Äsch, det kanske inte är så illa som rubriken lyder, men lite less blev jag allt när jag gick till jobbet i morse. Vanligtvis gillar jag att gå till jobbet, men idag var det så mycket som var fel... MP3-spelaren hade laddat ur och vägrade att ens spela radio för mig. Jag hade tagit för tunna strumpor i Varma Vinterstövlarna, så stövlarna halkade fram och tillbaka över hälen. Dessutom var den en sten i en av stövlarna. Den rasslade omkring och stack mig omväxlande under hälen och trampdynan. Ibland i hålfoten. Det var mörkt och jag blev snuvig. Magen kändes som en spärrballong och det var tungt att andas trots att vägen saknar uppförsbackar. Det enda positiva var nog att foglossningen som högg till 5 gånger de första 200 metrarna sen höll sig behagligt frånvarande. När jag kom fram hade jag (OBS, äckelvarning!) lyckats producera en ansenlig mängd gulbeige slem från de nedre regionerna - hurra för trosskydd, synd bara att jag tydligen inte hade med mig nåt extra...
Flytningen ifråga (den äckliga i stycket ovan) fick mig naturligtvis att oroa mig en smula. Allt som kommer ut där och som är i närheten av brunt eller rött (dit klassas t ex beige, ljusrosa och aprikosfärgat) är en källa till vankelmodig oro. För om det inte ÄR brunt eller rött så är det ju inte farligt. Bara skrämmande nära farligt. Dessutom har bebisen rört på sig mycket mindre idag än igår (då den ju i princip dansade polka därinne), men rört sig har den i alla fall gjort, så jag har slutat med oron.
Fick ett mail från kollegan med barngrejerna, där han skickade med lite extra info, bilder och hur mycket de vill ha för prylarna. Vi slår nog till på alltihop, utom skötbordet. Vi får inte plats med nåt skötbord av klassisk modell, utan får nöja oss med den lite sunkigare, badkarsmonterade varianten. Det funkar säkert hur bra som helst det också.
En grej jag har funderat över är skötväska. Alltså varför man behöver en alldeles speciell väska för blöjor och andra bebissaker. Duger det inte med en vanlig ryggsäck? Antagligen är det bara jag som är dum. Vi ska köpa deras skötväska också. För om nu alla har en så måste det väl finnas fördelar? Eller?
Jag fick klara mig själv hemma utan maken igår. Det innebar att jag omedelbart efter fiskpinnarna (mmm, jag gillar fiskpinnar!) somnade i soffan och sen vaknade med illamående en halvtimme senare. Försökte tappert häva det med hemgjord citronglass. Det gick utmärkt en liten stund. Sen mådde jag lite sämre. Det var i alla fall inte i paritet med kvällarna i v. 10-15, så jag klagar inte egentligen. Distraherade mig med TV, först Mästarnas Mästare och sen en fantastiskt skojig dokumentär om två skånska bröder som lagade maskiner i Zambia. Mellan TV-progrmasvarven försökte jag sjunga lite för magen. Den som bor därinne ska ju ha fungerande hörsel nu, och jag tror verkligen på att man kan utveckla barns musikalitet genom att bara låta dem lyssna på sång. Eller jag hoppas det i alla fall. Sen spelar det förhoppningsvis mindre roll vad man sjunger. Jag har nämligen inga barnsånger i färskt minne, så det blev en högst blandad konsert.
Maken ringde från hotellet i mellansverige och var nöjd över att han hade bokat ett rum för rökare. Jag visste inte ens att det fanns såna på svenska hotell (rum för rökare alltså, inte rökare. Jag vet att det finns rökare), men tydligen finns det såna rum, och det är rena himmelriket för den som vill röka cigarr på vintern och har en ogin hustru som inte tillåter inomhusrökning hemma i lägenheten.
Jag försöker komma ihåg att göra knipövningar. Det är inte lätt. Att komma ihåg alltså. Jag hoppas få lite disciplin på det hela innan jag behöver det för att inte kissa på mig av ilskna sparkar på blåsan. Och efter förlossningen och alla stygn som jag förväntar mig så kommer det nog ännu mer väl till pass.
I morgon går jag in i vecka 23. Hurra för mig och bebisen!
Dagens bra saker:
* Maken kommer hem
* Vi ligger bra till på jobbet
* Jag har blivit erbjuden en barnvagn för 700 kr
* Jag slipper promenera hem, eftersom min cykel står parkerad utanför kontoret
* Ännu inga bristningar på magen, trots att det ibland känns som om den brister..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar