Fler tankar om bebissömn

Maken är på galej ikväll, så jag har stolt sövt V alldeles själv. Det skulle inte ha varit en bedrift för tre veckor sen, men just nu är det ju det. Jag fick amma i en halvtimme och bära i en halvtimme, men nu har han sovit i 45 minuter. Jag håller tummarna för att han fortsätter ett bra tag till. Men eftersom han nu faktiskt har blivit ganska snörvlig så är det helt i sin ordning om han vaknar och behöver snorsug och näsdroppar. Jag har hellre en vaken bebis än en bebis som har svårt att andas.

Igår fick vi ge upp att ha honom i sin egen säng efter att han vaknat tre gånger (som max sov han en halvtimme), och jag fick gå och lägga mig med honom i dubbelsängen och amma honom till sömns i liggande läge medan maken underhöll vår gäst för kvällen. Det var en av makens kompisar, så det föll sig helt naturligt att jag tog sövandet. Jag var ganska trött själv, och eftersom V sov extremt oroligt så är jag glad att jag tog tillfället i akt och la oss tidigt. Natten bjöd på ett par tvåtimmars sömnintervaller, och sen var det allt mellan 2 och 10 minuter i sträck som vi sov, jag och min älskade son. Stackars liten. Och när han snörvlar som värst häller mamma koksaltlösning i näsan också. Fy!

Jag är ganska sugen på att gå och lägga mig tidigt idag också, faktiskt. Av oklar anledning gillar jag inte att V sover i ett annat rum än där jag befinner mig. Jag vet inte riktigt vad jag tror ska hända, kanske att han vaknar lite extra mycket om ingen är där på minuten då han börjar gnälla? Jag sitter hur som helst på nålar när jag är ensam med honom och han sover.

Idag har jag varit på IKEA med ett par kompisar. V fick åka bärsele och somnade lyckligtvis. De senaste dagarna har han fått minst en långpromenad i sele, eftersom jag läst att bebisar behöver sova minst 1,5 timmar i sträck för att det ska "räknas". Så nu ska jag försöka starta projektet "somna utan hjälp" på dagarna. Dvs, V skall somna i sin egen säng, inte när jag bär eller ammar honom. Jag har på känn att jag inte kommer att tycka att det är värt besväret. Teorin är i alla fall att om han somnar i sängen så har han lättare att somna om i sängen om han vaknar efter Den Magiska Halvtimmen. Inget jaghar hittat på själv, det finns tydligen en vetenskaplig förklaring bakom detta. Om han somnar på ett ställe och vaknar på samma ställe igen så somnar han om, men somnar han på ett ställe och vaknar nån annanstans är det obehagligt, och han börjar gråta. Tja, kanske. Vi får väl se om jag lyckas. Det känns som ett mycket svårt projekt, eftersom V oftast blir klarvaken så fort man lägger ner honom, även om han faktiskt sover på riktigt. Sover han INTE när man lägger ner honom (men är trött) blir han mycket, mycket arg. Men jag ska verkligen försöka följa de instruktioner som finns till punkt och pricka och vara envis och konsekvent. Försöka.

Idag är jag glad över:
* att V är pigg trots sin snuva
* att jag fick duscha länge och omsorgsfullt i morse medan maken lekte med vår son
* IKEA-besöket, som resulterade i en första-förband-kudde
* att det finns folk som har barn som sover betydligt sämre än V
* Vs underbara leenden som fyras av när man sjunger för honom eller leker med honom