40+2, tisdag: Flyttad och färdigjobbad

Jodå. Nu har vi flyttat klart. Alltså, vi har ju inte packat upp allt än. Naturligtvis. Men vi och alla våra saker är i den nya lägenheten. Idag flyttstädas den gamla lägenheten. Hoppas jag. För i morgon är det inspektion. Flytten gick smidigt - vi hade ju flytthjälp. Tack och lov.

Mamma har kommit hit för att ta hand om V när det bär iväg till förlossningen. Men varken hon eller jag tror på bebis den här veckan, så för tillfället är hon och besöker vänner lite utanför stan och stannar där till i morgon. V är hos dagmamma efter att ha varit hemma fem dagar i sträck (det har varit påsk) och maken är såklart på jobbet. Jag är alldeles allena, vilket är ganska skönt. Och lite tråkigt. Men det finns ju en oändlig mängd av saker att göra. Minst 15 lådor att packa upp, bland annat. Och då har vi ändå redan packat upp 45 stycken.

I torsdags var jag inne för kontroll på antenatal eftersom magen inte vuxit och jag tyckte att bebisen rört sig mindre de senaste dagarna. Men allt var alldeles utmärkt, och nu går den lilla varelsen loss som aldrig förr, framförallt under kvällarna.

Inga tecken finns på att det skulle vara nån förlossning på gång, i alla fall. Eventuellt hade jag en förvärk i natt. Vaknade och hade ont i magen, men det kom inte tillbaka. Idag har jag varit en sväng till IKEA och Coop, och snart är det väl dags att hämta V hos dagmamman igen. Maken ska göra nåt jobbrelaterat ikväll, så honom får jag väl inte träffa förrän senare.

Något som irriterar mig är att jag och min man inte riktigt är på samma våglängd gällande det här med öldrickning de sista veckorna. För honom alltså, jag dricker ju såklart ingen öl. Förra graviditeten var det inget snack om att han skulle hålla sig spik nykter från v. 38+0 och framåt, men den här gången ifrågasätter han detta, från min synvinkel högst rimliga krav, och undrar vad som egentligen kan hända om han tar en liten öl... Tja, att vattnet går, det är klargrönt och att han inte kan köra till förlossningen? Att jag tycker att ölandedräkt är obeskrivligt äckligt när jag har fruktansvärt ont? Inte vet jag... är det en så stor uppoffring att man får dricka alkoholfritt några stackars veckor? Det är ju inte som att jag hindrar honom från att lämna hemmet...

Idag är jag glad över:
* att våren verkligen är här - det är närmare 20 grader ute
* att min ytterst hastigt uppkomna förkylning verkar klinga av igen, efter ett par dagars intensivt snytande
* att mamma med outsinligt tålamod läser om Lille P för V. Gång på gång.
* att bebisen verkar må bra fortfarande
* att flytten är avklarad