Mensvärk

Japp, så är det.

Igår fick jag lite mensvärkskänningar och kom på att bebisen faktiskt kan komma När Som Helst nu. Som om jag inte vetat om det innan, liksom? Fast jag har varit så fokuserad på att inte bryta ihop om jag går över tiden, så jag har faktiskt inte på allvar övervägt att förlossningen kan starta tidigare än utsatt datum också.

Nåja, ingen förlossning i sikte än, så ingen anledning till oro/nervositet! Idag har jag också känt av lite mensvärksliknande, lätta smärtor i magen. Men det är på intet sätt regelbundet eller för den delen svårt att uthärda. Nej, på smärtskalan ligger vi på "irriterande" snarare än "ont". Vissa går och har det såhär i månader, det vet jag. Jag avundas dem inte. Men oavsett hur man ser på saken så närmar det sig i alla fall, även om det inte kommer att inträffa i morgon.

Mina tidigare så ovilliga tarmar har varit misstänkt sambarbetsvilliga de senaste två dagarna också. Inte mig emot, jag hoppas de fortsätter så. Jag har helst så lite som möjligt därinne när det väl är dags. Om inte annat, så för att slippa sitta och oja mig på toaletten, rädd för att spräcka alla stygn och mig själv när knodden har kommit ut.

Idag har jag tagit det lugnt. Det blev faktiskt en liten promenad i morse, en halvtimme i solen med Morgonpasset i hörlurarna. Jag måste erkänna att jag har lite svårt för killen i programmet. Tjejerna verkar OK, men jag undrar om killen har fyllt 16 än, eller om han helt enkelt är en prao. Han låter minst sagt lite valpig. Innan jag hann ge mig ut kom en kompis förbi och lämnade ett och ett halvt regnställ (de hade inte mindre än 4 stycken hemma, vilket kändes onödigt för två personer). Om kläderna är vattentäta - man vet ju aldrig - så har jag alltså barnvagnspromenaderna räddade, inte bara i ur utan också i skur.

Apropå det, vaddå "i ur och skur"? Jag fattar skur, men ur? Nåja. Jag kan googla på det senare. Jag har all tid i världen att googla.

Efter morgonens promenad har jag bara sett på Grey's Anatomy och kommenterat foton i album. Faktiskt kommenterat färdigt, så nu är den tråkiga sysslan också ur världen. Tyvärr finns det fler foton att beställa och albumifiera, men det är väl det man ska ägna föräldraledigheten åt, va? Jag har också legat och halvsovit på soffan, kört diskmaskinen, ätit lunch och två mellanmål (det senaste blev mango, färsk mango är sååå gott! Och då ska man ändå vara medveten om att den mango man kan köpa i Sverige inte ens är hälften så god som den är om man äter den färsk i dess hemland - jag har fått smaka mango som kommit med flyg från Uganda. Det var rena himmelriket), vädrat sängkläder och mailat en kollega om saker som inte alls berör jobbet.

Det blir våfflor till middag. Än är det inte dags att börja med smeten, och det är tur eftersom jag inte alls är hungrig. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ta mig för innan dess. Badrummet behöver fortfarande städas, men jag tycker att rycket med fotoalbumet var mer än tillräckligt för idag, vad gäller trista uppgifter. Möjligen letar jag upp en förlossningsfilm på nätet. Jag börjar alltid gråta när jag ser förlossningar, men det gäller ju att förbereda sig lite i alla fall.

Idag är jag glad över
* att det varit fint väder, även om jag suttit inne större delen av tiden
* att jag köpte mango igår
* att maken gillade pirogerna jag bakat, så att vi nu har förlossningsmat åt honom
* att jag har lite ont, vilket förhoppningsvis betyder att nånting kommer att hända nån gång
* att det finns massor av GA-avsnitt kvar ifall det INTE händer nåt snart