Fettisdag

Mm, idag är det semmeldags! Vi bakade släta bullar i söndags för att inte stå utan semla en dag som denna. Fördelarna med att göra egna semlor är oändliga: Man kan göra dem i den storlek man vill. Det blir billigt. Hemgjord mandelmassa är 100 gånger godare än köpt (och man kan göra den så lös/hård/söt/bitter/knaprig man känner för). Semlan är absolut färsk när man äter den. Man behöver inte tvinga i sig sockrad grädde (äckligt!) och hembakta bullar förstörs inte om man vill ha dem i mjölk (sk hetvägg).

Vi laddar med nyttig tonfisksallad till middag för att optimera näringsbalansen för kvällen. Hoppas jag slipper må dåligt av sockerochfett-chocken, bara.

Blev ingen trubadur igår. Maken hade jobb-aktivitet, och av de två kompisar som ville följa med fick jag bara tag på den ena, och hon var kräksjuk. Jag tillbringade kvällen med att laga stark köttfärssås med massor av szechuanpeppar och chili (och grädde, så det gick att äta utan att tungan frättes bort) och sen låg jag i soffan och läste delar av Stora boken om barn.

Antar att många har inställningen att när man väl får barn så vet man hur man ska göra med dem helt automatiskt. Jag är inte så dum att jag litar på mig själv så mycket. Jag vill veta hur ofta bebisen ska badas, hur den ser ut när den har ont i magen, om det är normalt med hudutslag, när navelstumpen ramlar bort, hur man tvättar den efter att man bytt på den och en miljon andra saker. Däremot har jag, i alla fall än så länge, inställningen att själva förlossningen kommer att sköta sig själv. Nu har jag ju iofs läst en bok om det också, men kan inte säga att jag nånsin varit speciellt orolig över just förlossningen. Jag är inte orolig över smärtan - jag kommer att skrika och svära och sparka och gråta och vara på väg hem, jag kommer att vara totalt osamarbetsvillig men det kommer ÄNDÅ att gå bra. Jag är inte rädd för att tappa kontrollen, för jag har inget behov av att ha total kontroll. Jag litar på personalen om jag själv inte kan ta beslut eller om något akut händer. Det jag möjligen kan oroa mig för är att det skulle hända nåt med bebisen, eller att jag kommer att spricka så illa att jag får använda stomipåse resten av livet. Smärtan går ju över, hur ohanterlig den än är. Men bestående men vill jag såklart slippa till nästan varje pris.

Vaknade av inget speciellt lite innan kl 05 i morse. Jag undrar om jag har blivit mera lättväckt och helt enkelt vaknar av att tidningen kommer. Sannolikt vaknar jag av det även i vanliga fall, men somnar om direkt. Jag har lite svårare att somna om nu, och glider till ytan av total vakenhet innan det vänder. Går upp och kissar fast jag inte behöver, bara för att syssla med nåt. Jag har än så länge inte vaknat av att jag är hungrig, vilket är lite skönt. Skulle ju vara jobbigt att behöva börja bre mackor kl 04:43 varje morgon.

En lite lustig grej är apropå inget alls, att bebisen ligger blick stilla så fort min man vill känna på magen. Den kan ha rumlat runt därinne fram till 10 sekunder innan han lägger dit handen, sen är den trumpet stilla. Vet inte om det beror på att jag spänner mig, eller om den känner att det är nåt ovant utanpå dess bo.

Just nu är jag glad över
* att det ljusnar ute för varje dag (jag är alltid glad över det, tror jag)
* att det snart är lunch, eftersom jag är mycket, mycket hungrig
* att det blir semla (eller semlor) ikväll
* House, kl 21
* att det är mindre än tre månader kvar till beräknad nedkomst (fast jag tror att den kommer att komma lite senare - eller mycket tidigare möjligen)