Måltiderna har varit riktigt jobbiga de senaste dagarna. V vill verkligen inte äta middag. Han knorvar sig nästan ur barnstolen, gråter och skriker så fort skeden närmar sig munnen. Oavsett innehåll, tills det blir frukt i den. Då går det plötsligt fantastiskt bra. Luncherna fungerar otroligt bra ibland. Och ibland påminner de om middagarna. Jag vet att man ska avdramatisera det hela och bara låta honom slippa äta. Men det är svårt. Vi gjorde det dock i går, något nervösa över hur han skulle sova på natten (på "tom" mage). Han hade dock ätit en monsterportion fullkornsgröt på eftermiddagen, så vi tänkte att han kanske inte var superhungrig.
Vi har lite av en "varannan-natt"-syndrom också. Natten till söndan sov V som en liten gris fram till 05:15. Sen vägrade han att somna om. Antagligen var det därför han var sur i söndags. Jag var också sur, eftersom jag inte heller fick sova efter 05:15. Natten till igår vaknades det kl 01:30, 02:30, 05, 05:15, 05:20, sen fick V ligga i vår säng och somnade lyckligtvis om nån gång innan 06, för att sen vakna 06:30. Jag fick också sova en liten extra period. Gladare dag igår för alla inblandade, men jag kände mig trots allt ganska sliten och bad om en frinatt i natt. La mig till rätta i bäddsoffan med öronproppar medan maken tog bayvakten till sin sida av sängen. Ungen sov naturligtvis som en stock till kl 05:50. Jag gjorde det däremot inte. Bäddsoffan är smal och mjuk, och det är obekvämt att sova med öronproppar. Jag vaknade minst 4 gånger under natten. Man kunde ha haft det betydligt värre, rent sömnmässigt. Det vet jag. Dock kunde man haft det bättre också.
Hur som helst, V sov. Av detta drar vi slutsatsen att det tydligen inte spelar nån roll om middagen bestått enbart av en fjärdedels banan och fem skedar fisk med potatis. Det sovs i alla fall.
Igår var vi ute och flängde. Jag pungade ut med 850 kr hos tandläkaren på morgonen och fick tänderna smärtsamt rensade från tandsten och en ny tid för att fylla igen ett bakterieangripet mellanrum, efter lunch körde jag maken till jobbet, sen kastade vi elektronikskrot på återvinningscentralen och tog en sväng till ett köpcentrum eftersom jag behövde en flaska dunderhårkur på Bellbox. V gillade köpcentret skarpt. Han satt storögd i sin paraplyvagn och tittade på allt framför sig. Jag är lite ledsen över att vår Manduca bärsele inte kan bära barnet framåtvänt på magen. När han sitter i selen på magen vänder han sig oupphörligen för att se vad som händer bakom hans rygg. Jag tycker att han är för liten för att åka på ryggen än så länge.
En ny, livsfarlig grej som V börjat med är att utan förvarning kasta sig bakåt om han sitter i famnen. Eller om han sitter på ens axlar (det gäller att hålla i hans ben hårt!).
Om en knapp timme bär det av till öppna förskolan. Skönt att få komma hemifrån igen! Jag hade ju tänkt köpa en bebispulka för utomhuslek i snön, men nu har mycket av snön regnat bort och jag är lite för snål/fattig för att tycka att det är värt att leta upp och inhandla en babypulka som vi kanske inte får användning för mer än en gång.
Inte har vi fått nån lägenhet heller. Jag är inte superförvånad.
Idag är jag glad över:
* solen
* att det redan blivit mars och "vår"
* att boken jag segat mig igenom den senaste månaden äntligen är slut och jag läst en till i rena glädjen över att slippa läsa den gamla
* de nyfunna mellanrummen mellan mina tänder
* att V långsamt men säkert börjar sova längre nätter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar