Husmoderligt var ordet, sa Bull

Igår borde jag haft på mig städrock och huckle. Inte för att jag städade (om man inte räknar "plocka upp strumpor från golvet och slänga dem i tvätten" samt "skrubba diskbänken"), men jag gjorde så mycket annat! Jag åkte till en second hand-butik och köpte ett gammalt uttjänt påslakan. Sen åkte jag till Plantagen och handlade nya blommor till en av lådorna på balkongen. Jag åkte hem och planterade blommorna, startade upp ett köttsopp-kok på två timmar, och under koktiden sydde jag ett litet påslakan och ett litet örngott av 10-kronorsfyndet. Att ha i vagnen.

Jag är så stolt över mig själv!

Igår fick jag också inte mindre än tre riktiga förvärkar. Med fem timmars mellanrum. Inte för att det har någon effekt på förlossningsstatus, men det är ändå skönt att det händer något utanför gränserna för det vardagligt normala i min sena graviditet. Idag har allt känts som vanligt igen, men jag är ändå på ganska glatt humör.

Blev just uppringd av en förvirrad kvinna på antenatal som bokade in en definitiv tid åt mig i morgon. Jag fick bara en preliminär till när barnmorskan ringde dit, tanken var att jag skulle vara där typ 10, och så skulle de släppa in mig när de hade möjlighet. Men nu är jag inbokad prick kl 11. Det känns också bra. Sitta och vänta i flera timmar på en akutmottagning (som det ju delvis är), är inte my idea of fun...

Bebisen lever om idag också. Jag blir lättad varje gång han eller hon rör sig. Ja, jag är orolig för att moderkakan ska sluta ge det lilla livet den näring och det syre den behöver. Hoppas kontrollen i morgon kan lugna mig lite.

En grej jag noterade igår, förutom förvärkarna, var att magen plötsligt liksom blivit mer i vägen än innan. Det var helt omöjligt att böja sig fram över sopptallriken, så jag fick lyfta tallriken till brösthöjd istället, för att slippa spilla. Det var till och med svårt att vända sig om i bilen för att kunna backa utan att köra på något. Man får väl hoppas på att det innebär att bebisen fortfarade växer och frodas därinne.

Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det, men nu är det faktiskt så att jag drar mig för att sätta mig på huk. Det är svårt att komma upp. Inte omöjligt, men det gör ont i lårmusklerna precis ovanför knäna när jag ska resa mig, och det skulle kännas ytterst fånigt om jag plötsligt en dag befann mig på golvet utan möjlighet att ta mig därifrån. Jag har bara fnissat åt berättelser där gravida inte kunnat ta sig ur badkaret själva eller fastnat mellan soffan och soffbordet för att de satt sig på golvet, men tydligen är det inte hur långt borta som helst.

Vet inte riktigt vad jag ska pyssla med idag. Jag ska äta köttsoppelunch nu, men efter det har jag liksom eoner av tid. Det blåser ute, så trots solen är det inte speciellt trivsamt där. Jag måste hushålla med Greys Anatomy säsong 4, för det verkar vara färre avsnitt än de andra säsongerna. Eller så har jag en box med bara halva fjärde säsongen, jag vet inte så noga. Försöker begränsa mig till två avsnitt om dagen, så de räcker till nästa fredag. Möjligen ska jag fördriva tiden med att planera ett komplett fiktivt hus med lika fiktiv trädgård. Och lösa sudoku som vilken pensionär som helst. Jag har redan löst ett idag, men det fanns två i tidningen. Och det andra skulle vara svårare, så det kan säkert ta en timme, om jag nu lyckas lösa det. Jag är ju ingen expert, direkt. Mest lite seg i huvet just nu.

Jag har fått svårt att somna på sista tiden. På kvällarna alltså, jag har inga problem med att somna på dagarna. Jag har svårt att somna även om jag sovit för lite natten innan och inte tagit nån lur under dagen. Mycket märkligt. Jag har inte haft sömnproblem under de senaste 20 åren.

Idag är jag glad över:
* gårdagens förvärkar som muntrade upp mig
* att jag fått en exakt tid för undersökning i morgon
* min symaskin som samarbetade villkorslöst igår
* att jag mår bra och att två veckor över tiden inte är så fruktansvärt för mig som många verkar tycka
* att stödstrumporna är på fötterna (och benen) igen nu när det inte är så varmt ute