flera månader men enbart fått hemska valkar.
När jag tränar axlar och rygg så är jag fåfäng nog att vilja SE hur det ser ut, och lämpligt plagg då är ett linne med brottarrygg. Jag äger två såna, men bara en sportBH med brottarrygg. På Let's deal sålde de tre sportBHar för 149 kr. Jag slog till.
Plagg 3, 4 och 5 blev alltså tre identiska sportBHar i vitt.
Så. Efter att ha näthandlat dessa accessoarer får jag reklam från lite här och var, och insåg plötsligt att det var kalasrea på en av nätbutikerna, 3 för 2 på reapriset.
Träningsplagg 6, 7 och 8 blev tre träningstoppar som jag inte hunnit använda än. Självklart med brottarrygg! Generellt kan man väl säga att den som kom från Houdini var lite väl tight när jag testade den efter middagen igår, men min mage är ju något mindre stinn när jag är och tränar på morgonkvisten.
Den stora finalen då:
I min jakt efter det perfekta marklyftet har jag ju varit inne på halva träningssveriges bloggar och hittade också Sophie Arvebrink, en mycket inspirerande dam. Hon gillar (och sponsras eventuellt av) ett norsk-brasilianskt företag som heter Kine Brasil. Kine Brasil gör inte helt oväntat träningskläder, som ska "lyfta och accentuera" typ. Brasiliansk rumpfixering när den är som bäst, helt enkelt. Alla deras kläder är i one size, vilket låter lite skrämmande, men kanske värt att prova?
Jag har tvekat länge, eftersom jag har rätt mycket bakdel redan utan att accentuera den, och brallorna dessutom kostar sina modiga 800 kr, men till slut kunde jag inte motstå frestelsen längre. Jag beställde ett par Leg Copacabana (det är alltså den kortare modellen, den längre heter Calca istf Leg). De levererades föredömligt snabbt, jag beställde dem i slutet av förra veckan och igår, måndag, kom de med posten.
Ni ska få se resultatet på mig personligen, eftersom alla andra foton av dessa tights på nätet föreställer tjejer som tränat utfall sen de var fem år gamla och har definitionen av glasskulestjärt oavsett vad de har på sig. Håll till godo:
Man kan här notera att byxorna sitter mycket bra för att vara one size, men att de inte helt kan hjälpa upp avsaknaden av muskler i kombination med överflödigt fett som utgör min ändalykt. Vilket hade varit orealistiskt att föreställa sig. Och ja, jag har ridbyxlår, det är inte byxornas fel...
Jag har inte tränat i dem än, men väl tagit en promenad och de är mycket bekväma, på ett lite "tough love"-mässigt sätt. Tänk dig att du har på dig ett par strumpbyxor, men inte i 20 den, utan i typ 500 den. Ungefär så känns de. Det blir inget som helst daller, utan allt som finns under byxorna stannar kvar precis där det är. Det finns dock en viss muffintop-potential ovanför den breda resåren som utgör byxornas ganska låga midja.
Värda 800 kr?
Ja, för mig. De är snygga, de är sköna och jag förutsätter att de håller den kvalitet de utlovar.
2014-02-20
Ryggfunderingar
Jag har ju tränat var tredje dag sen i julas, varannat pass knäböj, chins (jag kan i dagsläget göra EN), kaberodd och planka, varannat pass marklyft, hantelpress (bröstövningen) och någon axelövning, just nu hantellyft åt sidan.
Det har gått bra.
Jag tycker själv att jag håller ryggen rak i marklyft och knäböj, har filmat och det har sett OK ut. Men nu på sista tiden har jag känt att nåt ibland är annorlunda, och mycket riktigt visade senaste marklyftsfilmen att jag har krummat ryggen pyttelite i sista repetitionen i settet, samt de gånger jag har behövt byta grepp.
Nu har jag känningar i ländryggen. Det gör verkligen inte jätteont, utan är mer en trötthetskänsla, samma som när man stått upp för länge. Frågan är: har jag påbörjat en total ryggkatastrof eller är det träningsvärk? Om det är ett problem så bör jag ju sluta med marklyft helt tills jag inte känner av ryggen längre och sen köra lägre vikter. Är det träningsvärk är det bara att fortsätta.
Svårt.
Jag har hur som helst av olika anledningar inte längre möjlighet att köra var tredje dag, utan jag kommer att träna på måndagar, torsdagar och lördagar framöver. I och med detta, och mina ryggbesvär(?) så har jag valt att köra tre separata pass. Framöver kommer det att bli såhär:
Måndagar: Marklyft (hoppas jag då..), hantelpress, hantellyft åt sidan
Torsdagar: Knäböj, utfall, baksida lår (liggande curl), benpress
Lördagar: Chins, neutrala pull ups, excentriska neutrala pull ups (man sänker sig ner alltså), kabelrodd, bicepscurl i kabelmaskin, framåtlutade hantellyft (för baksida axel), plankan
Idag är det torsdag och första gången jag kört ett dedikerat benpass på många år. Ojojoj. I morgon kommer jag att ha ont. Att köra ett benpass efter att ha sovit 5 timmar efter att ha varit på en fyraöls-AW är kanske inte något jag rekommenderar å det varmaste, men nu är det gjort.
Och ryggen? Jo, den är trött. Knäböj tar också på ländryggen, men jag VET att jag inte tappade ryggen idag, så jag hoppas att det inte skall vara nåt problem.
Kanske behöver jag stretcha/töja lite? Kanske är det för korta höftböjare/vader/baksidor av lår som gör att jag felbelastar? Jag får fundera. Det är ju inte som att jag lyfter några monstervikter, 77.5*4 i marklyft och 65*5 i knäböj just nu. Och så två set till i RPT (omvänd pyramid)-stil efter det. Dvs, i knäböj 5*65, vila 4 minuter, 7*60, vila i 4 minuter, 9*55.
I morgon är det dags för ögonläkarbesök för båda barnen. Jag hoppas innerligt att Vs opererade öga är fortsatt stabilt, och att E snart får sluta med lappträningen (det tär att varje morgon få tvinga på ungen ett plåster på ögat samtidigt som han skriker och gråter - att han sen accepterar läget efter 2 minuter är ju bra, men det tär ÄNDÅ).
Idag är jag glad över
* att jag bestämt mig för att träna, trots AW igår
* att träningsdag = godisdag
* att jag sitter i ett nygammalt uppdrag och får jobba som en del av ett team istället för solo
* att vi bokade om resan till Egypten i höstas så att vi inte ska till Egypten utan till Teneriffa - sämre väder men betydligt färre turistfientliga extremister
* att jag verkar minska i storlek men öka i styrka
Det har gått bra.
Jag tycker själv att jag håller ryggen rak i marklyft och knäböj, har filmat och det har sett OK ut. Men nu på sista tiden har jag känt att nåt ibland är annorlunda, och mycket riktigt visade senaste marklyftsfilmen att jag har krummat ryggen pyttelite i sista repetitionen i settet, samt de gånger jag har behövt byta grepp.
Nu har jag känningar i ländryggen. Det gör verkligen inte jätteont, utan är mer en trötthetskänsla, samma som när man stått upp för länge. Frågan är: har jag påbörjat en total ryggkatastrof eller är det träningsvärk? Om det är ett problem så bör jag ju sluta med marklyft helt tills jag inte känner av ryggen längre och sen köra lägre vikter. Är det träningsvärk är det bara att fortsätta.
Svårt.
Jag har hur som helst av olika anledningar inte längre möjlighet att köra var tredje dag, utan jag kommer att träna på måndagar, torsdagar och lördagar framöver. I och med detta, och mina ryggbesvär(?) så har jag valt att köra tre separata pass. Framöver kommer det att bli såhär:
Måndagar: Marklyft (hoppas jag då..), hantelpress, hantellyft åt sidan
Torsdagar: Knäböj, utfall, baksida lår (liggande curl), benpress
Lördagar: Chins, neutrala pull ups, excentriska neutrala pull ups (man sänker sig ner alltså), kabelrodd, bicepscurl i kabelmaskin, framåtlutade hantellyft (för baksida axel), plankan
Idag är det torsdag och första gången jag kört ett dedikerat benpass på många år. Ojojoj. I morgon kommer jag att ha ont. Att köra ett benpass efter att ha sovit 5 timmar efter att ha varit på en fyraöls-AW är kanske inte något jag rekommenderar å det varmaste, men nu är det gjort.
Och ryggen? Jo, den är trött. Knäböj tar också på ländryggen, men jag VET att jag inte tappade ryggen idag, så jag hoppas att det inte skall vara nåt problem.
Kanske behöver jag stretcha/töja lite? Kanske är det för korta höftböjare/vader/baksidor av lår som gör att jag felbelastar? Jag får fundera. Det är ju inte som att jag lyfter några monstervikter, 77.5*4 i marklyft och 65*5 i knäböj just nu. Och så två set till i RPT (omvänd pyramid)-stil efter det. Dvs, i knäböj 5*65, vila 4 minuter, 7*60, vila i 4 minuter, 9*55.
I morgon är det dags för ögonläkarbesök för båda barnen. Jag hoppas innerligt att Vs opererade öga är fortsatt stabilt, och att E snart får sluta med lappträningen (det tär att varje morgon få tvinga på ungen ett plåster på ögat samtidigt som han skriker och gråter - att han sen accepterar läget efter 2 minuter är ju bra, men det tär ÄNDÅ).
Idag är jag glad över
* att jag bestämt mig för att träna, trots AW igår
* att träningsdag = godisdag
* att jag sitter i ett nygammalt uppdrag och får jobba som en del av ett team istället för solo
* att vi bokade om resan till Egypten i höstas så att vi inte ska till Egypten utan till Teneriffa - sämre väder men betydligt färre turistfientliga extremister
* att jag verkar minska i storlek men öka i styrka
2014-01-13
Operation Ortorexi
Jag ber om ursäkt en smula till alla er som har äkta ortorexi. Jag har det inte, i alla fall inte såvitt jag vet. Men jag har alla förutsättningar för det, eftersom jag är den där personlighetstypen som totalt nördar ner mig i en sak i taget.
Just nu är det Leangains.
En trogen läsare (vilket jag inte har, tackar som frågar) minns kanske att jag innan sommaren startade med att ha ett "ätfönster" på åtta timmar varje dag. Jag började dessutom styrketräna. Jag tog inte till mig så mycket mer än det av Leaingainsfilosofin just då, eftersom jag var ute efter att se vad man kunde åstadkoma med minimala medel.
Först gick jag ner lite i vikt. Sen höll jag vikten. Och jag blev starkare. So far, so good.
Under sommaren förkom det nog en hel del fuskande med mat efter kl 20 på kvällen och sådär, men det där extra semesterkilot försvann så fort semestern var slut.
Sen började hösten med eviga förkylningar. Regelbunden träning? Ha! Mellan september och december hade jag som mest en sammanhängande tvåveckorsperiod då jag kunde gå till gymmet. Jag fortsatte med mitt 8timmars ätfönster, men i slutet av hösten var det oftast 2-3 kvällar i veckan som jag åt efter kl 20.
Innan jul kom jag igång med tränigen igen, och har tränat 2-3 gånger/vecka i snart en månad, men under ledigheten släppte jag också dieten helt och hållet och gick därmed upp.. tja.. några kilo. Vägde mig itne innan jul, så jag har inga exakta siffror.
Nu har jag gått in i en "fas 2". Jag tänkte köra Leangains så strikt jag kan i en månad för att se vad DET ger för resultat. I mitt fall innebär "så strikt jag kan":
Just nu är det Leangains.
En trogen läsare (vilket jag inte har, tackar som frågar) minns kanske att jag innan sommaren startade med att ha ett "ätfönster" på åtta timmar varje dag. Jag började dessutom styrketräna. Jag tog inte till mig så mycket mer än det av Leaingainsfilosofin just då, eftersom jag var ute efter att se vad man kunde åstadkoma med minimala medel.
Först gick jag ner lite i vikt. Sen höll jag vikten. Och jag blev starkare. So far, so good.
Under sommaren förkom det nog en hel del fuskande med mat efter kl 20 på kvällen och sådär, men det där extra semesterkilot försvann så fort semestern var slut.
Sen började hösten med eviga förkylningar. Regelbunden träning? Ha! Mellan september och december hade jag som mest en sammanhängande tvåveckorsperiod då jag kunde gå till gymmet. Jag fortsatte med mitt 8timmars ätfönster, men i slutet av hösten var det oftast 2-3 kvällar i veckan som jag åt efter kl 20.
Innan jul kom jag igång med tränigen igen, och har tränat 2-3 gånger/vecka i snart en månad, men under ledigheten släppte jag också dieten helt och hållet och gick därmed upp.. tja.. några kilo. Vägde mig itne innan jul, så jag har inga exakta siffror.
Nu har jag gått in i en "fas 2". Jag tänkte köra Leangains så strikt jag kan i en månad för att se vad DET ger för resultat. I mitt fall innebär "så strikt jag kan":
- Träna styrketräning (stora muskelgrupper) ca var tredje dag.
- Ätfönster 12-20 (nån halvtimme extra för tidig lunch är OK)
- -20% av mitt dagliga energibehov på dagar då jag inte tränar
- +20% av mitt dagliga energibehov på dagar då jag tränar
- Vilodagar skall jag begränsa kolhydraterna, träningsdagar begränsar jag fettet.
- Minst 120g protein varje dag.
Ungefär en vecka har jag kört på det här sättet, nu, och väntar på att nästa förkylning ska bryta ut.
Det lurigaste är att räkna ut sitt totala energibehov. Jovisst finns det formler för detta, men i dessa finns två osäkra faktorer. Hur stor fettprocent har jag, och villen aktivitetsnivå ligger jag på? Jag har chansat lite, och kommit fram till att mitt dagliga energibehov är ca 2000 kcal, vilket innebär att jag på vilodagar äter 1600 kcal och på träningsdagar 2400 kcal. Ca. Sen får vi se om jag har räknat rätt, för 2000 låter ganska mycket, även om jag nu cyklar till och från jobbet varje dag. Går jag upp i vikt får jag räkna om utifrån en annan aktivitetsnivå, går jag ner långsamt så är det i sin ordning, och rasar jag i vikt och har svårt att överleva på gymmet så är det väl till att äta mer, antar jag.
Än är det för tidigt att sia om några resultat. Visst har jag plattare mage - såklart jag har, jämfört med hur man ser ut morgonen efter en knäckorgie som avslutades kl 22 kvällen innan!
Jag har känt mig lite matt och yr de senaste dagarna då jag inte tränat, och antar att det antingen har att göra med annalkande förkylning eller med att jag inte funkar på bra på LCHF light. Men nu skall inga ändringar ske förrän jag har utvärderat detta.
Det här med att räkna kalorier... jag gillar inte det. Det är, trots diverse appar, tidskrävande. Och om man missar att väga sin mat så är det ändå bara chansningar.
Tyvärr har jag bara en startvikt, inga startmått. Har beställt ett måttband, eftersom det vi har hemma är komplett värdelöst i sin flimsighet, och dessutom svårt att läsa av. Det kommer väl i morgon, tänker jag.
Är också ute i proteinpulverträsket och harvar. Det där "ät vanlig mat!" är ju såklart svårt att argumentera emot, men det blir faktiskt rätt dyrt att klämma i sig 300g kött/fisk till lunch och lika mycket till middag varje dag. Och i min familj äter vi ibland pannkaka/korv/raggmunk/grönsakssoppa, med obefintliga mängder protein. Förutom de 3 kg julskinka som jag köpte billigt efter nyåar och mumsar i mig av varje dag så har jag alltså letat med ljus och lykta efter ett proteinpulver som jag inte får kväljningar av. Vassleprotein sabbar min mage, så det hoppar jag över helt. Även om vassleisolat inte ska innehålla laktos så har vi den psykologiska biten som spelar in. Testade Star nutritions "Gourmet Pro", men det var då inte så speciellt gott. Inte med vatten i alla fall. Har också ett veteproteinisolat som är rysligt sött - det är alltid det största problemet, att proteinpulverskaparna tror att alla som äter deras produkt älskar sötningsmedel mer än de älskar sina barn - men det går ner. Ett pulver som dock gjorde mig otroligt positivt överraskad var Body Science Casein (choklad-mandelsmak) som faktiskt har utsetts till godaste proteinpulvret i sverige förra året. Blandas med fördel med ganska lite mjölk, in i kylen, och 20 minuter senare har du något som liknar chokladpudding förvånansvärt mycket - förutom en inte allför distinkt smak av sötningsmedel, då. Man kan inte komma undan helt.
Idag är jag glad över:
* att det verkar ha blivit vinter till slut - minus 6 när jag åkte hemifrån, efter flera månader av plusgrader.
* att E gärna VILL sluta med blöja - även om han inte riktigt fattat det där med "kissnödig" än
* att Vs simskola gick hyfsat bra igår, även om han fortfarande tokvägrar att doppa huvudet
* att jag köpt en mössa (i siden, minsann!) att ha under cykelhjälmen dagar som denna
* att 1600 kcal inte är på svältgränsen
2014-01-09
En höst med extra kaos
Se där.
Hur sammanfattar man en hel höst?
Det som tagit upp allra mest energi för min del är utan tvekan Vs ögonoperation, tätt följt av det pärlband av förkylningar som jag haft, antagligen för att jag sovit för lite och oroat mig för mycket.
Ögonoperationen i sig gick som på räls, enligt läkaren. Sövningen gick bra, och den milliliter gulbrun vätska som V fick som lugnande inför själva sövningen gjorde honom till ett litet fnissigt fyllo. V tyckte det var lajbans, det här med ögonoperation. Man fick ha långa, skojiga strumpor och en speciell mössa. Och man fick Bamse-klistermärken när sköterskan satt nålen.
Jag har fullt förtroende för doktor Alf, som är en av två specialister i Sverige på mina söners ögonsjukdom. Dessutom är han certifierad i att träna andra kirurger inom den specifika operationsteknik man använder när man vill byta ut linsen i ett barnöga. Doktor Alf sa att komplikationerna för en fyraåring inte sker oftare eller är allvarligare än för en vuxen som opereras, och det är ju betryggande, eftersom vuxna opereras på löpande band.
Nåväl. Hur vanligt eller ovanligt det nu är med komplikationer så upptäcktes det på kontrollen innan utskrivning dagen efter operationen att den inopererade linsen inte satt korrekt på plats. Eller, om man ska vara noga så satt den på plats, fast liksom lite extra mycket. En del av linsen hade hamnat utanför regnbågshinnan, förutom att ligga som en fälg runt linskapselns kant. Detta löser sig dock så fort ögats tryck ökar, så länge pupillen är vidgad, sa doktor Alf. Och vidgade pupillen med svidande droppar.
Nu ökade inte ögats tryck alls i den takt som man förväntade sig. Så istället för att åka hem kl 08 på morgonen fick stackars V svidande droppar ungefär varannan timme fram till dess att vi fick lämna sjukhuset på eftermiddagen - med tre behållare av svidande droppar med oss hem, och en ny undersökningstid dagen därpå.
Att ge ett barn ögondroppar kan vara lurigt i sig, men när de dessutom svider krävs det två vuxna personer för att kunna få droppen att landa i ögat. En som ligger på barnet och en som håller upp ögat och droppar. Det är inte jättekul att göra så mot sitt panikslagna barn tre gånger under en och samma dag, samtidigt som man förväntas droppa 8 "vanliga" ögondroppar mellan varven. Notera också att under de första 2 dagarna efter operation skall man undvika stötar mot huvudet, till och med undvika att hoppa och springa. Inte helt enkelt för en panikslagen fyraåring. Alla typer av ögondroppar orsakade naturligtvis panik till slut, och på morgonen dagen efter såg jag att linsen fortfarande inte hade fallit tillbaka in i ögat som tanken var.
Dagen efter operationen tillbringade vi två timmar på sjukhuset, där en annan läkare gav olika typer av ögondroppar för att försöka vidga pupillen ytterligare. V skrek och gömde sig under läkarens skrivbord och vägrade att låta sig mätas av tryckmätningsapparaten, som ändå inte på något sätt är smärtsam att använda. Doktor Wulf tyckte nog att det såg bättre ut, men helt bra blev det inte. Han skickade med oss en annan typ av ögondroppar hem, en typ som inte sved på samma sätt som de ursprungliga dropparna, och som bara hade till syfte att undvika att linsen skulle fastna i fel position när den där tryckökningen väl skulle komma. Vi fick också en ny tid till dagen efter.
Så här fortsatte det i ytterligare tre dagar. Olika läkare varje dag, eftersom det till slut blev helg och doktor Alf fick snacka ihop sig med rondande läkare. Operationen gjordes en tisdag, och måndagen efter konstaterade doktor Alf att nu hade linsen faktiskt fastnat på fel ställe och för att åtgärda det måste V sövas igen, så att man kunde gå in och "peta loss" linsen. Det här, sa doktor Alf, var första gången han hade varit med om, eller ens hört talas om något liknande. Att linsen glider ut utanför regnbågshinnan efter operationen är inte så ovanligt, men att den inte glider på plats igen inom de första dagarna var tydligen helt världsunikt.
Så en vecka efter den första operationen fick vi göra samma sak igen, tvätta med antibakteriell tvål, åka in till sjukuset på fastande mage tidigt på morgonen, på med Emlaplåster och långa strumpor och så var det sövning och operation, en betydligt enklare variant den här gången.
Doktor Alf såg nu till att pupillen var så hopdragen som möjligt efter operationen för att linsen skulle hållas i läge, och det verkade fungera bra, efterkontrollen var utan anmärkning och vi fick om igen utmaningen att hålla en fyraåring stilla i två dagar, dock utan svidande ögondroppar denna gång. Ytterligare en kontroll passerade utan anmärkning. Pupillen var nu normalstor och doktor Alf sa att risken att samma sak skulle hände igen var väldigt liten.
Sedan petade V sig i ögat med en penna. Förvisso den trubbiga delen, men ändå. Han sa att det gjorde ont, men vi såg inget onormalt. Morgonenen efter var hans pupill avlång.
Efter ett ganska uppgivet samtal med operationsavdelningen på sjukhuset fick vi en ny date med doktor Alf, som bara konstaterade det jag redan fattat: Petningen hade orsakat linsen att falla ur läge på samma sätt som tidigare, på samma ställe som tidigare, och den hade redan fastnat. Det var bara att vänta på en ny operationstid.
Vi fick en tid flera dagar senare, en fredag. Natten mot torsdagen klagade V på smärta i ögat, och jag blev rädd för att linsen nu totalt blockerade pupillen, vilket ger ett höjt tryck i ögat, ett sisådär halvakut tillstånd. Denna stress fick mig att svimma. Rätt av. Jag vaknade upp, ganska förvånad, av att min man skrek åt mig där jag låg på golvet med ett blödande sår i bakhuvudet. När jag försökte ställa mig upp svimmande jag igen. Och igen, faktiskt. Men när jag och maken hämtat oss från detta ringde jag ögonavdelningen där sköterskan lugnt talade om att det faktiskt skulle göra betydligt mer ont än det vi beskrev för att kvalificera sig som pupillblockering, men att doktorn skulle ringa på morgonen.
Efter att sjukvårdsupplysningen bett mig ringa 112 för egen del (jag hade gudbevars svimmat och slagit i huvudet) och 112 sa att jag på sin höjd behövde åka till vårdcentralen på morgonen började V kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Han nekade bestämt till att ha ont i ögat, så vi trodde naturligtvis att han fått vinterkräksjuka.. men det verkade skumt. Och när doktorn väl ringde på morgonen så var han väldigt bestämd med att han behövde träffa V, kräksjuka eller ej. Ungefär då kom V upp och sa att han inte såg nåt alls med ögat, och då var det ju ingen tvekan längre. Nåt var definitivt fel.
Doktor Alf stämde träff med V och maken i sjukhusentrén för att inte ta upp potentiell smitta till avdelningen, medan jag ringde vårdcentralen för egen del. Sköterskan var chockerad över att jag svimmat, slagit i huvudet och inte fått åka ambulans till sjukhuset omgående, men gav mig en tid på vårdcentralen så snabbt som möjligt. Naturligtvis fick jag ta med E dit, han kunde ju inte gå till dagmamman pga ev. vinterkräk.
Så medan maken och V träffade ögonläkaren, som avfärdade kräksjuka och sa att kräkningar och ilamående är ett vanligt symptom på pupillblockering - som var exakt det V hade råkat ut för, avsaknade av paniksmärta till trots, fick jag en remiss till akuten, dit jag inte alls kunde ta med mig E. Dagmamman ville inte heller ta hand om E, eftersom en av hennes kolleger blivit sjuk och hon satt med 8 barn, så jag fick ringa hem en kompis från jobbet för att passa E medan jag åkte till akuten.
V hade under tiden legat i makens knä och slumrat, likblek, fått trycksänkade droppar som inte hade någon effekt, fått ett hål upp-lasrat i regnbågshinnan och sedan en akut operation. Jag själv var hur frisk som helst, sa den snälle medicinaren/neurologen som tittade på mig. Men han skrev ändå en remiss för EEG, så att jag inte skulle oroa mig för att nåt var fel.
Efter denna tredje operation inom 2 veckor - av samma öga - lät vi inte V ta av den skyddande plastskölden från ögat annat än vid ögondroppning (8 ggr/dag) under 10 dagars tid. Inga fler incidenter, tack! Samtliga efterföljande kontroller var bra under 6 veckor, och vi fick såklart ta två veckors extra VAB för att vara hemma med V, som inte fick återgå till dagmamman förrän 3 veckor efter sista operationen.
Måndagen innan julledigheten hade vi årets sista inplanerade kontroll, och då hade linsen, trots normalt tryck i ögat, och total avsaknad av yttre påverkan i form av pennor eller liknande, hamnat på utsidan av regnbågshinnan igen på exakt samma ställe där den tidigare vuxit fast två gånger. Självklart satt den också fast i denna position. Doktor Alf var mycket förvånad över detta, även om han kom fram till en rimlig förklaring. "Detta skall helt enkelt inte hända. Men om läget är stabilt låter vi det vara", sa han. "Att öka på läkningen ännu mer med en ytterligare operation är bara dumt, och som linsen sitter nu så påverkar det inte synen negativt". Vi fick en ny tid för kontroll fredagen samma vecka, och det såg likadant ut då, vilket naturligtvis är positivt i sammanhanget.
Nästa kontroll sker om en dryg vecka. Förhoppningsvis har inget ändrats då.
Och synen då? Har operationen haft någon effekt?
Absolut. Starren var så tät att man inte kunde se näthinnan utifrån ens under narkos, då pupillen är maximalt vidgad. Makalöst nog såg V ändå ut genom ögat, med en synskärpa på ca 0,2 okorrigerat (det var omöjligt att veta vilken korrektion han ev. behövde eftersom man inte kunde mäta ögats längd genom grumlingarna). Nu ser han 0,6 lite drygt (med glasögon). Förväntningen är fortfarande att han skall se 1,0 med glasögon.
Så. Det är detta vi gjort under hösten. Droppat ögondroppar och varit på sjukhus.
Idag är jag glad över:
* att jag lyckats träna var tredje dag under hela julledigheten och fortfarande inte blivit förkyld
* att E slutat med napp utan större bekymmer
* att vår kökspir är i användbart skick
* att julgranen är utstädad
* att julen avlöpte lugnt och incidentlöst på alla fronter, inklusive ögon
Hur sammanfattar man en hel höst?
Det som tagit upp allra mest energi för min del är utan tvekan Vs ögonoperation, tätt följt av det pärlband av förkylningar som jag haft, antagligen för att jag sovit för lite och oroat mig för mycket.
Ögonoperationen i sig gick som på räls, enligt läkaren. Sövningen gick bra, och den milliliter gulbrun vätska som V fick som lugnande inför själva sövningen gjorde honom till ett litet fnissigt fyllo. V tyckte det var lajbans, det här med ögonoperation. Man fick ha långa, skojiga strumpor och en speciell mössa. Och man fick Bamse-klistermärken när sköterskan satt nålen.
Jag har fullt förtroende för doktor Alf, som är en av två specialister i Sverige på mina söners ögonsjukdom. Dessutom är han certifierad i att träna andra kirurger inom den specifika operationsteknik man använder när man vill byta ut linsen i ett barnöga. Doktor Alf sa att komplikationerna för en fyraåring inte sker oftare eller är allvarligare än för en vuxen som opereras, och det är ju betryggande, eftersom vuxna opereras på löpande band.
Nåväl. Hur vanligt eller ovanligt det nu är med komplikationer så upptäcktes det på kontrollen innan utskrivning dagen efter operationen att den inopererade linsen inte satt korrekt på plats. Eller, om man ska vara noga så satt den på plats, fast liksom lite extra mycket. En del av linsen hade hamnat utanför regnbågshinnan, förutom att ligga som en fälg runt linskapselns kant. Detta löser sig dock så fort ögats tryck ökar, så länge pupillen är vidgad, sa doktor Alf. Och vidgade pupillen med svidande droppar.
Nu ökade inte ögats tryck alls i den takt som man förväntade sig. Så istället för att åka hem kl 08 på morgonen fick stackars V svidande droppar ungefär varannan timme fram till dess att vi fick lämna sjukhuset på eftermiddagen - med tre behållare av svidande droppar med oss hem, och en ny undersökningstid dagen därpå.
Att ge ett barn ögondroppar kan vara lurigt i sig, men när de dessutom svider krävs det två vuxna personer för att kunna få droppen att landa i ögat. En som ligger på barnet och en som håller upp ögat och droppar. Det är inte jättekul att göra så mot sitt panikslagna barn tre gånger under en och samma dag, samtidigt som man förväntas droppa 8 "vanliga" ögondroppar mellan varven. Notera också att under de första 2 dagarna efter operation skall man undvika stötar mot huvudet, till och med undvika att hoppa och springa. Inte helt enkelt för en panikslagen fyraåring. Alla typer av ögondroppar orsakade naturligtvis panik till slut, och på morgonen dagen efter såg jag att linsen fortfarande inte hade fallit tillbaka in i ögat som tanken var.
Dagen efter operationen tillbringade vi två timmar på sjukhuset, där en annan läkare gav olika typer av ögondroppar för att försöka vidga pupillen ytterligare. V skrek och gömde sig under läkarens skrivbord och vägrade att låta sig mätas av tryckmätningsapparaten, som ändå inte på något sätt är smärtsam att använda. Doktor Wulf tyckte nog att det såg bättre ut, men helt bra blev det inte. Han skickade med oss en annan typ av ögondroppar hem, en typ som inte sved på samma sätt som de ursprungliga dropparna, och som bara hade till syfte att undvika att linsen skulle fastna i fel position när den där tryckökningen väl skulle komma. Vi fick också en ny tid till dagen efter.
Så här fortsatte det i ytterligare tre dagar. Olika läkare varje dag, eftersom det till slut blev helg och doktor Alf fick snacka ihop sig med rondande läkare. Operationen gjordes en tisdag, och måndagen efter konstaterade doktor Alf att nu hade linsen faktiskt fastnat på fel ställe och för att åtgärda det måste V sövas igen, så att man kunde gå in och "peta loss" linsen. Det här, sa doktor Alf, var första gången han hade varit med om, eller ens hört talas om något liknande. Att linsen glider ut utanför regnbågshinnan efter operationen är inte så ovanligt, men att den inte glider på plats igen inom de första dagarna var tydligen helt världsunikt.
Så en vecka efter den första operationen fick vi göra samma sak igen, tvätta med antibakteriell tvål, åka in till sjukuset på fastande mage tidigt på morgonen, på med Emlaplåster och långa strumpor och så var det sövning och operation, en betydligt enklare variant den här gången.
Doktor Alf såg nu till att pupillen var så hopdragen som möjligt efter operationen för att linsen skulle hållas i läge, och det verkade fungera bra, efterkontrollen var utan anmärkning och vi fick om igen utmaningen att hålla en fyraåring stilla i två dagar, dock utan svidande ögondroppar denna gång. Ytterligare en kontroll passerade utan anmärkning. Pupillen var nu normalstor och doktor Alf sa att risken att samma sak skulle hände igen var väldigt liten.
Sedan petade V sig i ögat med en penna. Förvisso den trubbiga delen, men ändå. Han sa att det gjorde ont, men vi såg inget onormalt. Morgonenen efter var hans pupill avlång.
Efter ett ganska uppgivet samtal med operationsavdelningen på sjukhuset fick vi en ny date med doktor Alf, som bara konstaterade det jag redan fattat: Petningen hade orsakat linsen att falla ur läge på samma sätt som tidigare, på samma ställe som tidigare, och den hade redan fastnat. Det var bara att vänta på en ny operationstid.
Vi fick en tid flera dagar senare, en fredag. Natten mot torsdagen klagade V på smärta i ögat, och jag blev rädd för att linsen nu totalt blockerade pupillen, vilket ger ett höjt tryck i ögat, ett sisådär halvakut tillstånd. Denna stress fick mig att svimma. Rätt av. Jag vaknade upp, ganska förvånad, av att min man skrek åt mig där jag låg på golvet med ett blödande sår i bakhuvudet. När jag försökte ställa mig upp svimmande jag igen. Och igen, faktiskt. Men när jag och maken hämtat oss från detta ringde jag ögonavdelningen där sköterskan lugnt talade om att det faktiskt skulle göra betydligt mer ont än det vi beskrev för att kvalificera sig som pupillblockering, men att doktorn skulle ringa på morgonen.
Efter att sjukvårdsupplysningen bett mig ringa 112 för egen del (jag hade gudbevars svimmat och slagit i huvudet) och 112 sa att jag på sin höjd behövde åka till vårdcentralen på morgonen började V kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Han nekade bestämt till att ha ont i ögat, så vi trodde naturligtvis att han fått vinterkräksjuka.. men det verkade skumt. Och när doktorn väl ringde på morgonen så var han väldigt bestämd med att han behövde träffa V, kräksjuka eller ej. Ungefär då kom V upp och sa att han inte såg nåt alls med ögat, och då var det ju ingen tvekan längre. Nåt var definitivt fel.
Doktor Alf stämde träff med V och maken i sjukhusentrén för att inte ta upp potentiell smitta till avdelningen, medan jag ringde vårdcentralen för egen del. Sköterskan var chockerad över att jag svimmat, slagit i huvudet och inte fått åka ambulans till sjukhuset omgående, men gav mig en tid på vårdcentralen så snabbt som möjligt. Naturligtvis fick jag ta med E dit, han kunde ju inte gå till dagmamman pga ev. vinterkräk.
Så medan maken och V träffade ögonläkaren, som avfärdade kräksjuka och sa att kräkningar och ilamående är ett vanligt symptom på pupillblockering - som var exakt det V hade råkat ut för, avsaknade av paniksmärta till trots, fick jag en remiss till akuten, dit jag inte alls kunde ta med mig E. Dagmamman ville inte heller ta hand om E, eftersom en av hennes kolleger blivit sjuk och hon satt med 8 barn, så jag fick ringa hem en kompis från jobbet för att passa E medan jag åkte till akuten.
V hade under tiden legat i makens knä och slumrat, likblek, fått trycksänkade droppar som inte hade någon effekt, fått ett hål upp-lasrat i regnbågshinnan och sedan en akut operation. Jag själv var hur frisk som helst, sa den snälle medicinaren/neurologen som tittade på mig. Men han skrev ändå en remiss för EEG, så att jag inte skulle oroa mig för att nåt var fel.
Efter denna tredje operation inom 2 veckor - av samma öga - lät vi inte V ta av den skyddande plastskölden från ögat annat än vid ögondroppning (8 ggr/dag) under 10 dagars tid. Inga fler incidenter, tack! Samtliga efterföljande kontroller var bra under 6 veckor, och vi fick såklart ta två veckors extra VAB för att vara hemma med V, som inte fick återgå till dagmamman förrän 3 veckor efter sista operationen.
Måndagen innan julledigheten hade vi årets sista inplanerade kontroll, och då hade linsen, trots normalt tryck i ögat, och total avsaknad av yttre påverkan i form av pennor eller liknande, hamnat på utsidan av regnbågshinnan igen på exakt samma ställe där den tidigare vuxit fast två gånger. Självklart satt den också fast i denna position. Doktor Alf var mycket förvånad över detta, även om han kom fram till en rimlig förklaring. "Detta skall helt enkelt inte hända. Men om läget är stabilt låter vi det vara", sa han. "Att öka på läkningen ännu mer med en ytterligare operation är bara dumt, och som linsen sitter nu så påverkar det inte synen negativt". Vi fick en ny tid för kontroll fredagen samma vecka, och det såg likadant ut då, vilket naturligtvis är positivt i sammanhanget.
Nästa kontroll sker om en dryg vecka. Förhoppningsvis har inget ändrats då.
Och synen då? Har operationen haft någon effekt?
Absolut. Starren var så tät att man inte kunde se näthinnan utifrån ens under narkos, då pupillen är maximalt vidgad. Makalöst nog såg V ändå ut genom ögat, med en synskärpa på ca 0,2 okorrigerat (det var omöjligt att veta vilken korrektion han ev. behövde eftersom man inte kunde mäta ögats längd genom grumlingarna). Nu ser han 0,6 lite drygt (med glasögon). Förväntningen är fortfarande att han skall se 1,0 med glasögon.
Så. Det är detta vi gjort under hösten. Droppat ögondroppar och varit på sjukhus.
Idag är jag glad över:
* att jag lyckats träna var tredje dag under hela julledigheten och fortfarande inte blivit förkyld
* att E slutat med napp utan större bekymmer
* att vår kökspir är i användbart skick
* att julgranen är utstädad
* att julen avlöpte lugnt och incidentlöst på alla fronter, inklusive ögon
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)