Steg framåt. Och tillbaka.

Dagens sömnrapport: Efter att V nu börjat kunna sova i vagnen har han bestämt sig för att inte sova där längre än en halvtimme. Den där jäkla halvtimmen! Max en halvtimme i sängen (på dagen), max en halvtimme i vagnen, max en halvtimme i famnen. Och i bilen, där vill han INTE sova längre, i alla fall inte om det inte finns någon som kan stoppa in nappen i munnen på honom tills han tröttnar på att kämpa emot. Jag körde maken till flyget i fredags och hemfärden blev traumatisk - 30 minuters skrik-bilfärd. Fick stanna och trösta två gånger, men så fort vi rullade iväg igen återupptogs gråten. Såååå övergiven var han, stackars V! Han ser mig ju inte eftersom han sitter bakåtvänd i baksätet. Och min röst tröstade inte alls. Han var hes när vi kom hem. Men han sov hyfsat bra båda nätterna maken var borta. Hurra! Dock sämre nu igen, när vi är hemma och nattar båda två. Kanske är det det som är fel? Att vi nattar båda två? Att vi är två som stör honom under natten? Vad vet jag?

Skrikigt blev det också i bilen till och från Ullared. Mest från. För då var V Inte Trött Alls. Kompisen fick sitta i en ruskigt obekväm ställning i passagerarsätet för att nå runt till bilbarnstolen och hålla nappen på plats i den stora suris-munnen som bölade och bölade. Kompisens bebis sov fridfullt i oväsendet. Själva Ullared var hyfsat stressigt, även om V var ganska lätt att tas med, tills han blev hungrig. Jag var helt färdig på kvällen och hade helst lagt mig kl 19. Men då hade V knappt somnat själv, ens. Det inhandlades i alla fall bebiskläder och en hoppgunga. Framtiden får utvisa om vi vågar använda den efter att ha läst skräckhistorier om hur fästet, alternativt dörrkarmen, lossnat och ramlat ner i huvudet på bebisen. Man kan ju borra fast en stor krok i taket annars. Om man klarar av det. Vi är ju inte händigast i världen, vill jag minnas. V är i alla fall lite för liten för hoppgungan än. Och dessutom har han slutat hoppa maniskt. Nu står han hellre i ens knä. Han är stark i benen, det lilla livet. Balans har han inte, men han orkar hålla sig stående om man bara stadgar honom så han inte tippar över åt nåt håll.

På krypfronten har det hänt litegrann. Han kryper absolut inte än, men han försöker resa sig upp på raka armar, och åker istället baklänges. Frustrerande! Han har greppat snurrandet och gör det nu medvetet, för att titta på olika saker i rummet. Att vända sig från mage till rygg eller tvärt om är dock heeeelt ointressant. I dagarna har han börjat med ett nytt ljud. Han räcker ut tungan och pruttar så att dreglet stänker omkring, och så ler han så stort han bara kan. Hade han kunnat skratta med ljud så hade han definitivt gjort det. Det är kul att göra pruttljud, uppenbarligen!

De senaste dagarna har nattsömnen varit om möjligt ännu sämre. V har somnat tidigt, runt kl 19, men då också vaknat första gången tidigt (22, ca) och sen sover han i pass som är 1-2 timmar långa. Ännu kortare framåt morgonkvisten. Och då gör ju jag också det. Han är också helst vaken minst 1 timme vid 3-tiden. Gärna 2 timmar om han kan. Och för att se till att vi båda vaknar ordentligt passar han på att bajsa just som man trodde att han skulle somna. Det kan driva en människa till vansinne, men jag har faktiskt, ofattbart nog, behållit lugnet. Jag vet inte hur det går till. Kanske är det tanken på min väninna, som knappt får sova på nätterna alls eftersom hon har en nattvaken bebis, som ger mig perspektiv på tillvaron? Hon kan ju å andra sidan sova på dagarna. Men hennes bebis är färsk och gör inget annat än äter, sover, bajsar och skriker. V är ett litet paket av ren och skär glädje, utom då han är hungrig eller trött. Han är faktiskt på strålande humör nästan hela tiden nuförtiden. Underbart! Idel leenden och gurglanden, och kämpande på golvet. Ofta frustrerat kämpande, men inte ilsket. Gullebarn! Det är just vad han är! Att man måste bära omkring på honom en del fortfarande, eftersom han tröttnar på babygymmet/magliggande/babysitter efter max 20 minuter, det gör inte så mycket. Faktiskt.

Jag har noterat att det är höst. I villaområdena luktar det jord och äpplen. Det är blåsigt och lite krispigt kyligt ute. Fint. Men svårt att veta vad man ska klä på V. Hur varmt är det i vagnen egentligen? Är det soligt? Blåser det? Kommer det att börja regna? Hur länge ska vi vara ute? Han fick en jacka på Ullared. Den är lite som en parkas på honom än så länge. Men den blir nog bra om ett par månader. Han får ha den nu, även om den är lite stor.

Idag är jag glad över:
* att det snart är helg, jag ser fram emot att få sovmorgon och ska som bonus raka mina ludna ben
* att surströmming visade sig vara lite mindre äckligt i år än senast jag åt det
* att man kan gå med V i vagn, även om han inte sover så bra där som jag hade hoppats
* att nya säsongen av Grey's Anatomy har börjat
* att vädret är helt OK än så länge