Ömsom vin, ömsom vatten

Det går några veckor mellan varven. Den här gången beror en del av det på att min pappa har lämnat oss. Alltså oss, som i de levandes skara. Man är ju medveten om att det kommer att inträffa förr eller senare, framförallt som han har varit lite krasslig och ätit mediciner ur dosett de senaste åren, men man är aldrig beredd på det när det väl kommer. Vi har varit uppe hos mamma en vecka och ska upp igen nästa vecka, för att sen påbörja semestern efter begravningen. Vilket innebär att vi är borta nån månad eller så.

Till det lite roligare hör att V äntliga börjat knalla omkring för helt egen maskin. Efter hans ettårskalas, då en kompis påpekade att han aldrig skulle börja gå om vi höll honom i handen, kom traskandet ganska fort