Dags att byta jobb?

Jag jobbar med datorer. Ja, det gör väl alla nu kanske. Men jag jobbar lite mer med datorer än de flesta. Man skulle kunna säga att det är min huvudsakliga arbetsuppgift.

De senaste dagarna har saker och ting verkligen inte gått min väg. När det gäller datorer. En uppgift på jobbet som borde ha tagit 4 timmar är snart inne på sin tredje arbetsdag. ALLT som har kunnat gå fel har gjort det. På de mest märkliga sätt. Jag har tagit folks tid i anspråk för felsökning och lyckligtvis fått hjälp, men det har varit omöjliga problem som har krävt mycket funderingar.

Jag satt faktiskt nyss (kl 21:30) och gjorde ett tappert försök att bara komma liiiite längre. I sofffan hemma. Och jodå, man kan väl säga såhär: Om jag var på steg 80 av 100 (t ex) runt kl 4 i eftermiddags, så hamnade jag vid 16:30 tillbaka på steg 75 och fastnade där. När jag kom hem och försökte ta mig vidare hade bara omstarten av datorn försatt mig i steg 70. Efter en del trixande i typ en timme kom jag tillbaka till 80 igen. Och tänk, samma fel som kl 16. Igen.

Så jag bestämde mig för att lägga ner för kvällen, trots att jag egentligen verkligen borde lösa det här och antagligen måste jobba i helgen (vilket jag inte har tid med) för att ordna upp allt. Istället tänkte jag koppla av med lite dataspel. Ett mycket oskyldigt spel. Med trädgårdstomtar. Nån som tror att det funkade? Såklart inte. Bollen säger studs och sen säger den *poff* och så har spelet kraschat innan andra studsen. Varje gång.

Jag blir så trött.

Jag är verkligen trött. På riktigt. Åkte och tränade efter jobbet när jag kört fast ordentligt, och det var en väl vald aktivitet. Inga jobb-tankar på ett par timmar. Och nu är jag sådär skönt efter-träning-trött. Men jag skulle verkligen behöva nåt annat att tänka på innan jag lägger mig. Jag vill INTE somna med jobb snurrande i skallen. Eller ännu värre, inte kunna somna eftersom jag har jobb snurrande i skallen. Jag hoppas på att det hjälper att skriva av sig lite här.

Maken och V är fortfarande bortresta. Det har varit helt OK efter den initiala chocken. Jag har hållit mig upptagen. De har det bra hos svärföräldrrna i alla fall. Maken rapporterar att V inte verkar vilja sova på förmiddagarna längre. Lustigt, för han sov då på morgonen i lördags. Men förr eller senare ska vi väl övergå till en lur om dagen, och det kan ju lika gärna vara nu som om ett halvår om det funkar bra för alla. I morrn ska de nånstans och klappa djur. Låter spännande för V!

Häggen blommar för fullt ute nu. Naturen är ju lite senare i år än förra året, men jag kan inte se hägg utan att tänka på när jag var vansinnigt höggravid för ett år sen och hoppades på att bebisen skulle komma så den fick fira födelsedag när häggen blommar. Nu blev han ju lite senare än beräknat, den unge herrn. Vi ska i alla fall ha ett ettårskalas. Om nån kommer.

Nej. Nu måste jag gå och lägga mig. Ska försöka vara på jobbet tidigt i morrn och hoppas på att jag fortfarande står på 80/100 då. Håll all världens tummar för att jag blir klar med det jag ska innan lunch i morrn och att den huvudsakliga uppgiften (som börjar när jag är klar med det här skedet) är utomordentligt snabblöst!

Idag är jag glad över:
* att jag inte har brutit ihop över att familjen är bortrest
* mina kolleger, som hjälper mig när det går som allra sämst
* att jag tränade efter jobbet
* att alla träd är gröna och fina och att häggen luktar gott
* att jag sover bra på nätterna