Min senaste fixering

Jag har en tendens att bli överdrivet fixerad av saker. Just nu har jag fastnat stenhårt för träningskläder.

Det är marklyftens fel från början. Om man tränar styrketräning så ska man marklyfta. För det är bra för hela kroppen. Såvida du inte gör fel förstås. Då får du diskbråck.

Marklyft kommer mycket naturligt för vissa. Jag  är mer i den där diskbråcksriskgruppen, som inte lyckas lyfta i en enda sammanhängande rörelse, utan startar med rumpan i fel position, sen lyfter enbart med ryggen och avslutar med att räta på benen.

Jag har sett säkert 30 instruktionsvideos på YouTube, läst metervis med forumpostningar och blogginlägg och marklyft. Och filmat mig. Och pratat med en PT som ändå dissade det jag gjorde, trots all min teori.

En sak som jag lärde mig ganska snabbt var att man ska ha platta skor. Ingen uppbyggd sula. Du kommer längre från golvet, vilket gör det tyngre att lyfta, och om sulan är mjuk så står du inte speciellt stabilt när skorna plötsligt måste hantera mer än dubbla din kroppsvikt.

Så träningsplagg 1: Tåskor.

Jag kom över ett par FiveFingers Jaya hyfsat billigt på nätet och älskar verkligen att gymma i dessa! Man känner till 100% vilken del av foten som man lägger vikten på (därmed inte sagt att jag automatiskt har börjat göra rätt, men jag känner iaf när jag gör fel), de tar upp en mycket liten del av utrymmet i cykelväskan, så jag behöver inte längre fundera på om jag ska få ha med mig jeans som ombyte ELLER om jag ska ta med mig lunchlåda - och så är de ju lustiga!
Jag gillade dem så mycket att jag köpt ett annat par (Bikila LS, herrmodell) att ha som "promenadskor" ute.

Träningsplagg 2 blev ett par handskar från Better Bodies, efter att jag kämpat för att öka greppstyrkan i flera månader men enbart fått hemska valkar.

Jag har inte använt dem så många gånger än att jag kan bedöma om valkigheten blivit bättre. Det känns lite märkligt att lyfta med handskar (det är BARA i marklyft jag använder dem), för de är ju vadderade och det man vinner i friktion förlorar man i att greppet blir ännu större. Men jag tycker ändå att det känns bättre in alles.

När jag tränar axlar och rygg så är jag fåfäng nog att vilja SE hur det ser ut, och lämpligt plagg då är ett linne med brottarrygg. Jag äger två såna, men bara en sportBH med brottarrygg. På Let's deal sålde de tre sportBHar för 149 kr. Jag slog till.

Plagg 3, 4 och 5 blev alltså tre identiska sportBHar i vitt.

Så. Efter att ha näthandlat dessa accessoarer får jag reklam från lite här och var, och insåg plötsligt att det var kalasrea på en av nätbutikerna, 3 för 2 på reapriset.

Träningsplagg 6, 7 och 8 blev tre träningstoppar som jag inte hunnit använda än. Självklart med brottarrygg! Generellt kan man väl säga att den som kom från Houdini var lite väl tight när jag testade den efter middagen igår, men min mage är ju något mindre stinn när jag är och tränar på morgonkvisten.

Den stora finalen då:
I min jakt efter det perfekta marklyftet har jag ju varit inne på halva träningssveriges bloggar och hittade också Sophie Arvebrink, en mycket inspirerande dam. Hon gillar (och sponsras eventuellt av) ett norsk-brasilianskt företag som heter Kine Brasil. Kine Brasil gör inte helt oväntat träningskläder, som ska "lyfta och accentuera" typ. Brasiliansk rumpfixering när den är som bäst, helt enkelt. Alla deras kläder är i one size, vilket låter lite skrämmande, men kanske värt att prova?

Jag har tvekat länge, eftersom jag har rätt mycket bakdel redan utan att accentuera den, och brallorna dessutom kostar sina modiga 800 kr, men till slut kunde jag inte motstå frestelsen längre. Jag beställde ett par Leg Copacabana (det är alltså den kortare modellen, den längre heter Calca istf Leg). De levererades föredömligt snabbt, jag beställde dem i slutet av förra veckan och igår, måndag, kom de med posten.

Ni ska få se resultatet på mig personligen, eftersom alla andra foton av dessa tights på nätet föreställer tjejer som tränat utfall sen de var fem år gamla och har definitionen av glasskulestjärt oavsett vad de har på sig. Håll till godo:

 

Jag är 165 cm lång, har korta ben och har ett höftmått på ca 102 på fotona. Beroende på klädmärke har jag normalt byxor i medium (oftast) eller large (något mer sällan).
Man kan här notera att byxorna sitter mycket bra för att vara one size, men att de inte helt kan hjälpa upp avsaknaden av muskler i kombination med överflödigt fett som utgör min ändalykt. Vilket hade varit orealistiskt att föreställa sig. Och ja, jag har ridbyxlår, det är inte byxornas fel...

Jag har inte tränat i dem än, men väl tagit en promenad och de är mycket bekväma, på ett lite "tough love"-mässigt sätt. Tänk dig att du har på dig ett par strumpbyxor, men inte i 20 den, utan i typ 500 den. Ungefär så känns de. Det blir inget som helst daller, utan allt som finns under byxorna stannar kvar precis där det är. Det finns dock en viss muffintop-potential ovanför den breda resåren som utgör byxornas ganska låga midja.

Värda 800 kr?
Ja, för mig. De är snygga, de är sköna och jag förutsätter att de håller den kvalitet de utlovar.