Allmänna krämpor

Det drar ihop sig mot leverans på jobbet. Idag har jag skrivit manual. Jag och Word 2007 är ännu inte helt bekanta. Jag fattade t ex aldrig hur jag skulle skriva referenser som pekade på autogenererade sekvensnummer i dokumentet. Så det blev inget sånt fancy.

Igår var jag hungrigare än vanligt. Det hade gått över till idag. Kanske behöver jag bara äta varannan dag? Matsmältning som en boaorm eller så. Mitt lilla mentala handikapp som innebär att jag inte kan lämna kvar mat på tallriken gjorde sig dock påmint, och jag slukade uppgivet hela min jätteportion lunch. Snart har jag vuxit ur även den rymliga jeansklänning som jag tagit på mig idag.

Bakade kakor igår, som planerat. Chokladbiskvier skall ju doppas i smält choklad, och då blir man chokladig om fingertopparna. Löses enklast genom att slicka bort chokladen. Mmm, gott. Stööön, blodsockerbergochdalbana! Lite som det gamla Anslagstavlan-inslaget, om ni minns; "Mmmm, Krastapopolis!" (på restaurangen) och sen "Krastapopolis, ajajaj" (på sjukhuset). Mådde inget vidare efter sockerchocken, vilket får mig att fundera på hur det kommer att kännas efter fikandet ikväll. Jag får väl lägga mig i framstupa sidoläge när kompisarna har gått hem.

Mina trogna vänner och räddare i nöden - keso, tomatjuice och kalles randiga med ägg - har förlorat skrämmande mycket av sin charm den är veckan. Inte så att det är oätligt. Nej, det lockar bara inte längre. Clementiner fungerar fortfarande fint, och smörgås med kokt skinka och gurka är helt fantastiskt! Men tomatjuice..? Nja.

Jag har haft en liksom stickande smärta i trakten av urinblåsan av och till i nån vecka nu. Det är inte "stickningar", såna små och gulliga, utan det gör faktiskt ont. Inte så hemskt ont, men klart.. ont. Vet inte om det är bra eller anus. Alltså, det kan ju vara en ny typ av växtvärk. Eller så har jag fått världens hemskaste urinvägsinfektion som snart kommer att sätta sig på fosterhinnorna. Men jag drar mig för att ringa till min barnmorska, eftersom hon kommer att säga att det är heeeelt normalt. Och det är det ju alldeles säkert också. Antar att livmodern och blåsan bråkar lite om platsen där nere i bäcken-trakten. Än så länge har blåsan övertaget, för jag känner ingen liten "kant" på magen när jag ligger ner. Och även om jag har ätit mig fläskig så kan jag dra in magen helt utan att det syns nån bula där det inte tidigare varit nån bula.

Jag tänkte förresten göra en kupp och sluta med järntabletterna i nån vecka. Se om jag mår bättre, och sen börja igen och se om det blir nån skillnad. Jag brukar må illa av järntillskott. Tänk om det bara är det som håller kvar illamåendet just nu! Det vore ju jättefånigt. Inte helt otroligt heller, för det hela har ju minskat, åtminstone på dagtid.. så det lilla som är kvar kanske är järnrelaterat?

Igår beställde jag julklapp till maken på internet! Jag kommer inte att orka fixa klappar åt hela släkten, så jag tror att jag just köpt 1/4 av de presenter jag kommer att handla till jul. Jag brukade gilla att handla julklappar förut, men nu är motivationen lika med noll. Fast det är klart, det är ju en månad kvar, så det kanske ordnar upp sig.

Jag har blivit snuvig. Kanske förkylning, kanske "graviditetssnuva" (ja, tydligen är det ett välkänt begrepp). Jag ser inte fram emot flera månaders nästäppa sådär odelat positivt. Men bättre det än illamående! Just nu skulle jag nästan byta ut illamående mot vilken annan krämpa som helst som inte är farlig för bebisen. Fråga mig gärna vad jag föredrar sen, när jag har fått foglossning och glömt illamåendet. Då låter det nog annorlunda.

Dagens positiva:
* Har berättat för "min" säljare på jobbet att jag tänker vara mammaledig från och med maj. Skönt att kunna börja avslöja det nu.
* Ska bli kul att träffa gamla kompisar ikväll. Vi får se hur de reagerar på nyheten.
* Nu när det är kallt ute får man lägga en varmvattenflaska i sängen. Fantastiskt skönt!
* Bilen gick igenom besiktningen igår, utan problem.
* Jag känner att illamåendet kommer att ge med sig. Sakta, men säkert.