Jag antar att nästan alla vet vad No poo betyder. Nej, inte "inget bajs". Inte i det här sammanhanget i alla fall. Inte bokstavligt talat, även om jag är säker på att den som hittat på uttrycket tycker att det är i princip bokstavligt talat också. I det här sammanhanget betyder No poo (eller No 'poo) "inget schampo".
"Aha.. sluta.. tvätta håret??" säger du. Nej, sluta tvätta håret med SCHAMPO säger jag.
OK, jag erkänner att jag tycker att det känns lite straight edge. Alltså lite Extremt. Men efter att ha haft en hårbotten som mått fördjävligt i ungefär 25 år så är det kanske dags att göra nåt drastiskt. Släppa sargen. Take a walk on the wild side.
Jag har provat så många schampon. Som alla andra har jag ju testat massor av vanliga schampon. Men jag har också testat mjällschampon, schampon för känslig hårbotten, schampon för "severe scalp problems", hårkurer och peeling. Med varierande resultat. Mitt hår har luktat mint, svavel, tjära och bakfylla. Bakfylla-produkten var ganska effektiv, faktiskt. Men man fick bara hålla på med den sex veckor i sträck, och sen var ju hårbotten lika ledsen igen. Nu på sista tiden har jag liksom inte orkat försöka ens, och använt vanligt schampo igen. Franck Provost. Min hårbotten är värre än nånsin. Från att "bara" ha flagat och varit sårig har den nu börjat flaga mera. Och klia. Sårigheten består.
Något måste göras. Jag har googlat och tänkt att jag kanske ändå har seborretiskt eksem. Eller psoriasis i hårbotten. Men jag vet inte. Det känns inte som om symptomen stämmer riktigt. Jag kanske bara har torr och väldigt känslig hårbotten? Ska jag gå till vårdcentralen? Men allvarligt, det gör ju inte ont och det är inte farligt - det känns lite löjligt att gå till doktorn då.
Så berättade en kompis att hon börjat med No poo, balsammetoden. Alltså att bara tvätta håret i balsam. Först tyckte jag att - ja, som jag nämnde innan: Är det inte lite extremt? Lite crazy? Lite foliehatt (fast det sa jag inte...)? Men sen började jag ändå kolla upp det och tänkte till slut att jamen hur illa kan det bli? Worst case: Jag hittar fel balsam och håret blir fett och hårbotten fortsätter att klia. OK. Då kan jag ju sluta. Franck Provost står hemma och väntar. Ett balsam som lämpar sig för att tvätta håret med (ja, det låter fortfarande märkligt när man säger det) är typiskt i 10 kr/flaska-klassen, så jag har inte gjort nån brakförlust rent ekonomiskt. Best case: Hårbotten slutar flaga, klia och bilda sår, håret mår bättre och jag behöver tvätta det mindre ofta.
Så vad är haken? Två, tror jag.
Ett: Det tar rätt lång tid att tvätta håret med balsam eftersom man måste gnugga bort skiten mekaniskt istället för att låta tvål göra jobbet åt en. Jag lägger i vanliga fall 5 minuter på morgondusch. Men man kan ju tvätta håret på kvällen.
Två: Stylingprodukter för kort hår innehåller typiskt ämnen som är svåra/omöjliga att bara få bort med balsam, och då får man välja om det är balsamtvätt eller styling som gäller. Utan styling ser mitt hår litegrann ut som en mössa. Jag använder d:fi extreme cream nu, och den innehåller inga ämnen som är omöjliga att få bort utan vanligt schampo, men väl ingredienser som kan vara svåra att få bort. Det finns schampon som inte har uttorkande sulfater i sig och som alltså är bättre för hår och hårbotten än balsam, som antagligen tvättar ur min d:fi. Men nu när jag väl har bestämt mig vill jag gärna gå All In. Alltså kommer jag att i första hand fortsätta med d:fi och se om det funkar för mig, gör det inte det så.. ja.. får jag kanske byta frisyr. Om hårbotten blir frisk är det kanske värt att växa ut håret! Betänk då att jag har haft kort hår i ca 15 år. Och trivs med det.
OK, jag har i alla fall börjat! Har kommit förbi steg ett av balsammetoden, och det är att tvätta ur håret en "sista" gång med scampo som innehåller sulfater. Det gör nästan alla scampon. T ex min hårbottens nemesis, Franck Provost. Man måste bara se till att schampot INTE innehåller mineraloljor eller silikoner, eftersom det är dem man vill bli av med innan man börjar med balsamtvätt (annars blir man aldrig av med dem och håret blir mer och mer gummiartat). Tvättade i förrgår. I morgon är det nog dags för balsamtvätt. Har inhandlat Be Well från Netto. Vi får väl se om det är rätt för mig.
Lite spännande är det allt!
I övrig är status ungefär som senast. Glasögonen till Little 4eyes har inte kommit än, men beräknad leverans är idag. Källarförråden skapas just nu, vi har tjuvkikat och tycker allt att vårat är lite mindre än den sammanlagda ytan av de två förråd vi hade tidigare - och så har det bara två räta hörn - men det blir nog bra ändå. Beräknat klar-datum på detta är också idag, men i morse var det då sannerligen inte färdigt. Eller, tja, det SER ju klart ut, men hela golvet är täckt av verktyg, så uppenbarligen är det nåt som inte är färdigt.
Store killen har börjat intressera sig för att knäppa och knäppa upp knappar. Det ska uppmuntras! Lille killen kämpar med att klä av och på sig. Det går inte så bra än. Men han är ju bara ett och ett halvt, tror inte storebror fixade påklädning förrän han var flera månader över två år.
Idag är jag glad över:
* att gårdagens arbetsdag var ideligen goda resultat
* att jag har tagit värmeljus till jobbets värmeljuskoppar och kan jobba i stearinljusens sken innan det blivit dag ute
* mina termobyxor (överdragsbyxor) - typ bästa julklappen jag nånsin fått! Har älskat dem de senaste fem åren
* att vi köpt ståbräda till vagnen och nu helt ska lägga undan extrasitsen. Ståbrädan är för nödsituationer.
* att jag tydligen slapp bli smittad av barnens senaste förkylning som faktiskt krävde VAB.
2012-11-01
2012-10-17
Novemberutmaningen
Minstingen ska få glasögon. Ungefär när han är ettåetthalvt dimper de ner hos optikern och sen börjar Utmaningen, som består i att han ska ha dem på sig.
Det kan gå lite si och så, det där. Man har ju hört att vissa barn (även små) bara äääälskar sina brillor eftersom de ser så mycket bättre. Jag tror mer på andra änden av spektrat för E, dvs han kommer att slita av sig dem konstant under två veckors tid. Minst.
E är översynt. +2 på ena ögat och nästan +7 på andra. Barn är superduktiga på att korrigera sin översynthet, så på det listiga syntestet som gjordes hos ortoptisten verkade han se hur bra som helst. Bättre än jag. Men efter att han fått ögondroppar applicerades Maskinen som Säger Sanningen (och som har en bild av en nalle djupt inne i sin mage) på hans ögon, och Maskinen sa alltså +2,25 och + 6,75. Kontentan är i alla fall att han ju ser bra utan glasögon och antagligen inte kommer att förstå nyttan med att ha dem på sig, eftersom han ännu är så liten att han inte drabbas av huvudvärk och skelning när han anstränger ögonen.
Utprovningen av bågar gick ju också... sådär. Det är iofs en helt annan sak att testa ett par bågar som inte sitter riktigt som de ska och glas med en logga mitt i synfältet jämfört med ett par väl anpassade bågar och glas i rätt styrka. Men ändå. Det tog max 5 sekunder innan han liksom skakade av sig glasögonen - vi höll ju i hans armar efter de första tre försöken då det tog ungefär två sekunder för honom att slita av sig bågarna medan han ropade "Nejnej!".
Kalaset går på 1540 kr, och då ingår ett par bågar och två glas (varav det ena specialglas som är tunnare än standard eftersom det annars hade blivit så himla stor skillnad i tjocklek mellan det "svaga" och det starkare glaset). Det som också ingår är fria reservdelar till bågarna i 3 år, samt 1 års garanti för alla skador på glas eller bågar. Mycket bra. Vi funderade på "tvåfören"-dealar hos andra optiker, men fastnade ändå för den butik som ligger närmast, eftersom de har bra garanti, bra service och just ligger nära. Det blir nog några besök i veckan för att böja tillbaka bågarna gissar jag, och då vill man slippa ta bussen ner på stan.
Vi har precis bokat skidresa i januari. E är såklart för liten för skidor, men V är i alla fall teoretiskt sett möjlig att lära utförsåkning. Om han vill är en annan fråga. Och jag är verkligen inte rätt lärare heller. Men vi åker med en annan familj, så förhoppningsvis blir det roligt även om det blir mestadels pulkaåkning.
Sen innan sommaren har vårt gästrum varit temporär förvaringsplats för allt som normalt sett står i vårt källarförråd. Det uppstod nån typ av missförstånd, så vi fick tömma våra två förråd och blev lovade ett nytt, men det visade sig att det nya inte skulle vara klart förrän i november. Dvs ganska snart nu. Mycket skönt. Vi har iofs fått låna en ersättningslägenhet istället för gästrum, men skulle vilja ha lite klädförvaring och en arbetsplats i gästrummet när det inte bor några gäster där. Och när det inte är förråd, såklart. Frågan är nu: Ska vi se till att måla om det direkt? Det behövs verkligen, och det tenderar att inte bli av om man börjar inreda det istället.
Vi blir ekonomiskt kompenserade för avsaknaden av källarförråd, eftersom det ingår i hyran. Det innebär att vi för en del av dessa pengar har handlat laminatgolv som ska läggas i matrum och bibliotek när lägenheten renoverats klart i sommar. Så mycket händighet som krävs, känner jag. Puh.
Idag är jag glad över
* att maken kommit hem från några dagars jobb i Västerås
* att vi fått veta att det är möjligt att slå ut åtminstone delar av väggen mellan kök och matrum
* att killarna nu faktiskt nästan leker med varandra i perioder
* att vår kaffekvarn är lagad
* att Es glasögon är beställda
Det kan gå lite si och så, det där. Man har ju hört att vissa barn (även små) bara äääälskar sina brillor eftersom de ser så mycket bättre. Jag tror mer på andra änden av spektrat för E, dvs han kommer att slita av sig dem konstant under två veckors tid. Minst.
E är översynt. +2 på ena ögat och nästan +7 på andra. Barn är superduktiga på att korrigera sin översynthet, så på det listiga syntestet som gjordes hos ortoptisten verkade han se hur bra som helst. Bättre än jag. Men efter att han fått ögondroppar applicerades Maskinen som Säger Sanningen (och som har en bild av en nalle djupt inne i sin mage) på hans ögon, och Maskinen sa alltså +2,25 och + 6,75. Kontentan är i alla fall att han ju ser bra utan glasögon och antagligen inte kommer att förstå nyttan med att ha dem på sig, eftersom han ännu är så liten att han inte drabbas av huvudvärk och skelning när han anstränger ögonen.
Utprovningen av bågar gick ju också... sådär. Det är iofs en helt annan sak att testa ett par bågar som inte sitter riktigt som de ska och glas med en logga mitt i synfältet jämfört med ett par väl anpassade bågar och glas i rätt styrka. Men ändå. Det tog max 5 sekunder innan han liksom skakade av sig glasögonen - vi höll ju i hans armar efter de första tre försöken då det tog ungefär två sekunder för honom att slita av sig bågarna medan han ropade "Nejnej!".
Kalaset går på 1540 kr, och då ingår ett par bågar och två glas (varav det ena specialglas som är tunnare än standard eftersom det annars hade blivit så himla stor skillnad i tjocklek mellan det "svaga" och det starkare glaset). Det som också ingår är fria reservdelar till bågarna i 3 år, samt 1 års garanti för alla skador på glas eller bågar. Mycket bra. Vi funderade på "tvåfören"-dealar hos andra optiker, men fastnade ändå för den butik som ligger närmast, eftersom de har bra garanti, bra service och just ligger nära. Det blir nog några besök i veckan för att böja tillbaka bågarna gissar jag, och då vill man slippa ta bussen ner på stan.
Vi har precis bokat skidresa i januari. E är såklart för liten för skidor, men V är i alla fall teoretiskt sett möjlig att lära utförsåkning. Om han vill är en annan fråga. Och jag är verkligen inte rätt lärare heller. Men vi åker med en annan familj, så förhoppningsvis blir det roligt även om det blir mestadels pulkaåkning.
Sen innan sommaren har vårt gästrum varit temporär förvaringsplats för allt som normalt sett står i vårt källarförråd. Det uppstod nån typ av missförstånd, så vi fick tömma våra två förråd och blev lovade ett nytt, men det visade sig att det nya inte skulle vara klart förrän i november. Dvs ganska snart nu. Mycket skönt. Vi har iofs fått låna en ersättningslägenhet istället för gästrum, men skulle vilja ha lite klädförvaring och en arbetsplats i gästrummet när det inte bor några gäster där. Och när det inte är förråd, såklart. Frågan är nu: Ska vi se till att måla om det direkt? Det behövs verkligen, och det tenderar att inte bli av om man börjar inreda det istället.
Vi blir ekonomiskt kompenserade för avsaknaden av källarförråd, eftersom det ingår i hyran. Det innebär att vi för en del av dessa pengar har handlat laminatgolv som ska läggas i matrum och bibliotek när lägenheten renoverats klart i sommar. Så mycket händighet som krävs, känner jag. Puh.
Idag är jag glad över
* att maken kommit hem från några dagars jobb i Västerås
* att vi fått veta att det är möjligt att slå ut åtminstone delar av väggen mellan kök och matrum
* att killarna nu faktiskt nästan leker med varandra i perioder
* att vår kaffekvarn är lagad
* att Es glasögon är beställda
2012-09-27
Sommaren gick...
Nu har det blivit höst. Jag kanske ska börja med ett inlägg per årstid?
Sommaren avlöpte ganska fridsamt - tydligen var det ingen toppensommar rent vädermässigt i nån del av landet, men vi som tillbringar två av högsommarveckorna i norrland varje år är ju vana vid att temperaturen håller sig runt 20... Just i stugan hade vi faktiskt bara en dag med ösregn och då passade vi på att besöka Leos Lekland, något som båda vandalerna uppskattade till fullo. V klättrade och klättrade, medan E föredrog bollhav och rutschbana - gärna den allra största.
Nu har E börjat hos dagmamma, vi fick ju plats för honom hos den dagmamma som V redan går hos. Mycket bra. För oss. Dagmamman vet att hon lever. Tydligen är vår yngsta son mer än en handfull och har en tämligen outvecklad flockkänsla på så sätt att han gärna försvinner iväg. Den äldre gossen är inne i en "period" där varje situation där han inte får bestämma slutar i raseriutbrott och storgråt. Det blir många situationer varje dag det.
Apropå försvinna: Storebror försvinner också iväg, men inte från dagmamman. Han försvinner från oss. Gärna när vi är i en affär eller så, där det är totalt omöjligt att hitta honom. Vi letade säkert 20 minuter efter honom på Maxi för några veckor sen, väl medvetna om att han utan problem kan få för sig att gå ut genom först kassorna och sen dörren ut mot parkeringen (det har nämligen hänt), men efter att ha kollat standardstället (lösgodiset) och sen letat planlöst återfanns han bland barnböckerna. Helt oförstående till vår milda irritation.
V har till slut slutat med blöja. Både på dagen och på natten. Det händer en olycka nån gång ibland, senast i förrgår, men innan dess var det nog minst ett par veckor som var totalt nerkissningsfria. Vi använde inte direkt approachen "vänta tills barnet är redo". Då hade vi fått vänta tills han började i skolan, tror jag. V har aldrig tyckt att det har varit obehagligt med innehåll i blöjan, så att säga. Alltså har han inte haft nåt att vinna på att sluta med blöja - det blir ju bara ett extra moment som måste utföras nån gång ibland, det där toalettbesöket. Men nu får han i alla fall känna sig stor. Vi väntade inte heller med att sluta på natten tills "blöjan är torr när barnet vaknar". Han sa själv att han ville testa utan blöja på natten, efter det följde 2-3 veckors tvätt av lakan. Efter 3 nätter kom den första torra natten, sen kom de tätare och tätare tills han nu inte har kissat i sängen på nån månad. Så vi har pottränat på helt fel sätt (enligt alla experter, såväl proffesionella som självutnämnda), men det gick ju det också.
E har också en "period" just nu. Den går ut på att han vill bli buren. Killen är 1år5månader och ganska tung, ca 13 kg. Det börjar bli jobbigt att bära honom på höften samtidigt som man gör saker med andra armen. men bäras vill han. Lagar man mat så står han vid ens fötter med ansiktet förvridet av gråt och ilska, först med de små armarna uppsträckta och sen borrandes in ansiktet mot ens lår, ropandes "Mammaaaaa, mammaa!". Oavsett om det är jag eller maken som är föremål för hans önskan om att bli buren ropar han "Mamma". Tydligen har mamma blivit synonymt med "bära". Det säger en del om vem det är som bär mest, antar jag. Det är också omöjigt att söva om honom i hans egen säng. Han vaknar nästan exakt när vi går och lägger oss på kvällen. Förr fick han välling, men det har vi slutat med och det gick faktiskt över förväntan, men nu hade det varit bra att ta till. Vi får istället lägga honom hos oss, där han ligger så nära mig som det fysiskt är möjligt, gärna med en arm runt min hals, pillandes med den andra handen i mitt ansikte för att vara SÄKER på att jag är där. Annars är lillen ett solskensbarn och charmtroll, så länge man ser till att han är mätt och belåten. Han är nämligen ett matvrak också.
Själv har jag börjat träna - genomlevde det fjärde spinningpasset på tio dagar igår. Det känns. Men det är rätt gött med träningsvärk, så länge den inte hindrar en från att göra grejer. Hade fullkomligt vidrig träningsvärk för sisådär 7 år sen, efter att ha sprungit min första halvmara och några timmar senare satt mig på en 3-timmarsflygning i trångt säte. Jag fick gå baklänges nerför det grekiska hotellets trappor i tre dagar eftersom benen vek sig under mig så fort jag inte hade knäet låst. Så är det inte nu, som sagt. En nackdel med träningen är ju att det blir ännu mindre tid för mig och maken att ses. Jag kastar i mig middagen och sen är jag hemma igen när barnen somnat och klockan närmar sig 20:30. Då ska det städas och hängas tvätt och så är jag en sån som blir lite seg efter träning, och helst vill lägga mig tidigt.
Vi har fått vår första dubbla inkomst sen föräldraledigheten nu. Herregud, vad det ska köpas skor och jeans och julklappar och kanske en iPad! Jag har redan investerat i nya spinningskor - mycket bekväma. Och ett tillbehör som tydligen gör mig till mer tant än nån annan: Skoskydd. Som en handske, fast för foten. Gjord av lite elastiskt gummi. Man trär den över skon när det regnar som det bara kan regna i den här stan (eller för den delen, när det regnar helt normalt mycket) och man ska cykla till eller från jobbet. I kombination med övriga regnkläder blir detta gudomligt. Inga blöta fötter. Inga förstörda skor. Men grym tantvarning, tydligen. Trots att de är köpta i en sportaffär.
Igår var vi och bestämde inredning till vårt nya kök. Vi bor ju i hyresrätt som skall stamrenoveras, så det är inte som att vi får bestämma "var skåpet ska stå" eller välja orangea köksluckor, men det fanns i alla fall 4 varianter luckor, bänkskivor, stänkskydd och plastmattor att kombinera. Det blir nog bra. Vi har lämnat in en förfrågan om vad det skulle kosta oss att få en vägg riven i samband med renoveringen (som är bra mycket mer än bara stammarna, kanske ska tilläggas) och väntar med spänning på detta. Är väggen bärande? Kan man ta bort hela? Kan man ta bort en del? Blir det hundratusenmiljoner dyrt?
Idag är jag glad över:
* att jag börjat träna
* mina skoskydd
* att gårdagens driftsättning gick bra
* att jag förhoppmningsvis ska äta middag med mina tjejkompisar i morrn
* att vi på den här arbetsplatsen har helt OK kaffe
Sommaren avlöpte ganska fridsamt - tydligen var det ingen toppensommar rent vädermässigt i nån del av landet, men vi som tillbringar två av högsommarveckorna i norrland varje år är ju vana vid att temperaturen håller sig runt 20... Just i stugan hade vi faktiskt bara en dag med ösregn och då passade vi på att besöka Leos Lekland, något som båda vandalerna uppskattade till fullo. V klättrade och klättrade, medan E föredrog bollhav och rutschbana - gärna den allra största.
Nu har E börjat hos dagmamma, vi fick ju plats för honom hos den dagmamma som V redan går hos. Mycket bra. För oss. Dagmamman vet att hon lever. Tydligen är vår yngsta son mer än en handfull och har en tämligen outvecklad flockkänsla på så sätt att han gärna försvinner iväg. Den äldre gossen är inne i en "period" där varje situation där han inte får bestämma slutar i raseriutbrott och storgråt. Det blir många situationer varje dag det.
Apropå försvinna: Storebror försvinner också iväg, men inte från dagmamman. Han försvinner från oss. Gärna när vi är i en affär eller så, där det är totalt omöjligt att hitta honom. Vi letade säkert 20 minuter efter honom på Maxi för några veckor sen, väl medvetna om att han utan problem kan få för sig att gå ut genom först kassorna och sen dörren ut mot parkeringen (det har nämligen hänt), men efter att ha kollat standardstället (lösgodiset) och sen letat planlöst återfanns han bland barnböckerna. Helt oförstående till vår milda irritation.
V har till slut slutat med blöja. Både på dagen och på natten. Det händer en olycka nån gång ibland, senast i förrgår, men innan dess var det nog minst ett par veckor som var totalt nerkissningsfria. Vi använde inte direkt approachen "vänta tills barnet är redo". Då hade vi fått vänta tills han började i skolan, tror jag. V har aldrig tyckt att det har varit obehagligt med innehåll i blöjan, så att säga. Alltså har han inte haft nåt att vinna på att sluta med blöja - det blir ju bara ett extra moment som måste utföras nån gång ibland, det där toalettbesöket. Men nu får han i alla fall känna sig stor. Vi väntade inte heller med att sluta på natten tills "blöjan är torr när barnet vaknar". Han sa själv att han ville testa utan blöja på natten, efter det följde 2-3 veckors tvätt av lakan. Efter 3 nätter kom den första torra natten, sen kom de tätare och tätare tills han nu inte har kissat i sängen på nån månad. Så vi har pottränat på helt fel sätt (enligt alla experter, såväl proffesionella som självutnämnda), men det gick ju det också.
E har också en "period" just nu. Den går ut på att han vill bli buren. Killen är 1år5månader och ganska tung, ca 13 kg. Det börjar bli jobbigt att bära honom på höften samtidigt som man gör saker med andra armen. men bäras vill han. Lagar man mat så står han vid ens fötter med ansiktet förvridet av gråt och ilska, först med de små armarna uppsträckta och sen borrandes in ansiktet mot ens lår, ropandes "Mammaaaaa, mammaa!". Oavsett om det är jag eller maken som är föremål för hans önskan om att bli buren ropar han "Mamma". Tydligen har mamma blivit synonymt med "bära". Det säger en del om vem det är som bär mest, antar jag. Det är också omöjigt att söva om honom i hans egen säng. Han vaknar nästan exakt när vi går och lägger oss på kvällen. Förr fick han välling, men det har vi slutat med och det gick faktiskt över förväntan, men nu hade det varit bra att ta till. Vi får istället lägga honom hos oss, där han ligger så nära mig som det fysiskt är möjligt, gärna med en arm runt min hals, pillandes med den andra handen i mitt ansikte för att vara SÄKER på att jag är där. Annars är lillen ett solskensbarn och charmtroll, så länge man ser till att han är mätt och belåten. Han är nämligen ett matvrak också.
Själv har jag börjat träna - genomlevde det fjärde spinningpasset på tio dagar igår. Det känns. Men det är rätt gött med träningsvärk, så länge den inte hindrar en från att göra grejer. Hade fullkomligt vidrig träningsvärk för sisådär 7 år sen, efter att ha sprungit min första halvmara och några timmar senare satt mig på en 3-timmarsflygning i trångt säte. Jag fick gå baklänges nerför det grekiska hotellets trappor i tre dagar eftersom benen vek sig under mig så fort jag inte hade knäet låst. Så är det inte nu, som sagt. En nackdel med träningen är ju att det blir ännu mindre tid för mig och maken att ses. Jag kastar i mig middagen och sen är jag hemma igen när barnen somnat och klockan närmar sig 20:30. Då ska det städas och hängas tvätt och så är jag en sån som blir lite seg efter träning, och helst vill lägga mig tidigt.
Vi har fått vår första dubbla inkomst sen föräldraledigheten nu. Herregud, vad det ska köpas skor och jeans och julklappar och kanske en iPad! Jag har redan investerat i nya spinningskor - mycket bekväma. Och ett tillbehör som tydligen gör mig till mer tant än nån annan: Skoskydd. Som en handske, fast för foten. Gjord av lite elastiskt gummi. Man trär den över skon när det regnar som det bara kan regna i den här stan (eller för den delen, när det regnar helt normalt mycket) och man ska cykla till eller från jobbet. I kombination med övriga regnkläder blir detta gudomligt. Inga blöta fötter. Inga förstörda skor. Men grym tantvarning, tydligen. Trots att de är köpta i en sportaffär.
Igår var vi och bestämde inredning till vårt nya kök. Vi bor ju i hyresrätt som skall stamrenoveras, så det är inte som att vi får bestämma "var skåpet ska stå" eller välja orangea köksluckor, men det fanns i alla fall 4 varianter luckor, bänkskivor, stänkskydd och plastmattor att kombinera. Det blir nog bra. Vi har lämnat in en förfrågan om vad det skulle kosta oss att få en vägg riven i samband med renoveringen (som är bra mycket mer än bara stammarna, kanske ska tilläggas) och väntar med spänning på detta. Är väggen bärande? Kan man ta bort hela? Kan man ta bort en del? Blir det hundratusenmiljoner dyrt?
Idag är jag glad över:
* att jag börjat träna
* mina skoskydd
* att gårdagens driftsättning gick bra
* att jag förhoppmningsvis ska äta middag med mina tjejkompisar i morrn
* att vi på den här arbetsplatsen har helt OK kaffe
2012-06-01
Provisorium
Mitt konsultuppdrag tar snart slut och de sista skälvande dagarna har vår uppdragsgivare valt att flytta mig och kollegerna till en ytterst provisorisk lokal. Kök? Nej. Gardiner? Nej. Tvestjärtar? Ja. Men det finns i alla fall fönster och toaletter. Och skrivbord, stolar och datorer. Alltid nåt.
Nästa vecka blir V en treåring. Vi har funderat och funderat på en bra present, men till slut fick det bli en liten presentkollektion istället.
E är ganska jobbig att ha med sig ut nu, eftersom han envist vill knalla iväg åt totalt fel håll och gärna ner i en vattenpöl. Sen blir han jättearg när man lyfter upp honom eller sätter honom i vagnen.
Maken och jag firar snart femårig bröllopsdag. Ringarna är putsade till en obeskrivlig glans och den italienska restaurangen (och barnvakten) är bokad.
Nu är bara frågan vad jag ska göra med min arbetsdag. Jag fortsätter med att lyssna på Morgonpasset tills nån mer än jag och tvestjärtarna visar sig här.
Idag är jag glad över
* att slippa sitta i just den här lokalen mer än idag och i morgon
* att det är maken som är föräldraledig, eftersom barnen är ganska svårhanterliga just nu
* att jag knappast kan bli MER förkyld än vad jag är nu (i den här förkylningsvändan)
* att jag äntligen varit hos frisören
* att vi åtminstone har vår nespressomaskin eftersom det inte finns nåt annat kaffe att tillgå på jobbet
Nästa vecka blir V en treåring. Vi har funderat och funderat på en bra present, men till slut fick det bli en liten presentkollektion istället.
E är ganska jobbig att ha med sig ut nu, eftersom han envist vill knalla iväg åt totalt fel håll och gärna ner i en vattenpöl. Sen blir han jättearg när man lyfter upp honom eller sätter honom i vagnen.
Maken och jag firar snart femårig bröllopsdag. Ringarna är putsade till en obeskrivlig glans och den italienska restaurangen (och barnvakten) är bokad.
Nu är bara frågan vad jag ska göra med min arbetsdag. Jag fortsätter med att lyssna på Morgonpasset tills nån mer än jag och tvestjärtarna visar sig här.
Idag är jag glad över
* att slippa sitta i just den här lokalen mer än idag och i morgon
* att det är maken som är föräldraledig, eftersom barnen är ganska svårhanterliga just nu
* att jag knappast kan bli MER förkyld än vad jag är nu (i den här förkylningsvändan)
* att jag äntligen varit hos frisören
* att vi åtminstone har vår nespressomaskin eftersom det inte finns nåt annat kaffe att tillgå på jobbet
2012-05-11
Tiden den går och du ser åren rinna ivääääg...
Så har det blivit maj, helt plötsligt. Inte ett enda inlägg blev inlagt i april. Så kan det gå.
Det är vår nu. Gräset är nästan smärtsamt grönt. Och regnet piskar. Jag är mycket glad över att jag inte är en av de där typ 60000 som ska springa halvmara i morgon. Jag är mycket glad att jag tog bilen istf cykeln till jobbet.
Vad har hänt sen sist? V har fått börja med lapp för ena ögat eftersom hans syn inte utvecklas som den ska. Han har ju en ögonsjukdom som helt enkelt gör att han inte ser tiptop, men nu verkar det ena ögat halka efter. Och då testar man först lapp och funkar inte det så blir det operation. V tar det hela mycket bättre än väntat. Han har haft lappen över det "bra" ögat 4 timmar varje dag i snart två veckor utan att klaga. Min lille pirat!
E har fyllt ett och fått plastiga och hojtande födelsedagspresenter. Han säger "titta" och "Aj" (fast inte nödvändigtvis för att han har ont) och ibland kan man inbilla sig att ha går omkring och ropar på V. "Var är storebror?" frågar jag, och E tultar iväg och ropar "Ittååå! Ittåå!". Mycket gulligt. Mycket, mycket gulligt.
Jag har varit i privat enkonomisk sjönöd ända sen jag började jobba och bestämde mig för att köpa cykel och glasögon samtidigt som jag inte fick någon lön en månad. Det verkar som att det sen dess är en stor utgift för mycket varje månad. Tandläkare: 3000 kr. Födelsedagspresent + födelsedagsmiddag för maken: 3000 kr. Nya kontaktlinser: 1200 kr. Nespresso-pods till jobbet (skall räcka till 8 personer): 750 kr. Nya jeans: 1000 kr. I juni blir det firande av bröllopsdag som vi egentligen inte har råd med, men sen kommer skatteåterbäringen på 10000 lätta små fötter och då får man väl upp inte bara näsan utan delar av överkroppen över vattenytan.
E har nu till slut blivit erbjuden plats hos Vs dagmamma i höst. Det har varit några turer, där han först inte skulle få plats, sen skulle få plats (eftersom ett barn garanterat skulle sluta), sen blev erbjuden plats på närmaste förskolan istället (eftersom barnet som skulle sluta nu inte längre skulle sluta) och till slut, i förrgår, ringde placeringsansvarig i stadsdelen upp och sa att nu skulle barnet som skulle sluta som sen inte skulle sluta, nu skulle han sluta i alla fall. Och då var platsen vår. Hur vi ska fixa lämnings- och hämtningstiderna kommer att bli ett nytt och intressant bekymmer. Men det bekymrar vi oss för efter semestern.
Vi har tagit det mogna beslutet att dela upp familjen när vi ska ta oss till och från stugan i sommar. En vuxen tar bilen, den andra flyger med barnen. Det går helt enkelt inte med tre bildagar på raken för våra barn i just den här åldern. Det räcker med en dag, då destinationen är mormor.
Idag är jag glad över
* Es plats hos dagmamma
* att vi har bokat in en tjejmiddag
* att det är fredag
* min påse svindyra nötter som ligger på skrivbordet
* min creme-eyliner so mär otroligt lätt att lägga på.
Det är vår nu. Gräset är nästan smärtsamt grönt. Och regnet piskar. Jag är mycket glad över att jag inte är en av de där typ 60000 som ska springa halvmara i morgon. Jag är mycket glad att jag tog bilen istf cykeln till jobbet.
Vad har hänt sen sist? V har fått börja med lapp för ena ögat eftersom hans syn inte utvecklas som den ska. Han har ju en ögonsjukdom som helt enkelt gör att han inte ser tiptop, men nu verkar det ena ögat halka efter. Och då testar man först lapp och funkar inte det så blir det operation. V tar det hela mycket bättre än väntat. Han har haft lappen över det "bra" ögat 4 timmar varje dag i snart två veckor utan att klaga. Min lille pirat!
E har fyllt ett och fått plastiga och hojtande födelsedagspresenter. Han säger "titta" och "Aj" (fast inte nödvändigtvis för att han har ont) och ibland kan man inbilla sig att ha går omkring och ropar på V. "Var är storebror?" frågar jag, och E tultar iväg och ropar "Ittååå! Ittåå!". Mycket gulligt. Mycket, mycket gulligt.
Jag har varit i privat enkonomisk sjönöd ända sen jag började jobba och bestämde mig för att köpa cykel och glasögon samtidigt som jag inte fick någon lön en månad. Det verkar som att det sen dess är en stor utgift för mycket varje månad. Tandläkare: 3000 kr. Födelsedagspresent + födelsedagsmiddag för maken: 3000 kr. Nya kontaktlinser: 1200 kr. Nespresso-pods till jobbet (skall räcka till 8 personer): 750 kr. Nya jeans: 1000 kr. I juni blir det firande av bröllopsdag som vi egentligen inte har råd med, men sen kommer skatteåterbäringen på 10000 lätta små fötter och då får man väl upp inte bara näsan utan delar av överkroppen över vattenytan.
E har nu till slut blivit erbjuden plats hos Vs dagmamma i höst. Det har varit några turer, där han först inte skulle få plats, sen skulle få plats (eftersom ett barn garanterat skulle sluta), sen blev erbjuden plats på närmaste förskolan istället (eftersom barnet som skulle sluta nu inte längre skulle sluta) och till slut, i förrgår, ringde placeringsansvarig i stadsdelen upp och sa att nu skulle barnet som skulle sluta som sen inte skulle sluta, nu skulle han sluta i alla fall. Och då var platsen vår. Hur vi ska fixa lämnings- och hämtningstiderna kommer att bli ett nytt och intressant bekymmer. Men det bekymrar vi oss för efter semestern.
Vi har tagit det mogna beslutet att dela upp familjen när vi ska ta oss till och från stugan i sommar. En vuxen tar bilen, den andra flyger med barnen. Det går helt enkelt inte med tre bildagar på raken för våra barn i just den här åldern. Det räcker med en dag, då destinationen är mormor.
Idag är jag glad över
* Es plats hos dagmamma
* att vi har bokat in en tjejmiddag
* att det är fredag
* min påse svindyra nötter som ligger på skrivbordet
* min creme-eyliner so mär otroligt lätt att lägga på.
2012-03-20
På väg
E har stapplat sina första steg, klassiskt "gå från mamma till pappa ooh tillbaka". Vi hurrade och applåderade. Han var så stolt, den lilla apan! Sen vågade han släppa väggen och gå tre steg till mig också. Så det är på gång. Så att säga.
E och maken kom hem från svärföräldrarna i förrgår, medan V stannar några dagar till och blir lite extra bortskämd. Medan V nu är borta har vi passat på att flytta in Es spjälsäng i Vs rum, som numera alltså har blivit båda barnens rum. E sover precis lika bra (dåligt) i eget rum som inne hos oss. Kanske till och med lite bättre nu när han är helt ensam. Det blir väl andra bullar när storebror kommer hem gissar jag.
Es utveckling går framåt i rasande fart nu, inte bara gåendet utan även försök att härma, man märker att han förstår vissa saker man säger till honom och han blir sååå stolt om man berömmer honom.
Gatukontoret har i sin oändliga nåd sopat alla "cykelleder" fria från grus, dvs större delen av vägen till jobbet är betydligt mer lättcyklad nu än tidigare. Igår var det iofs fruktansvärd motvind på morgonen, så såvärst mycket lättare cykling blev det ju inte i vilket fall som helst. Men hemåt gick det snabbt minsann! Kommer dock att finnas kvar grus på mindre cykelbanor 8 veckor till.. Så än låter jag slicks-däcken vila i förrådet.
Annars? Inte mycket tid att skriva här. Mycket på jobbet, mycket hemma, långa arbetsdagar, sitter i kontorslandskap med både morgontidiga och eftermiddags-sena kolleger.
Väntar med spänning på säsong 2 av Game of Thrones. Och säsong 5 (eller vad det nu blir) av mad Men. Båda startar inom ett par veckor. Iiih!
Idag är jag glad över:
* att jag fixat en bugg. Hur länge det nu håller
* att halva familjen återvänt hem och att V kommer om några dagar
* att jag hann städa hemma när jag var ensam
* att jag börjat titta på gamla Greys-säsonger igen (de jag såg när jag väntade V)
* mina nya jeans (första nya paret på i alla fall fem år...)
E och maken kom hem från svärföräldrarna i förrgår, medan V stannar några dagar till och blir lite extra bortskämd. Medan V nu är borta har vi passat på att flytta in Es spjälsäng i Vs rum, som numera alltså har blivit båda barnens rum. E sover precis lika bra (dåligt) i eget rum som inne hos oss. Kanske till och med lite bättre nu när han är helt ensam. Det blir väl andra bullar när storebror kommer hem gissar jag.
Es utveckling går framåt i rasande fart nu, inte bara gåendet utan även försök att härma, man märker att han förstår vissa saker man säger till honom och han blir sååå stolt om man berömmer honom.
Gatukontoret har i sin oändliga nåd sopat alla "cykelleder" fria från grus, dvs större delen av vägen till jobbet är betydligt mer lättcyklad nu än tidigare. Igår var det iofs fruktansvärd motvind på morgonen, så såvärst mycket lättare cykling blev det ju inte i vilket fall som helst. Men hemåt gick det snabbt minsann! Kommer dock att finnas kvar grus på mindre cykelbanor 8 veckor till.. Så än låter jag slicks-däcken vila i förrådet.
Annars? Inte mycket tid att skriva här. Mycket på jobbet, mycket hemma, långa arbetsdagar, sitter i kontorslandskap med både morgontidiga och eftermiddags-sena kolleger.
Väntar med spänning på säsong 2 av Game of Thrones. Och säsong 5 (eller vad det nu blir) av mad Men. Båda startar inom ett par veckor. Iiih!
Idag är jag glad över:
* att jag fixat en bugg. Hur länge det nu håller
* att halva familjen återvänt hem och att V kommer om några dagar
* att jag hann städa hemma när jag var ensam
* att jag börjat titta på gamla Greys-säsonger igen (de jag såg när jag väntade V)
* mina nya jeans (första nya paret på i alla fall fem år...)
2012-03-09
Fler delar som försvinner
Tidigare var det i bak. Nu är det i fram.
Vart tog brösten vägen, nu då?
Nu när amningen är helt avklarad sen drygt en månad är det bara att konstatera att byststorleken har återgått till det "normala". Märkligt att jag blir förvånad.
Rumpan är dock på återtåg - jag har ju börjat jobba och mitt nuvarande uppdrag ligger 15 km hemifrån. Ett par dagar i veckan cyklar jag till och från jobbet (med min nya, snabba cykel) och har konstant träningsvärk/stelhet i bakdel och lår. Skönt med lite träning! Har lyckats få tillträde till ett omklädningsrum på jobbet också, vilket var ett absolut krav för att kunna transportera sig med cykel. Jag är svettig som efter ett spinningpass när jag kommer fram.
Annars är det helt OK att jobba. Märkligt att man orkar stiga upp mycket tidigare på morgonen om man jobbar än om man är hemma. Eller, inte så märkligt. Man får ju vara i fred och behöver bara ta ansvar för sig själv större delen av dagen. Det är kämpigare att vara hemma och ha fullt fokus på odågorna. Maken tvingades upp innan kl 6 i morse (själv studsar jag upp 05:20...) och var helt förtvivlad över detta. Minstingen är supersnuvig och kunde tydligen inte somna om efter att jag hade stigit upp. Stackars maken. Och Stackars E. Han börjar få hosta nu också.
Nästa vecka rär jag gräsänka, då åker resten av familjen och hälsar på svärföräldrarna. Jag planerar att jobba längre dagar än vanligt och sen ta ledig på fredagen.
Idag är jag glad över:
* att jag ska på bio med en kompis i morrn
* att jag har kommit ihåg att begära milsersättning och kommer att få 3000 kr extra efter skatt den 25:e
* att jag inte är superstresad trots att mitt projekt ligger efter tidplan
* att jag ska till optikern och prova ut nya endagslinser i eftermiddag
* min nya cykel
Vart tog brösten vägen, nu då?
Nu när amningen är helt avklarad sen drygt en månad är det bara att konstatera att byststorleken har återgått till det "normala". Märkligt att jag blir förvånad.
Rumpan är dock på återtåg - jag har ju börjat jobba och mitt nuvarande uppdrag ligger 15 km hemifrån. Ett par dagar i veckan cyklar jag till och från jobbet (med min nya, snabba cykel) och har konstant träningsvärk/stelhet i bakdel och lår. Skönt med lite träning! Har lyckats få tillträde till ett omklädningsrum på jobbet också, vilket var ett absolut krav för att kunna transportera sig med cykel. Jag är svettig som efter ett spinningpass när jag kommer fram.
Annars är det helt OK att jobba. Märkligt att man orkar stiga upp mycket tidigare på morgonen om man jobbar än om man är hemma. Eller, inte så märkligt. Man får ju vara i fred och behöver bara ta ansvar för sig själv större delen av dagen. Det är kämpigare att vara hemma och ha fullt fokus på odågorna. Maken tvingades upp innan kl 6 i morse (själv studsar jag upp 05:20...) och var helt förtvivlad över detta. Minstingen är supersnuvig och kunde tydligen inte somna om efter att jag hade stigit upp. Stackars maken. Och Stackars E. Han börjar få hosta nu också.
Nästa vecka rär jag gräsänka, då åker resten av familjen och hälsar på svärföräldrarna. Jag planerar att jobba längre dagar än vanligt och sen ta ledig på fredagen.
Idag är jag glad över:
* att jag ska på bio med en kompis i morrn
* att jag har kommit ihåg att begära milsersättning och kommer att få 3000 kr extra efter skatt den 25:e
* att jag inte är superstresad trots att mitt projekt ligger efter tidplan
* att jag ska till optikern och prova ut nya endagslinser i eftermiddag
* min nya cykel
2012-01-13
3 minuter om dagen
Det är ungefär så länge jag har suttit vid datorn på sista tiden. Maken spelar spel på kvällarna och E har slutat sova när han och jag är ensamma hemma. Nu låter jag V se på Pettson medan E sover och då får jag plötsligt lite tid att skriva här.
Julen var finemang, även om jag väl inte kan säga att jag blev så utvilad av "ledigheten". Nu är det nedräkning mot
1. Utlandssemester
och
2. Börja jobba
Vi åker nästa helg, och jag har redan börjat lägga undan kläder som ska tas ur cirkulationen för att inte ligga i tvätten när det är dags att åka. Sen är vi hemma i tre dagar och så är det dags att gå till jobbet. Maken är också hemma och tar föräldradagar för V de två sista av mina lediga dagar, så då ska jag passa på att klippa håret och göra synundersökning för att skaffa glasögon som motsvarar min nuvarande syn. Om den nu skiljer sig från hur jag såg för fem år sen. Troligen gör den det.
Ska bli riktigt skönt att börja jobba och få lite rutiner som liksom bygger på MIG. Nej, jag är inte den självuppoffrande modern personifierad, men man tvingas såklart in i den rollen. Allt görs på barnens premisser. Det tär lite på mig. jag erkänner. Så skjut mig! Eller skicka hit soc...
E sover riktigt kasst just nu. På nätterna alltså. På dagarna sover han två omgångar, 0,5-1,5 timmar beroende på förutsättningar och behov (antar jag). På nätterna sover han 19-22 (ca), får bröstmjölk + välling, somnar om, vaknar 00:15, sövs om, vaknar 01, sövs om, vaknar 03:30 och vägrar att sova i sin egen säng, sövs om och sover hos oss, vaknar sen var 15:e-30:e minut fram till typ 06, då man antingen måste gå upp eller amma för att få sova typ en extra halvtimme, även fast killen inte är hungrig utan bara vill snutta för att komma till ro. Det tär. Men snart ska jag sluta amma helt och maken får nätterna. Varsågod!
E kryper nu också i hiskelig fart och reser sig upp mot ALLT. Han bemästrar inte plana ytor som skåpsluckor riktigt än, men är på god väg. han hänger i mina byxben och gråter medan jag försöker laga mat. kan vara nån "period" med separationsångest såhär runt 8 månader har jag för mig. I badrummet har vi en golvbrunn som är rättså äcklig, och vars lock sitter löst. Den är huvudmålet för E. När jag duschar måste jag ställa grejer i vägen för att han inte ska krypa dit och rota. Stänga dörren vill jag inte. Litar inte helt på att V är snäll mot lillebror, och jag vill i alla fall höra om det händer nåt.
V gör såklart inte riktigt så stora framsteg i utvecklingen, just nu är det kurragömma som gäller, och bygga koja. Och duplo såklart, men det har ju varit "inne" sen i somras. Det blir tyvärr också mycket DVD. Jag har inte ork att hitta på nåt roligare att kontra med när V ber om att få se på Dora eller Pettson. Och att bara säga Nej funkar såklart inte utan gråtpanik. Och det fixar jag inte mer än 2 gånger om dagen. Av den anledningen alltså. Gråtpanik blir det ju varje gång man säger nej. Och det gör man ofta. Ofta, ofta. Gränserna ska testas noggrannt.
Idag är det fredag och det blir fikapromenad efter lunch. Det har hamnat en byggnadsställning utanför våra fönster. Tydligen nån fog i fasaden som ska fixas. Andra änden av huset byggs ju om och nu har vi fått en hoper nya grannar som har evakuerats från sina lägenheter och flyttat in i studentrummen i vår uppgång. Om drygt ett år är det vår tur. Det blir tufft med evakueringen känner jag. Speciellt eftersom det nästan bara finns ettor att flytta till. Men vi ska försöka sno åt oss en tvåa, vilket är det största som finns att tillgå.
Idag är jag glad över
* att det är fredag
* att maken slutar tidigt
* att det är sol
* att E sover just nu
* att maken gillade sin kafferostare som han fick i julklapp
* att vi ska gå ut och äta finmiddag i morrn* att vi snart åker utomlands
Julen var finemang, även om jag väl inte kan säga att jag blev så utvilad av "ledigheten". Nu är det nedräkning mot
1. Utlandssemester
och
2. Börja jobba
Vi åker nästa helg, och jag har redan börjat lägga undan kläder som ska tas ur cirkulationen för att inte ligga i tvätten när det är dags att åka. Sen är vi hemma i tre dagar och så är det dags att gå till jobbet. Maken är också hemma och tar föräldradagar för V de två sista av mina lediga dagar, så då ska jag passa på att klippa håret och göra synundersökning för att skaffa glasögon som motsvarar min nuvarande syn. Om den nu skiljer sig från hur jag såg för fem år sen. Troligen gör den det.
Ska bli riktigt skönt att börja jobba och få lite rutiner som liksom bygger på MIG. Nej, jag är inte den självuppoffrande modern personifierad, men man tvingas såklart in i den rollen. Allt görs på barnens premisser. Det tär lite på mig. jag erkänner. Så skjut mig! Eller skicka hit soc...
E sover riktigt kasst just nu. På nätterna alltså. På dagarna sover han två omgångar, 0,5-1,5 timmar beroende på förutsättningar och behov (antar jag). På nätterna sover han 19-22 (ca), får bröstmjölk + välling, somnar om, vaknar 00:15, sövs om, vaknar 01, sövs om, vaknar 03:30 och vägrar att sova i sin egen säng, sövs om och sover hos oss, vaknar sen var 15:e-30:e minut fram till typ 06, då man antingen måste gå upp eller amma för att få sova typ en extra halvtimme, även fast killen inte är hungrig utan bara vill snutta för att komma till ro. Det tär. Men snart ska jag sluta amma helt och maken får nätterna. Varsågod!
E kryper nu också i hiskelig fart och reser sig upp mot ALLT. Han bemästrar inte plana ytor som skåpsluckor riktigt än, men är på god väg. han hänger i mina byxben och gråter medan jag försöker laga mat. kan vara nån "period" med separationsångest såhär runt 8 månader har jag för mig. I badrummet har vi en golvbrunn som är rättså äcklig, och vars lock sitter löst. Den är huvudmålet för E. När jag duschar måste jag ställa grejer i vägen för att han inte ska krypa dit och rota. Stänga dörren vill jag inte. Litar inte helt på att V är snäll mot lillebror, och jag vill i alla fall höra om det händer nåt.
V gör såklart inte riktigt så stora framsteg i utvecklingen, just nu är det kurragömma som gäller, och bygga koja. Och duplo såklart, men det har ju varit "inne" sen i somras. Det blir tyvärr också mycket DVD. Jag har inte ork att hitta på nåt roligare att kontra med när V ber om att få se på Dora eller Pettson. Och att bara säga Nej funkar såklart inte utan gråtpanik. Och det fixar jag inte mer än 2 gånger om dagen. Av den anledningen alltså. Gråtpanik blir det ju varje gång man säger nej. Och det gör man ofta. Ofta, ofta. Gränserna ska testas noggrannt.
Idag är det fredag och det blir fikapromenad efter lunch. Det har hamnat en byggnadsställning utanför våra fönster. Tydligen nån fog i fasaden som ska fixas. Andra änden av huset byggs ju om och nu har vi fått en hoper nya grannar som har evakuerats från sina lägenheter och flyttat in i studentrummen i vår uppgång. Om drygt ett år är det vår tur. Det blir tufft med evakueringen känner jag. Speciellt eftersom det nästan bara finns ettor att flytta till. Men vi ska försöka sno åt oss en tvåa, vilket är det största som finns att tillgå.
Idag är jag glad över
* att det är fredag
* att maken slutar tidigt
* att det är sol
* att E sover just nu
* att maken gillade sin kafferostare som han fick i julklapp
* att vi ska gå ut och äta finmiddag i morrn* att vi snart åker utomlands
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)