Ensam på kvällen

Det suger.

Att vara ensam på kvällen alltså. Jag känner mig milt sagt lite bunden vid hemmet, speciellt nu när vi söver V kl 20, ca. För jag måste ju liksom vara närvarande vid nattandet, eftersom jag är själva nattandet, i alla fall i fråga om maten. Maken däremot, kan vara på AW, eller som idag - hemma hos en kompis och dricka dry martinis. Och jag unnar honom egentligen att vara iväg. Men jag skulle så gärna unna mig själv det samma. Och det skulle jag ju kunna, om jag inte var så löjligt orolig över att bröstmjölken kommer att ta slut om jag inte ammar hela tiden. För maken skulle väl kunna söva medelst ersättning. Jag får skylla mig själv, kort sagt.

Senast jag skrev, i torsdags, hade V en riktig sovardag. Han sov två timmar på förmiddagen, sen en halvtimme efter lunch, och en och en halv timme senare på eftermiddagen, följt av ytterligare kanske 45 minuters sömn. Jag antar att han tar igen det han förlorar de dagar han inte sover så mycket. Om den teorin stämmer så borde han sova hela dagen i morgon, för oj så arg han var i eftermiddags, lagom till att maken skulle lämna hemmet för dry martini-drickandet. Då hade han framgångsrikt vägrat att somna sen förmiddagen och varit uppenbart trött i flera timmar, men med ganska soligt humör utom då det drog ihop sig till mat. Jag hade lovat att skjutsa maken, och fick mata V en extra gång för att ens lyckas sätta barnet i bilstolen. Väl i bilen somnade han trumpet, och när jag lämnat maken körde jag ytterligare en timme för att V skulle få sova lite. Jag tänkte att han skulle få mat vid hemkost, sen leka lite och sådär, och så skulle nattandet påbörjas en timme senare. Men efter bröst + dagens flaska skrek han gällt av trötthet IGEN, och somnade sen nästan i min famn, så jag bestämde mig raskt för att tidigarelägga nattningen.

Nattningen består av bad, ny blöja och pyjamas, gosning med förälder i dubbelsängen - en liten vaggvisa, stilla smekningar, snuttefilt (som han ännu inte fattar vitsen med) och till slut amning till sömns, eller, om det inte funkar, vaggning i famn. Det kan ta en och en halv timme från bad till sömn om han inte är speciellt trött, men idag gick det snabbare. Trots att han naturligtvis vaknade och blev på oförskämt gott humör av badet. Nu sover han sött, och jag är lite rädd för att han kommer att vägra somna om nån gång runt 04:15, eftersom han nu somnade så tidigt. Å andra sidan sov han till kl 8 i morse, och somnade väl kanske en timme senare igår än idag. Så man kanske kan HOPPAS på att han sover till 7? Med amningspauser, naturligtvis.

Jag måste börja träffa folk! Även om V är på gott humör blir JAG sjukt understimulerad av 9 timmars umgänge med en 10-veckorsbebis. Jag ser nästan fram emot amningarna, eftersom jag kan läsa eller se på TV då. Annars är det mycket bära, bära, bära. Och lite leka, där "leka" innebär att vi "pratar" och säger ng-äää och äää-ee till varandra, ler stort och att V griper om prylar med vänsterhanden. Han har nu även börjat sparka på saker med föterna, båda fötterna på en gång. Han lyfter hela rumpan och placerar fotsulorna mot varandra, sen vrider han på underkroppen tills fötterna träffar nåt föremål eller gör en parabel han är nöjd med. Igår upptäckte han också sitt vänsterknä och utforskade det tankfullt med handen.

All den här gymnasticeringen har vi nu uppmuntrat med ett babygym. En totalt meningslös pryl om man frågat mig för en månad sen. Men jag förstår vitsen nu, och vi köpte ett för presentpengar igår. Hurra, så kul det är, tycker V! Eller, han har i alla fall gillat det 80% av gångerna vi lagt honom i det hittills. Kan såklart ändras till i morgon. Min förhoppning är dock att han ska kunna sysselsätta sig i denna "totalt meningslösa pryl" så länge åt gången att jag hinner göra nåt mer än att bära honom. Till exempel borsta tänderna, vilket jag tenderar att missa allt för ofta.

Nåja, det här med att träffa folk ska jag försöka ta tag i nu i veckan. Ska ringa min mammalediga kompis och hoppas på att hon inte är och semestrar nånstans. En annan av mina kompisar slutade sitt sommarvikariat i fredags och väntar nu på att hennes bebis ska komma ut. Hon måste väl orka träffa mig en ynka gång under veckan, va? På tisdag är det både MVC- och BVC-besök, och på onsdag kväll är det träff med föräldragruppen - ska bli kul att träffa dem och deras barn, så man får se hur lite äldre ungar beter sig...

Annars har jag snokat upp att kyrkan här i området har öppen förskola tisdag, torsdag och fredag. Tisdagarna verkar passa bäst in på oss, då är det bara bebisar. Torsdag och fredag är för barn 0-6 år. På tisdag är jag ju tyvärr upptagen med MVC, men jag kanske ska titta förbi efter det, om det passar i tid... hoppas att det är andra mammor (eller pappor) där, och inte bara en ledsen ledare...

Ska bli intressant att se hur lång V har blivit nu. För tre veckor sen var han 58 cm. Kläderna i 56 är fortfarande lagom, så länge man inte försöker sig på en pyjamas med fötter. Då är det plötsligt 62 som gäller. Men 56 funkar nog ett tag till i både byxor och bodies, eftersom V fortfarande är en tunnis. Jag är alltså nyfiken på tisdagens mätning, men bävar lite för vägningen, för jag tycker inte att det känns som om han blivit ett dugg tyngre. Men jag förbereder mig mentalt på att köpa flaskvärmare och ge ersättning som komplement till varje amning. På sätt och vis hade det varit en lättnad, eftersom jag då VET att han blir mätt. Men ack så krångligt, framförallt om man ska bort! Och jag vill ju helamma.

Idag är jag glad över:
* babygym-succen
* att V var lättsövd nu när jag var själv om det hela
* att maken snart kommer hem, för det är fortfarande svårt att hitta på nåt vettigt att göra medan V sover, man bara väntar på att få gå och lägga sig själv... Och det är ju så tråååkigt att vara ensam!
* spjälsängen, som blev väldigt ombonad och fin
* att vi har fått tummen ur gällande tack-kort